kommunikationsanstalter 2 del. 1848--50, Ett och annat om svenska brukshandteringen och jernexporten 1852, Svenska städernas administrativa och representativa förhållanden 1856, Historisk-statistisk beskrifning öfver Göteborg från dess anläggning till närvarande tid 1860, Om staden Malmö 1861, Om den nuvarande stenkolsproduktionen 1861, Handels- och sjöfartstraktaten med Frankrike 1864, Statsekonomiska betraktelser med särskildt afseende på Sverige 1865, Om bruksväsendets utveckling 1876 samt Frihandeln och protektionismen nu för tiden 1878. Gift 1835 med Maria Gustafva Johansson. Ryning. Ätten Ryning, som under 1400--1600-talen intog en ganska framstående ställning, härstammar från Greger Ryning, som lefde i Skåne omkring 1360 och förde i vapnet en silfverbjälke i blått och rödt fält och på hjälmen fyra påfågelfjädrar. Ätten intogs på riddarhuset 1625 och vann genom en af sina medlemmar -- se R. 2 -- friherrlig värdighet 1651. 1. Ryning, Axel Nilsson, riksamiral, riksmarsk. Född 1552. Föräldrar: Nils Eriksson (Ryning) till Gimmersta och Tyresjö, hvilken af Erik XIV användes på beskickningar till Ryssland, sedermera blef hans fångvaktare samt afled 1578 såsom hertig Carls furstliga råd, samt Ingeborg Trolle. Axel R:s verksamhet begynte genast efter Johan III:s död, i det han 1592 utnämndes till hertig Carls råd och s. å. bemedlade försoning mellan hertigen och de sex rådsherrar, hvilka 1590 blifvit för förrädiska stämplingar inmanade i häkte. Då Sigismund vid sin afresa 1594 förordnat Erik Brahe, som var katolik, till ståthållare i Stockholm, lät hertig Carl i stället insätta Axel R. och Carl Sture i dennes befattning och uppdrog åt R. 1599, sedan denne varit hertigen följaktig på hans tåg till Finland, att vara ståthållare i Viborg. Tre år senare utnämndes han af hertigen till riksråd och riksamiral samt var jämte flera andra svenska herrar rikets fullmäktig vid fredsmötet med danskarna i Flaksjöbäck s. å. 1602. Gustaf II Adolf belönade R:s förtjänster mot hans fader och riket, genom att strax efter sitt anträde till regeringen upphöja honom till riksmarsk och lagman i Södermanland 1611. Emellertid finnes »någon hans synnerliga åtgärd» såsom sådan sällan omtalad. Vid konungens kröning 1617 blef R. slagen till riddare. Död 1620 på Penningby, barnlös. Gift 1613 med friherrinnan Margareta Bielke. 2. Ryning, Erik Eriksson, riksråd. Född på Gimmersta i Södermanland d. 11 nov. 1592; den föregåendes brorson. Föräldrar: ståthållaren öfver Västmanland och Dalarne Erik Nilsson Ryning och Anna Månsdotter Lilliehöök. R. hade i ungdomen tjänat i Nederländernas härar och blifvit befordrad till svensk öfverste, när han 1629 erhöll befäl öfver en del af flottan. Då Gustaf Adolf följande året öfvergick till Tyskland, kommenderade R. fjärde divisionen af krigsskeppen, intog med dessa 1631 Wismar och förordnades till guvernör öfver nämnda stad med kringliggande område. 1633 kallad till riksråd och lagman i Södermanland, förordnades han 1644 till generalguvernör i Lifland och hade redan afgått till Riga, då rådets bref ankom med befallning att skyndsamt vända tillbaka och intaga den stupade amiral Flemings plats. Året därefter förenade han sin eskader med Wrangels, intog Visby och hade just lagt sig i sundet utanför Köpenhamn, då underrättelse anlände, att fred var sluten med Danmark i Brömsebro. Han förordnades då att, med bibehållande af amiralsämbetet, vara guvernör på Gotland, som genom freden återkommit under Sverige och upphöjdes 1651 i friherrligt stånd. Död barnlös i Stockholm den 6 dec. 1654. Gift med Maria Elisabet Karsel. Rådberg, Adolf Fredrik, präst, författare. Född i Vänersborg d. 23 febr. 1789. Föräldrar: krigsrådet Adolf Rådberg och Maria Kristina Thornton. R. som i Uppsala 1806 tagit hofrättsexamen och 1807 kansliexamen, hade ett par år tjänstgjort i ämbetsverken i Stockholm, då han 1811 återvände till Uppsala, tog fil. kand. examen 1816 och promoverades till fil. doktor 1818. Prästvigd s. å., anställdes han 1820 såsom lärare vid Hornsbergs växelundervisningsskola under Fogelviks säteri, men flyttade 1828 till Stockholm, för att deltaga i redaktionen af tidningen »Journalen», samt blef året därefter lärare och konstituerad rektor vid Nya elementarskolan. 1831 utbytte han sistnämnda plats mot Tengeneds sacellani i Skara stift samt blef slutligen 1836 komminister i sin födelsestad Vänersborg. Död därstädes d. 24 febr. 1853. R., som varmt nitälskade för flera af samhällslifvets viktigaste frågor och betraktades i religiöst afseende som N. Ignells meningsfrände, sökte genom en myckenhet utgifna skrifter bereda allmänna tänkesättet för de sociala reformer, han åsyftade. Några af dessa skrifter må här nämnas: Staten betraktad som uppfostringsinstitut 1823, Om de religiösa och politiska åsigternas samband och vexelverkan 1830, Försök till populär framställning af Christuspantheismen 1833, Friedland 1839, dessutom finnes af honom Aforismer och paradoxer, skaldestycken 1824, tal, predikningar, öfversättningar, samt en mängd uppsatser i religiösa och filosofiska ämnen, uppfostran, kvinnobildning o. d. i »Aftonbladet», »Dagligt Allehanda», »Medborgaren», »Vänersborgs Tidning» m. fl. Gift 1822 med Carolina Castorin. Rålamb. Ätten uppgifves härstamma från en Peder, som i början af 1400-talet var häradshöfding i Gästrikland och i sitt vapen förde ett lamm. Äldste med visshet kände stamfadern är emellertid här nedan -- se R. 1. -- nämnde Anders Sigfridsson, som 1541 blef adlad och hvars söner först upptogo namnet. Hans sonson Clas -- se R. 5 -- erhöll 1674 friherrlig värdighet. Den adliga ätten utdog å svärdssidan 1769. 1. Rålamb, Anders Sigfridsson, krigare. Födelseåret obekant. Föräldrar: landsdomaren i Helsingland Sigfrid Andersson och Sissela Dufva. År 1541 erhöll Anders Sigfridsson