Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Rålamb, Clas Brorsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxenstierna, som på grund af det utmärkta sätt,
hvarpå R. redde sig vid det förhör, rikskansleren
med honom anställde rörande hans iakttagelser
i Osnabrück och vid armén, genast fästade
sig vid den unge mannen, införde honom på den
diplomatiska banan och skickade honom 1645 med de
svenska sändebuden till fredsunderhandlingarna i
Brömsebro.
Emellertid drog sig R. snart tillbaka
både från statens värf och från hofvet, samt lefde
under hela återstående delen af Kristinas regering
i stillhet på sina gods, sysselsatt med landtbruk
och studier i rättsvetenskapen. Frukterna af dessa
sina forskningar nedlade han i Observationes juris
practicæ, hvilket arbete, utmärkt genom lärdom och
klarhet, ställer sin författare i främsta ledet bland
äldre jurister och anses varit af icke oväsentlig
betydelse vid utarbetandet af 1734 års lag. Först
22 år efter dess fullbordande utgafs detsamma 1674
genom Antikvitetskollegii försorg, men med sådan
framgång, att fem år senare en ny upplaga måste
ombesörjas.
Från och med 1647 började R. ock
deltaga i riksdagsförhandlingarna. Utpräglad
aristokrat men tillika motståndare till högadelns
öfverdrifna anspråk, skapade han sig genom sin
talegåfva, sin höga bildning och sin praktiska
duglighet snart en bemärkt ställning å riddarhuset,
som ofta använde honom i utskottsarbete. Vid 1655 års
riksdag framträdde han ock som lågadelns ledare och
bidrog kraftigt till beslutet i reduktionsfrågan. Det
lyckades nu Carl X Gustaf att fästa den dugande
mannen vid rikets tjänst. Utnämnd till krigs- och
hofråd 1655, följde R. konungen i polska
kriget och sändes 1656 såsom underhandlare till
Konstantinopel, en färd, som med sina skiftande
och besynnerliga händelser nästan liknar ett
sagoäfventyr. I lifliga drag har R. skildrat denna
färd äfvensom sin vistelse i Konstantinopel i
sin 1658 författade skrift Kort beskrifning om
thet som wid then Constantinopolitaniska resan
är förluppit, tr. 1679, öfvers. på engelska och
infördt i »Collection of voyages and travels»,
del. 5, 1732. Emellertid förfelade R. målet med
sin färd, som varit att få till stånd ett förbund
mellan Sverige och Porten. Efter sin hemkomst 1658,
då ännu utskottsmötet i Göteborg pågick, följde
han konungen till Danmark och var honom behjälplig
vid kansliärendens behandling.
Efter konungens
död verkade R. vid 1660 års båda riksmöten lifligt
för kullkastande af hans testamente, hvari dennes
broder, Adolf Johan, insatts i förmyndarestyrelsen
och den stränga reduktionsmannen Herman Fleming
utsetts till riksskattmästare. Sedan detta hans
sträfvande krönts med seger, utnämndes han 1660
till landshöfding i Uppland. Efter att vid 1664 års
riksdag kraftigt häfdat adelns företrädesrättigheter
gentemot de ofrälse stånden, inkallades R. s. å. i
rådet, hufvudsakligen på tillskyndan af M. G. De
la Gardie, som i R. påräknade en bundsförvant inom
rådskammaren. Men i stället slöt sig denne till
Bielke-partiet emot högadeln, och det var endast i
frågor om lärdom, vetenskap och vitterhet, som han
delade lika tankar med De la Gardie, mot hvilken han
i såväl in- som utrikespolitiken snart
trädde i bestämd opposition. Under
förmyndareregeringen togs hans stora förmåga i
anspråk för åtskilliga kommissioner. Så var han
1669–70 medlem af en dylik, med uppgift att verka
för de af Carl X Gustaf eröfrade provinsernas
närmare införlifvande med Sverige. Likaså deltog
han 1668 i utarbetandet af den s. k. »blå boken»,
som skoningslöst blottade statsverkets brister och
som enda botemedel anvisade fullföljandet af Gustaf
Bondes försiktiga inre och yttre politik. Sedan Carl
XI själf öfvertagit styrelsen, stod R. till en början
i hög gunst, utnämndes 1673 till öfverståthållare i
Stockholm och erhöll 1674 friherrlig värdighet, Hans
gamla antagonism mot M. G. De la Gardie föranledde
honom icke allenast att med stor ifver biträda
yrkandena på undersökning af förmyndareregeringens
förvaltning utan förledde honom att till och med
begagna sig af ett af De la G. under ett enskildt
samtal fälldt yttrande för att angifva honom
för lasteligt tal mot konungen. Saken blef sedan
visserligen bilagd, men med De la G:s inflytande
hos konungen var för alltid förbi. I sin egenskap
af öfverståthållare ådagalade R. stor duglighet och
erhöll varma loford af Carl XI. Icke desto mindre
förflyttades han 1678 som president till Göta hofrätt
som den mest betydande motståndaren i rådskammaren
till de envåldsplaner, som hos konungen närdes
af Johan Gyllenstierna. För att hålla honom på än
längre afstånd från den stundande riksdagen skickades
han 1680 till Pommern för att hålla landtdag samt
sätta lag- och kammarverket jämte kyrkoväsendet i
ordning, från hvilket uppdrag han fåfängt anhöll
om befrielse. Efter hemkomsten förmåddes R. 1682
i likhet med samtliga rådsherrar att ingifva sin
afskedsansökan och blef ej ånyo dit inkallad af Carl
XI. Hans återstående lefnadsår, under hvilka han
undan vedervärdigheterna sökte sin tröst i läsning,
förbittrades af en långvarig och fruktlös kamp mot
reduktionskommissionerna, hvilkas dom drabbade honom
så hårdt, att han efter hand måste lämna ifrån sig
nästan allt hvad han ägde, sälja sina möbler och
sitt bordsilfver samt, hvad för honom var kanske
ännu svårare, sitt stora och välförsedda bibliotek,
hvilket af Carl XI inköptes och skänktes till Uppsala
universitet. Efter sitt afskedstagande sammanskref han
dels åtskilliga juridiska afhandlingar, dels ock en
ingående skildring af 1680 års statshvälfning, sedd ur
den aristokratiska frihetsvännens synpunkt, som, ehuru
präglad af stark bitterhet, lämnar viktiga bidrag
till tidens historia. Efter Carl XI:s död vägrade
R. sin medverkan till att med andra än lagliga medel
söka åstadkomma ett annat sakernas tillstånd. Han
afled i Stockholm d. 14 mars 1698.
Genom sina
grundliga och omfattande kunskaper, sin vältalighet
och skriftställareförmåga, sin skarpsinnighet,
sitt mod och sin själfständighet höjde sig R. öfver
flertalet af tidehvarfvets märkligare personligheter.»
(N. von Dardel i Personhist. Tidskrift 1902 i en
synnerligen läsvärd uppsats om R.)
Gift 1: 1648 med
Anna Stålarm, 2: 1666 med Beata Soop och 3: 1672 med
friherrinnan Elisabet Gyllenstierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
