till möblering af det ståtliga Ålderdomshemmet i Göteborg. Framförallt har han hugfäst sitt minne som konst- och kulturvän. I sådant afseende har han äran att gifvit mer än en gryende konstnärstalang, bl. a. Nils Forsberg, det för hans utbildning nödiga ekonomiska stödet. Såväl Göteborgs museum som Nationalmuseum hafva ock af R. hugnats med gåfvor af utmärkta konstverk. 1894 erhöll Akademien för de fria konsterna af R. en gåfva af 50,000 kronor till fullbordan af akademiens nybyggnad och konstnärliga utstyrsel. Genom hans frikostiga ingripande blef det ock möjligt att för Göteborgs stadsbibliotek förvärfva Lars Månssons i Tranemåla värdefulla boksamling i nordisk litteratur. Äfven Göteborgs högskolas utveckling har R. äran att i icke ringa mån påskyndat genom den storartade gåfvan af 350,000 kronor för utvidgande af undervisningen till att omfatta jämväl statsvetenskapliga ämnen, hvarigenom det blef möjligt att upprätta ej mindre än tre nya professurer: i nationalekonomi och sociologi, i geografi och etnografi samt i statskunskap med statistik. Efter R:s död i Göteborg d. 21 okt. 1904 befanns han ytterligare hugfästat sitt minne genom storartade donationer. Gift med Carolina Lyon född Zachau i hennes andra gifte. Rönbeck, Carl Sonnberg, präst, historisk samlare. Född i Västra Ljungby af Lunds stift den 27 sept. 1765. Föräldrar: d. v. vice pastorn Lars Rönbeck och Magdalena Elisabet Sonnberg. Inskrifven bland de studerande i Lund 1781, prästvigdes R. därstädes 1789 och blef, efter aflagda lärdomsprof, fil. magister 1793. Han innehade därefter några extra ordinarie beställningar i Lund, bl. a. som domkyrkoadjunkt hos d. v. domprosten Hesslén till 1798. Detta år utgaf han disputationen De antiqua urbe Ahusia och utnämndes på kallelse af excell. grefve Trolle Wachtmeister till kyrkoherde i Ifvetofta, hvarifrån han 1806 befordrades till pastor i S:t Petri klosters och Nöbbelöfs församlingar af Lunds stift. Två år senare erhöll han transport till Åsums pastorat, utnämndes 1810 till lokalprost och 1814 till kontraktsprost öfver Gärds härad, blef 1818 teol. doktor samt var under alla riksdagarna 1812--1830 fullmäktig för Lunds stifts prästerskap. Ledamot af flera vetenskapliga samfund. Död i Asums prästgård den 8 aug. 1841. Med lefvande intresse ägnade han sig under många år åt forskningar rörande Skånes äldre förhållanden. Hans samlingar, mest omhandlande Skånes kyrkohistoria och namnkunniga skåningars lefnadsöden, förvaras i 21 folioband på Lunds universitets bibliotek. Han hade äfven ett namn såsom framstående bokkännare. Denna sin antydda egenskap hade han i väsentlig mån förvärfvat sig under en tid, då han vistades hos biskop Olof Celsius, den store boksamlaren, öfver hvilkens bibliotek R. efter biskopens död utarbetade en förträfflig förteckning. Gift 1809 med Kristina Cecilia Orrberg. 1. Rönnou<footnote>så skref han själf sitt namn</footnote>, Magnus (Dublar), orientalist, latinsk poet. Född i Åhus, nära Kristianstad omkring 1665, son af kyrkoherden Kasten Rönnow, som under Carl XI:s krig med Danmark på flerfaldigt sätt bevisade konungen sin trohet och bl. a. berättas undan fienderna gömt honom i skorstenen i sin prästgård. Magnus R. hade studerat i Lund och Uppsala, när han 1684 afreste till Tyskland, där han af den lärde Edzardus i Hamburg leddes in på studiet af de österländska språken, Efter ett kort besök i Sverige 1687--89 begaf han sig åter utomlands och uppehöll sig ett par år i Holland, hvarest han med all ifver fortsatte sina rabbinska studier. Hans mening lärer hafva varit att framdeles bli professor vid något af de holländska universiteten, hvarom den lärde Gronovius skall ha ingifvit honom förhoppning; emellertid uppmanades han af sina vänner att återkomma hem under förespeglingar om att få biträda vid det nya bibelverket. Han vände därföre tillbaka till Sverige 1691, men då så väl befattningen med bibelöfversättningen som andra planer slogo fel, erbjöd han sig i England att utarbeta en öfversättning af Talmud, mot ett årligt underhåll, hvilket förslag dock icke antogs. Ändtligen 1714 befordrades han till protokollssekreterare vid inrikes ärendena men uträttade föga i denna tjänst. Icke förty erhöll han af Carl XII adlig sköld, då han upptog ett gammalt släktnamn Dublar, ehuru han aldrig introducerades på riddarhuset. År 1719 utnämndes han efter R. Brenner till assessor i Antikvitets-arkivet, men, missnöjd med denna befordran, begärde han genast sitt afsked och utreste till England, där han dog på ett hospital 1735. Jämte sina österländska språkstudier öfvade han latinsk verskonst, och fastän eftervärlden tagit föga kunskap om hans poesier, satte han själf ett högt värde på dem och ansåg sig för deras skull berättigad att föra ett fritt, eller efter den tidens åsikter poetiskt, lefnadssätt. I ett afsende blef dock R:s verskonst märkvärdig. I ett af sina kväden till Carl XILs ära hade han kallat konungen »Magnæ Scandinaviæ imperator» (Stor-Skandinaviens behärskare), hvilket uttryck i brist af bättre skäl upptogs bland krigsorsakerna i danska manifestet 1710. 2. Rönnow, Kasten, läkare. Född i Karlshamn den 15 febr. 1700; den föregåendes brorsons son. Föräldrar: Otto Rönnow och Vendela Reuterman. Vid föräldrarnas tidiga död upptogs R. 1712 af farbrodern, stadsfältskären i Göteborg, Johan Rönnow, hvilken drog försorg om hans uppfostran och tillstyrkte honom att såsom framtidsbana välja läkarevägen. Efter att 1716 såsom fältkirurg ha deltagit i krigståget mot Norge, fortsatte han sina medicinska studier dels i Stockholm under öfverdiktör Ribe och dels i Uppsala, där han åtnjöt undervisning af