Rudbeck, Roberg m. fl., till 1728, då han med understöd af ett dubbelt k. stipendium företog en resa öfver Danmark och Tyskland till Paris, där han, utom genom sin flit i de medicinska vetenskaperna, utmärkte sig för sina teckningar till de förträffliga tabellerna i Le Draas arbete om stenoperationen och sin förmåga som miniatyrmålare. 1730 promoverad till medicine doktor i Reims, erhöll han 1734 på en gång de mest lysande anbud från Österrike och England men föredrog kallelsen att blifva lifmedikus hos konung Stanislaus Leczinsky af Polen och utnämndes 1735 till arkiater. När de politiska händelsernas ström förändrat konungens öde, följde han sin herre till Lothringen, där han 1737 utnämndes till konungens »conseiller intime» samt att jämte sin befattning såsom lifmedicus hafva öfverinseendet öfver hela medicinalväsendet i de båda hertigdömena. I den sistnämnda befattningen, hvilken han innehade i trettio år, upprättade han ett medicinskt kollegium i Nancy, föranstaltade om inrättande af flera praktiskt-kirurgiska skolor, försatte de allmänna sjukhusen i ett tidsenligt skick o. s. v. År 1755 kallades han af Vetenskapsakademien i Stockholm till utländsk ledamot samt förlänades 1759 af Adolf Fredrik med adelskap. Efter Stanislaus' död 1766 beslöt han, trots erhållna särdeles förmånliga anbud att kvarstanna i Frankrike, att återvända till Sverige, anlände till Stockholm hösten året därefter och afled ogift den 5 maj 1787. En stor del af sin förvärfvade förmögenhet uppoffrade han till vetenskapens tjänst och till det allmännas bästa. Hans efterlämnade skrifter äro förvarade i Medicinska Societetens i Paris akter samt i Vetenskapsakademiens handlingar, där särskildt kan förtjäna framhållas hans 1774 hållna presidietal om Förmånen af ett stort lasaretts inrättande i hufvudstaden. Röök, Lars Jakob von, konstnär. Född i Stralsund den 14 okt. 1778. Föräldrar: chefen för Stralsundska fortifikationsbrigaden, öfverste Carl Fredrik von Röök och Elisabet Maria Låstbom. Fadern, som önskade se sin son beträda samma bana, på hvilken han själf vunnit sina befordringar, lät tidigt inskrifva R. som konduktör vid fortifikationen, där han 1795 tog officersexamen. Samtidigt antagen till kammarpage hos Gustaf IV Adolf, fick han 1796 medfölja denne till Petersburg. Med uppdrag af konungen afreste han 1798 i en hemlig beskickning till Berlin och företog 1801 en ny utländsk resa, som förde honom till Paris. Med sinne för skön konst och icke obetydligt uppöfvade anlag, företog R. 1807 en resa till Spanien, Portugal och Italien, samt uppehöll sig förnämligast i Rom, där landskapsmålning, figurteckning och antikviteterna utgjorde ständiga föremål för hans studier. Hemkommen till Sverige, tog han 1809 afsked ur krigstjänsten, utnämndes 1811 till tjänstgörande hofjunkare samt anställdes 1814 såsom ambassadkavaljer hos J. G. De la Gardie på dennes beskickning till Spanien. Därifrån begaf han sig emellertid 1815 till Italien och återkom ej till Sverige förrän 1818. Här blef han med mycken välvilja upptagen i excellensen Wetterstedts hus. Tillsammans med en grefve Wachtmeister anträdde han 1823 en ny utländsk färd, som ställdes till Sicilien. Härifrån begaf han sig åter till Rom, där han hos Byström flitigt målade och studerade. Hemresan nästföljande år företog han i egenskap af svenska kronprinsessans kurir. Kort efter hemkomsten utgaf han 1824 sina Anteckningar under en resa på Sicilien, som bl. a. innehålla en skildring af ett flertal på den italienska ön befintliga minnesmärken, som af honom aftecknats. Efter en kort vistelse i fäderneslandet vände han kosan för fjärde gången till Italien, där han i nära sex år utöfvade ett slags tillsyn öfver det kronprinsessan Josephine tillhöriga furstendömet Galliera, i trakten af Bologna. Under denna tid sysselsatte han sig mycket med studier i arkitektur, perspektiv och målning, återvände 1830 till Sverige för att mottaga kamreraresysslan vid K. muséet i Stockholm och inrättade dess konstsamlingar efter mönstret af utlandets muséer. 1837 utnämndes han till hofintendent, blef ledamot af Konstakademien 1839 samt erhöll 1850 afsked från kamreraresysslan, med bibehållande af intendentskapet öfver Oscar I:s enskilda konstsamlingar, hvarjämte samme konung använde honom till åtskilliga försköningsarbeten vid Haga slott. Död i Stockholm d. 6 febr. 1867. Ehuru R. själf blygsamt kallade sig dilettant, ägde han både skicklighet och kännedom i bildande konst. De samlingar, som voro anförtrodda i hans vård, gjorde han sig ett nöje af att förevisa och stod gärna till deras tjänst, som vände sig till honom om anvisningar och råd i konstväg. Ogift. Sacklén. Ursprungligen finsk släkt, hvars äldste kände stamfader, Henrik Sacklinius, afled 1681 som kapellan i Uleåborg och rektor vid stadens trivialskola. 1. Sacklén, Lars, ämbetsman, politiker. Född 1724. Föräldrar: kyrkoherden och kontraktsprosten i Virmo Lars Sacklinius (son af stamfadern) -- representant för Åbo stifts prästerskap vid 1719 års riksdag -- och Margareta Kristina Göthe. S., som ändrade släktnamnet till Sacklén, var borgmästare i Björneborg under den långa tiden från 1750 till 1791, i hvilken egenskap han utöfvade en för staden så välsignelsebringande verksamhet, att detta tidsskede i stadens historia fått namnet »Sacklénska tidehvarfvet». Bl. a. bidrog han kraftigt till, att staden återfick sin stapelrätt. Tillika var han dess representant i borgarståndet vid alla riksdagar från 1751 till och med 1770 samt 1778, 1786 och 1789. Under frihetstiden var han en af Hattarnas främste män, hvilket bl. a. vållade, att motpartiet begagnade sig af sin majoritet vid 1765--66 års riksdag att åvägabringa hans uteslutning. 1769 satt han i sekreta utskottet. S., som hade kommerseråds titel, afled 1795. Gift med Eva Elisabet Jeansson. 2, Sacklén, Johan Fredrik, läkare, biografisk samlare. Född d. 19 sept. 1763 i Björneborg; den