här i Kurland. S. kunde sålunda icke hindra att Narva och Dorpat 1704 föllo i ryssarnas händer. Han utnämndes s. å. till vice guvernör i Reval. När Lewenhaupt 1708 bröt in i Ryssland, följde S. med som öfverste för sitt dragonregemente. Vid Pultava anförde han rytteriet på högra flygeln och blef fånge. Han blef den svenska tjänsten trogen i sex år, men öfvergick 1715 i rysk tjänst, och man kan finna en förklaringsgrund härtill i den omständigheten, att S. främst kände sig vara livländare, men att det nu mera icke var att vänta, att Livland skulle återvända under svenskt välde. S. lär ha aflidit i Moskva i dec. 1739. Han var en för sin stränghets och häftighets skull fruktad person. Gift med friherrinnan Helena v. Liewen. Schlyter, Carl Johan, universitetslärare, rättslärd, lagsamlare. Född i Karlskrona d. 29 jan. 1795. Föräldrar: kamreraren vid amiralitetet Carl Johan Schlyter och Lovisa Maria Hjelm. 1807 inskrefs S. bland de studerande vid Lunds högskola, aflade kameralexamen därstädes 1811, juridisk examen 1812, kansliexamen och jur. fil. ex. 1813 samt blef året därefter filosofie doktor i Rostock. Förordnad till docent i kriminalrätt vid Lunds universitet 1816, absolverade han jur. utriusque kand. ex. 1818, jur. licent. ex. 1820 och blef s. å. juris doktor. Sedan han 1820--22 tjänstgjort i justitiekanslärexpeditionen och Svea hofrätt, erhöll han sistnämnda år i uppdrag af k. m:t att jämte juris adjunkten i Uppsala H. S. Collin utgifva en Samling af Sveriges gamla lagar samt fortsatte ensam efter Collins frånfälle 1833 detta jättearbete i 13 band, 1827--77, de 11 sista banden utgifna af S. ensam. Med fäst afseende på detta uppdrag, återvände han såsom utnämnd juris adjunkt till Lund 1822, erhöll professors namn, heder och värdighet 1835, samt förordnande att förestå en tillämnad ny professur i laghistoria vid Uppsala universitet. Då påräknade statsmedel till den nämnda lärostolen icke af ständerna beviljades, återvände han till Lund, där han befordrades till professor i allmän lagfarenhet 1838, två år senare förordnades att föreläsa och examinera i laghistoria och slutligen, vid den af k. m:jt anbefalda fördelningen af de juridiska läroämnena vid Lunds universitet, utnämndes till professor i sistnämnda vetenskap 1840. S. åtnjöt från den 23 nov. 1852 till 1876, då han erhöll afsked, ständig tjänstledighet för utgifvande af landskapslagarne. Ledamot af lagberedningen 1844--48; led. af Vetensk. akad., Vitt. hist. och ant. akad., Musik. akad. jämte en stor mängd andra lärda sällskap. Sv. akad., som 1838 gaf honom ett pris för förtjänstfull verksamhet, kallade honom 1860 till led., hvartill S. emellertid sade nej. 1889 lät Sv. akad. slå en minnespenning öfver S., som afled d. 26 dec. 1888. Utom akademiska disputationer, programmer, kritiker och referat har han utgifvit: Om laghistoriens studium och dess förhållande till rättsvetenskapens öfriga delar 1835, Om Sveriges äldsta indelning i landskap och landskapslagarnas uppkomst 1835, Juridiska afhandlingar (I. 1836) etc. Hans yppersta arbete förblir dock hans kritiska upplaga af de gamla lagarna, ett monumentalverk, som för vår kulturhistoria är af den allra största betydelse. 1870 promoverades S. vid Lunds juridiska fakultet till juris utriusque jubeldoktor, med anledning af hvilken högtidlighet och det samtidiga fullbordandet af lagarnas utgifning den såsom grundlig kännare af nordens äldsta litteratur allmänt bekante professor K. Maurer i München yttrar i en uppsats i Kritische Zeitschrift für Rechtswissenchaft und Gesetzgebung des Auslandes, 12:te bandet: »Es schien billig, dass diesem doppelten Feste auch von Deutscher Seite Rechnung getragen, und dass dem Herausgeber des wichtigen Quellenwerkes sowohl als der schwedischen Regierung bei dieser Gelegenheit der gebührende Dank abgestattet werde.» Gift 1835 med Carolina Kristina Lilliesköld. Schmedeman, Johan, ämbetsman, juridisk skriftställare. Född i Viborg d. 2 dec. 1652. Föräldrar: borgmästaren Hans Schmedeman och Katarina Valleriansdotter. S. hade idkat juridiska studier i Åbo och Uppsala, när han 1673 befordrades till kanslist i kansliarkivet. Såsom aktuarie i nämnda verk upphöjdes han i adligt stånd 1686, utnämndes till referentiesekreterare 1695, blef öfverpostdirektör 1702, kansliråd och statssekreterare vid inrikesexpeditionen 1710. Död i Stockholm d. 6 maj 1713. I ungdomen biträdde han vid kansligöromålen under kriget i Skåne och kom så att vara närvarande i slagen vid Halmstad, Lund, Landskrona samt vid reträtten från Rönneberga högar till Kristianstad och Herrevads kloster. Såsom juridisk och historisk skriftställare har han utgifvit åtskilliga samlingar af förordningar rörande exekutionsverket och postväsendet, däribland Kungl. stadgar, förordningar, bref och resolutioner ifrån åhren 1528 in til 1701 angående Justitiæ- och Exentionsährender (jämte Ett fullkommeligit orderegister) 1706. Bland hans skrifter märkas vidare: K. Carl XI:s personalier 1697, K. Carl XI:s gemåls, drottning Ulrika Eleonoras, lefverne, utg. af Svenbom; Två andliga visor 1710, samt i handskrift efterlämnad en »Samling af allt det som tjänar till H. K. maj:t Carl XI:s historia så eljest, som enkannerligen hans bedrifter». Gift 1700 med Elsa Lovisa von Braunjohan. Schmidt, Carl Kristian, rättslärd. Född d. 28 okt. 1792 i Mariestad, där fadern Hans Kristian Schmidt, var landskamrerare, sedan hofrättsråd i Göta hofrätt. Modern hette Sigrid Mörk. Student i Lund 1811, aflade S. därstädes hofrättsexamen 1813, antogs s. å. till auskultant i Göta hofrätt och blef 1814 extra brottmålsnotarie. Sedan han under den närmast följande tiden förestått åtskilliga domareförordnanden i Västergötland och Småland, utnämndes han 1818 till vice häradshöfding, blef 1821 fiskal, 1823 assessor och