det då kallades major vid flottornas konstruktionskår, förflyttades han vid faderns död 1794 till Karlskrona station, blef 1795 chef för konstruktionsdepartementet därstädes och 1799 öfverstlöjtnant. Sedan han 1800 blifvit tjänstgörande vid konstruktionskontoret i Stockholm, befordrades han 1814 till öfverste och sekundchef för flottornas konstruktionskår och upphöjdes tre år senare i adligt stånd, men afled, innan han hunnit taga introduktion på riddarhuset, den 7 maj 1817. Ledamot af Fria konsternas akademi. Utom i de vetenskapligt praktiska bestyr, som tillhörde honom i hans egenskap af öfverskeppsbyggmästare, har S. inlagt stor förtjänst om reglementerandet af flottornas och konstruktionskårens åligganden, samt utarbetat flera författningar och instruktioner, hvilka af konungen antogos såsom gällande. Ogift. 1. Sidenbladh, Per Elis, geolog, statistiker. Född i Arnäs socken i Ångermanland d. 19 febr. 1836. Föräldrar: kommissionslandtmätaren Per Elis Sidenbladh och Sara Carolina Ödmark. S. blef student i Uppsala 1855, filosofie kandidat 1860 och promoverades 1863 till filosofie doktor. Genast efter aflagd fil. kand. examen anställd vid Sveriges geologiska undersökning, kartlade, beskref och delvis afvägde han trakter af Södermanland, Västmanland och Närike, de märkvärdiga Halle- och Hunneberg med omnejd samt delar af Skåne och Uppland. Under resor genom Lappmarken ådagalade han, att, liksom vid rikets öfriga stora invatten, äfven vid Ångermanelfvens källsjöar utbreder sig en kambrisk och silurisk formation. Ett petrifikat, uppdagadt i Hunneberg och sedan funnet i sistnämnda trakt, har sedan fått namn af Agnostus Sidenbladhi. Efter att i åtta år ha varit verksam vid Sveriges geologiska undersökning, öfvergick han till Statistiska centralbyrån, där han 1867 utnämndes till aktuarie och 1869 förordnades att bestrida sekreteraretjänsten, af hvilken befattning han följande året blef ordinarie innehafvare. 1879 blef han verkets chef och fungerade i denna egenskap till 1901. Han var äfven 1869--77 redaktör af Statskalendern. Sedan 1880 medlem af kommissionen för de allmänna kartearbetena, har han dessutom varit insatt i följande kommittéer, nämligen angående reglerandet af oregelbundenheterna i rikets indelningar 1881--82, för de allmänna kartarbetena 1880--82, angående Kommersekollegium 1883--84, angående industri- och handelskamrar 1885, ang. fabriksstatistiken 1893 samt ang. kommunala rösträttens begränsning 1896--97. En af de svenska kommissarierna vid geografiska kongressen i Paris 1875, var han ombud vid statistiska kongressen i Budapest 1876 äfvensom vid permanenta, statistiska kommissionens sammanträde i Paris 1875 och 1878 och vid demografiska kongressen därstädes 1878. Frukter af hans praktiska verksamhet såsom naturvetenskapsman äro: de geologiska kartbladen Arboga 1862, Säfstaholm 1864, Tärna 1867, Rånäs 1868, och Vänersborg 1870 jämte beskrifningar, Naturens bok: kemi, mineralogi och geologi 1871--72, bearbetning efter F. Schödlers »Das Buch der Natur». Såsom tjänsteman i Statistiska Centralbyrån har han i mer eller mindre mån bidragit till de därifrån utgångna mångfaldiga statistiska publikationerna, men dessutom själfständigt utgifvit Sveriges officiella statistik i sammandrag årg. 1870 och 1871, sederm. forts. af annan person, Schweden, Statistische Mittheilungen, utgörande statistiska delen af Sveriges officiella katalog vid världsutställningen i Wien 1873 och där prisbelönt; en ny upplaga på franska språket 1876, utg. i Paris af svenska attachéen R. Sager, en annan fullkomligt omarbetad upplaga på engelska språket, tryckt i Filadelfia, för världsutställningen därstädes 1876, Notices sur la Suède 1875; dessutom åtskilliga mindre uppsatser i olika ämnen, hvaribland må nämnas: Förslag till förändradt sätt för erhållande af en del jordbruks-statistiska uppgifter 1874, förslaget af regeringen gilladt och satt i verkställighet, samt Om Sveriges spannmålsproduktion och svenska jordens afkastningsförmåga i förhållande till andra länders. Med sex diagram 1891, särtryck ur »Landtbruksakad:s handl. tidskr.» S., som 1876 invaldes i Landtbruksakademien, blef 1882 medlem af dess förvaltningskommitté och 1898 akademiens hedersledamot. Tillhör för öfrigt Vetenskapsakademien sedan 1884 och Krigsvetenskapsakademien sedan 1895 samt åtskilliga utländska vetenskapsinstitutioner. Gift 1868 med friherrinnan Louise Maria Lizinka Adelswärd. 2. Sidenbladh, Karl, språkforskare, statistiker. Född d. 25 april 1840 i Arnäs socken i Ångermanland; den föreg. bror. Student i Uppsala 1859, blef S. 1866 filosofie doktor och amanuens vid universitetsbiblioteket därstädes samt förordnades följande år till docent i nordiska språk. 1869 erhöll han förordnande som aktuarie i Statistiska centralbyrån och blef 1871 ordinarie innehafvare af denna tjänst. Han befordrades sedermera i samma verk till förste aktuarie 1879 och var öfverdirektör och chef för detsamma 1901--05. 1886--1901 var han tillika ledamot af statistiska tabellkommissionen. Från 1877 har han redigerat Sveriges Statskalender. Tillika har S. flitigt tagits i anspråk för kommunala värf och var 1887--1905 stadsfullmäktig i Stockholm. Från 1882 är han led. af Landtbruksakademien. Bland hans skrifter märkas: Stiörnu-Odda draumr 1866, Allmogemålet i Norra Ångermanland 1867, (jämte C. L. Östergren), Öfversikt af svenska litteraturen, lärobok 1872, Sveriges härads- och sockennamn 1872, ny uppl. af E. Fåhræi Administrativ och statistisk handbok 1879 (med tillägg 1885), Sveriges kommuner i administrativt, juridiskt och ecklesiastikt hänseende 1885 (sju upplagor), uppsatser och redogörelser i Statistisk tidskrift, såsom statistiska meddelanden om Island, Sparbankerna i Sverige 1870--92 (i 23 årgångar), i Antikvarisk tidskrift, Nordisk Familjebok med