utrikesdepartementet, befordrades 1871 till expeditionssekreterare och 1874 till förste sekreterare i nämnda departement, förestod i egenskap af chargé d'affaires beskickningen i Köpenhamn aug.--nov. 1875 samt utnämndes 1878 till kansliråd. De skaldeanlag, hvilka redan i skolan gjorde sig hos S. bemärkta, visade en glädjande utveckling i hans första offentliggjorda poetiska arbeten: Smådikter 1861 och Orchideer 1862, utgifna under märket Sven Tröst, hvilket märke för öfrigt återfinnes under flera tilltalande dikter i publikationer af det vittra studentsällskap N. S. (Namnlösa sällskapet), af hvilket han var en flitig medlem. Ännu lifligare tilltalades den läsande allmänheten och i all synnerhet ungdomen af hans 1865 i Ny Ill. Tidn. meddelade Italienska bilder. Starkt realistiska i framställningen på samma gång som med stor konstnärlighet behandlade i formen äro de växlande bilder och intryck, som återgifvas i den samling Dikter, hvilken utkom 1869. Skaldens 1871 utkomna Sonetter tillhöra i formellt hänseende det yppersta, af hvad svensk skaldekonst alstrat, men genom dem går en ton af missmod, som röjer en hos skalden förändrad stämning. Följde så 1876 ett urval af Göthes ballader, öfversatta med lika mycken smak och träffsäkerhet som förståelse för originalets anda. 1879 tog S. afsked från sin befattning i utrikesdepartementet och lämnade med detsamma fäderneslandet för att en längre tid vistas i utlandet, där han hufvudsakligen uppehöll sig i Florens och Dresden. Två år därefter utkommo hans Nya dikter, i hvilka »de bästa af skaldens förut bekanta egenskaper sammansmält med en djupare och rikare lifsåskådning till ett nytt helt, en skönhet med själfullare tycke än ungdomsdikternas». I den afdelning däraf, som bär titeln Svenska bilder, skildras med språkkonstnärligt mästerskap minnen från skilda tidsskeden af Sveriges historia. »Svenska bilder», som 1886 utkom i en godtköpsuppl. och 1894 i en af A. Edelfelt illustrerad upplaga, utgafs följande år i en ny tillökad upplaga. Dikter, tredje samlingen utgifna 1883, innehålla dels ett antal nya »Svenska bilder», dels djupa och träffande tolkningar af de stämningar, som i stort prägla samtidens andliga lif. Dikter, fjärde samlingen, äfven de innehållande bland mycket annat nya »Svenska bilder», utkommo 1887. Sedan S. 1890 blifvit utnämnd till öfverbibliotekarie vid Kungl. biblioteket i Stockholm, intogs i »Kungl. bibliotekets handlingar» 1893--95 hans Svenska historiska planscher. Beskrifning, omfattande tiden 1499--1718. Från 1897 förskrifva sig hans Dikter, femte samlingen. Bland öfriga alster af S:s penna må nämnas öfversättning af Artur Fitgers sorgespel »Hexan», uppfördt på K. teatern i Stockholm och af F. Coppées skådespel »För kronan», Minnesteckning öfver M. Choræus, i Sv. akad:s handl. från år 1886, 9 del. 1895 m. m. 1891 utgåfvos i öfversättning af A. Stern S:s »Ausgewählte Gedichte». S., som allt sedan ungdomen med stor ifver idkat studiet af bibliografi och numismatik, lät i den sistnämnda af dessa kunskapsgrenar 1873 trycka Ett svenskt myntkabinett samt lämnade uppsatser i Numismatiska meddelanden, 2:dra häft. 1875. S:s Samlade dikter utgåfvos 1903--04. I anknytning härtill fogades 1905 Carl Snoilsky, hans lif och skaldskap af K. Warburg. 1904 utkommo äfven af S. författade Minnesteckningar. Ledamot af Sv. akademien 1876, fil. hedersdoktor vid jubelfesten i Uppsala 1893, hedersled, af Vitt.-, hist.- och ant.-akad. och af Vet.- och vitt.-samf. i Göteborg 1895. Död i Stockholm d. 19 maj 1903. Gift 1: 1867 med grefvinnan Hedvig Charlotta Amalia Piper och 2: 1880 med friherrinnan Ebba Fredrika Eleonora Ruuth, hvilken sistnämnda såsom författarinna uppträdt med en reseskildring, Ögonblicksbilder från Nordafrika och Syditalien af E. Sofia, prinsessa. Född i Stockholm d. 29 okt. 1547; dotter af Gustaf I och hans andra gemål, drottning Margareta Lejonhufvud. Vid tjuguett års ålder (d. 4 juli 1568) förmäldes prinsessan Sofia, med sin halfbroder, Erik XIV:s, kusin hertig Magnus II af Sachsen-Lauenburg. Äktenskapet blef icke lyckligt. Hertigen var i hög grad lättsinnig och missaktade, för att ej säga misshandlade, sin gemål. Slutligen gick hans oregerlighet så långt, att han förvistes ur riket. I sitt hemland företog han upproriska stämplingar mot sin bror, den regerande hertigen, hvarför han blef insatt i fängelse och afled i fångenskap 1603. Hertiginnan kvarstannade för alltid i Sverige och förde ett tyst och indraget lif på Ekolsund, där hon afled natten mellan d. 16 och 17 mars 1611. Af deras äktenskap föddes d. 31 aug. 1570 en son, hertig Gustaf af Sachsen-Lauenburg, som 1591 förlänades med Håbo och Erlinghundra häraders domsaga i Uppland och slutligen af sin morbroder, hertig Carl, förordnades till ståthållare på Kalmar. Han afled flera år före modern, ogift, på Ekolsund d. 11 nov. 1597. Sofia Albertina, prinsessa. Född i Stockholm d. 8 okt. 1753; enda dottern och yngsta barnet af Konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Vid fjorton års ålder utnämndes prinsessan af sin morbroder konung Fredrik i Preussen till koadjutorinna i abbotstiftet Quedlinburg, hvilken plats redan då gaf goda och för framtiden utsikt till ännu bättre inkomster. Af de senare kom hon i besittning, när hon 1787 blef abbedissa öfver samma stift, i hvilket hon det nämnda året i september »introniserades» och hvars abbedissa hon fortfor att vara till 1803, då det rika stiftet sekulariserades. Under senare delen af sin lefnad älskade Lovisa Ulrika intet af sina barn så högt som Sofia Albertina, hvilken å sin sida gjorde sig väl förtjänt af denna ömhet genom sin allt uppoffrande kärlek och tillgifvenhet, på samma gång hon bland sina bröder var mest fästad vid hertig Fredrik Adolf. Sitt abbotstift besökte hon sällan, utan vistades för det mesta i Sverige, där hon, den enda öfverlefvande af