till Portugal, Azorerna, Nordamerika och England. 1871 utnämndes han till professor och intendent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, erhöll 1867 Vetensk.-akademiens guldmedalj, blef 1875 ledamot af Vetenskapsakademien och s. å. ledamot af Landtbruksakademien. Hans vetenskapliga skrifter, till en del införda i »Öfversikt af Vet-akad. förhandlingar» äro: Sur les ephippies des Daphnies 1859, prisbelönt af Vet. Soc. i Uppsala, Bidrag till kännedom om Hafsbryozoernas utveckling 1863, Disp. pro gradu, Några drag ur mossdjurens lif 1864, Om Hafsbryozoernas utveckling och fettkroppar 1865, prisbelönt af Vetensk.-akad. Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafsbryzoer, 5 del. 1864--1871, Bryozoa marina in regionibus arcticis et borealibus viventia 1868, De senaste årens undersökningar om hafsfaunans gräns mot djupet 1870, Floridan Bryozoa, 2 del. 1872, 73, Kritisk förteckning öfver de i Riksmuseum befintliga salmonider 1886, innehållande en genealogisk utredning af laxfiskarnas familj, bearbetning och fortsättning af det världsbekanta arbetet Skandinaviens fiskar, målade af W. von Wright, beskrifna af B. Fries, C. U. Ekström och C. Sundevall, 2 bd text 1892, 95 (äfven öfvers. på engelska) samt 1 bd. taflor 1895, de sistnämnda bestående dels af Wrigths målningar dels af ett fyratiotal nya färglagda bilder af Carl Erdmann, det hela utgörande ett högst värderikt, »i sanning klassiskt» arbete. Han har vidare utgifvit de populärt-vetenskapliga arbetena Ur de högre djurens utvecklingshistoria 1876 och Ryggradsdjurens geologiska utveckling och slägtskapsförhållande 1882 samt öfversatt och bearbetat en ny upplaga af Brehms »Djurens lif». Slutligen förtjänar omnämnas hans praktisk-vetenskapliga verksamhet till fiskeriernas förbättrande. Död i Stockholm d. 19 febr. 1904. Gift 1874 med Freja Pålman. Snack, Peter, se Schnack. Snoilsky. Gammal från Krain härstammande adlig ätt, som naturaliserades i Sverige 1651 med namnet von Snoilsky, blef friherrlig 1770 och greflig 1771, då den åter upptog det ursprungliga Snoilsky. 1. Snoilsky, Johan, sjömilitär. Född i Riga d. 16 febr. 1708. Föräldrar: majoren vid Jönköpings regemente Gustaf von Snoilsky och Vendela Margareta von Campenhausen. När S. var sexton år gammal, anställdes han såsom page hos konung Fredrik I och ingick 1728 vid flottan, hvarefter han för sin utbildning i sjöyrket 1730--36 tjänstgjorde i holländska marinen. Under denna sin öfningstid befann han sig för det mesta på den eskader, som kryssade i Medelhafvet mot marockanska sjöröfvare, hvarigenom han kom att deltaga i ej mindre än fyra träffningar med dessas flottor samt bevista eröfringen af fästet Mogador på afrikanska kusten. Vid sin hemkomst till Sverige utnämndes han till löjtnant vid amiralitetet och kommenderades 1738 på örlogsskeppet »Sverige», som, på väg till Konstantinopel, förliste i Spanska sjön, därvid 150 man af besättningen omkommo. Medan han ännu kvarstod i löjtnantsgraden, deltog han i finska kriget 1741--43, befordrades 1744 till kapten, 1749 till kommendörkapten och 1756 till generaladjutant. Under kriget i Pommern 1757--62 deltog han i de flesta sjöoperationerna och hade flera viktiga värf sig anförtrodda, blef 1765 schoutbynacht, 1769 riksråd, 1770 friherre och året därefter grefve. Död d. 13 mars 1787 i Karlskrona. På grund af mera sitt personliga anseende, än af några skarpt utpräglade politiska tänkesätt, intogs S. vid 1769 års riksdag i rådskammaren. Ehuru han under sin föregående lefnad visat sig icke sakna mod, var detta dock ej af det slag, som tarfvades i riksdagsstriderna; också skyndade han att undvika den storm, som vid 1771--72 års riksdag bröt lös öfver Hattregeringen, genom att själf det sistnämnda året begära sitt entledigande ur rådskammaren. Gift 1: 1736 med Maria Katarina Spalding, 2: 1746 med Charlotta Katarina von Psilander. 2. Snoilsky, Nils, ämbetsman. Född d. 7 juli 1792; den föreg. sonson. Föräldrar: den som vitterhetsidkare kände krigsrådet grefve Gustaf Snoilsky och Johanna Sofia Psilandersköld. Efter slutad akademisk kurs vid universitetet i Uppsala, inträdde S. kort efter statshvälfningen 1809 på ämbetsmannabanan, såsom e. o. kanslist i Justitie-revisions-expeditionen och e. o. notarie i Svea hofrätt. Befordrad till kopist i nämnda expedition 1811, erhöll han häradshöfdings fullmakt 1816 och blef kanslist i Justitierevisionsexpeditionen 1818. Året därefter antagen till förste riddarhuskanslist, befordrades han till protokollssekreterare i konungens kansli 1821, till assessor i Svea hofrätt 1823 samt tre år senare till ordförande i Nedre borgrätten. Under utöfningen af detta ämbete, som han bibehöll till 1836, var han en tid tillförordnad landshöfding i Örebro län (1831) och t. f. justitiekansler (1835). Vid nedläggandet af sin befattning såsom ordförande i Borgrätten, utnämndes han 1836 till justitieråd och innehade detta ämbete till 1857, då han på egen begäran erhöll afsked. Under sin nära femtioåriga tjänstemannabana hade han inom K. Maj:ts hof fortgått till hofmarskalk. Död i Stockholm d. 1 febr. 1860. Utan att genom ovanliga, minnesvärda öden intaga ett rum i historiens panteon, förtjänar hans namn sin hågkomst för det utmärkta sätt, hvarpå han skötte sitt domarekall, och för den själfständighet, han ådagalade på sin plats såsom ledamot af Högsta domstolen. Gift 1840 med friherrinnan Sigrid Fredrika Juliana Banér. 3. Snoilsky, Carl Johan Gustaf, skald. Född i Stockholm d. 8 sept. 1841; den föregåendes son. Student i Uppsala 1860, aflade S. kansliexamen 1864 och anställdes året därefter såsom attaché vid svenska beskickningen i Paris. 1866 utnämndes han till andre sekreterare i