hos henne i förbindelse, i det hon dels för några af dem ställt sig i spetsen, dels lånat andra af dem stödet af sitt handlingskraftiga beskydd. Vi nämna här några bland de viktigaste af dessa företag. Med behjärtande af behofvet att ordna verksamheten för lindrande af nöden i Stockholm, ställde hon sig redan såsom hertiginna i egenskap af beskyddarinna i spetsen för den efter henne uppkallade fruntimmersskyddsföreningen. Och tack vare henne blefvo sedermera de olika församlingarnas skyddsföreningar sammanförda till gemensam verksamhet, ordnad af en centralkommitté under hennes ledning och ordförandeskap. Drottningen och konungen donerade vid sin kröning, liksom sedermera vid sitt silverbröllop, betydliga summor, under namn af Konung Oscars och drottning Sofias krönings- och silfverbröllopsfonder, af hvilkas ränteafkastning årligen efter Skyddsföreningens bestämmelser utgå lifräntor åt fattiga barn. På liknande sätt drog konungaparet omsorg om hofbetjäningens barn. Vidare är att nämna, att drottning Sofia beredt Sveriges hufvudstad dess första asyl för frigifna kvinnor, i ändamål att förekomma deras återfall i laster och brott. Ett betydligt belopp skänktes 1878 af drottningen såsom grundfond till bostadshus åt fattiga arbetare, där de mot en billig hyra skulle erhålla lägenheter, hvarefter den behållna afkastningen skulle tillfalla det förenämnda hemmet för frigifna kvinnor. Drottningen är vidare beskyddarinna för Sällskapet för inrättande af småbarnsskolor samt Sällskapet för lappska missionen. I flera tillfälliga kommittéer och upprop för välgörande ändamål såväl i Sverige som Norge har hon varit den ledande kraften. Ett synnerligt lifligt samt i verk och gärning omsatt intresse har hon ådagalagt för frågor rörande sjukvården. Hit hör att nämna den stödjande hand, hon lämnat åt Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, åt Föreningen för röda korset, åt Sanatorieföreningen i Kristiania, åt bildandet å västkusten af en vårdanstalt för skrofulösa barn, åt Drottning Sofias förening, afsedd för främjande af sjukvården i fält o. s. v. I främsta rummet har emellertid hennes verksamhet på ifrågavarande område varit riktad på höjandet af sjuksköterskebildningen. Efter att länge hafva umgåtts med och noga uppgjort planer till en anstalt för utbildande af i teoretiskt och praktiskt hänseende fullt dugliga sjuksköterskor, men delvis af sin sjuklighet hindrats i deras förverkligande, hade hon omsider tillfredsställelsen att se en sådan på hennes bekostnad åstadkommen anstalt, Hemmet för sjuksköterskor, upplåtas för sitt ändamål d. 1 jan. 1884. Först inrymd i en förhyrd lokal, blef anstalten snart i behof af utvidgning. Raskt grep sig drottningen an med anskaffande af medel till egna byggnader för det välbehöfliga hemmet. Och d. 1 okt 1889 kunde detta inflytta i den nya och ändamålsenligt inredda byggnadskomplex, som utgör det nu så allmänt bekanta, vid Valhallavägen i en dunge af löfskog belägna Sofiahemmet, som afser att vara både en sjuksköterskeskola och ett på något olika grunder än ett vanligt sjukhus inrättadt sjukhem. I detta har hon rest sig en oförgätlig minnesvård. 1. Sohlman, Per August Ferdinand, publicist. Född i Svennevads socken i Närke d. 24 maj 1824. Föräldrar: snickaremästaren Per Erik Sohlman och hans maka, född Klingberg. Efter att ha genomgått Örebro skola och Strängnäs gymnasium, afgick S. till Uppsala och blef student 1843. Vid de kort därefter anordnade studentmötena, i Uppsala 1843 och Köpenhamn 1845, hade den skandinaviska enhetsidén spirat upp och vunnit många anhängare, särdeles bland den akademiska ungdomen. Bland dem, som mäktigt hänfördes af den tilltalande tanken på ett förenadt Skandinavien, var äfven S., som snart uppträdde som skandinavismens målsman, dels inom det i Uppsala stiftade Skandinaviska sällskapet, dels i det af honom och några andra studenter uppsatta Studentbladet, som började utkomma 1845, men upphörde efter ett års förlopp. Så fort han vid promotionen 1848 mottagit lagerkransen, skyndade han -- trogen sitt gifna löfte, att i det då pågående dansk tyska kriget ställa sig i Danmarks krigarled -- till Köpenhamn och ingick som frivillig i sjätte linjebataljonen. Återkommen till Stockholm, började han åter publicistisk verksamhet, i det han tillika med några meningsfränder uppsatte veckotidningen »Bore». Tillika anställdes han 1849 såsom lärare i konsthistoria vid Fria konsternas akademi och fortfor med antydda befattning till 1868. Då »Bore» 1851 blef daglig, öfvertog han ledningen däraf, men lämnade bladet, då det s. å. uppgick i den konservativa »Svenska tidningen». Då mot slutet af året »Aftonbladet» inköpts af ett konsortium, för hvilket C. F. Bergstedt stod i spetsen, ingick han i nämnda tidnings redaktion. Efter att under en del af åren 1855 och 1856 ha tillfälligtvis haft högsta ledningen däraf sig anförtrodd, blef han 1857 dess hufvudredaktör och kvarstod såsom sådan, endast med ett kort afbrott, okt. 1869--mars 1870, till sin död d. 5 juli 1874, timad genom drunkning å Baggensfjärden vid Värmdön, under fåfänga försök att efter kullsegling rädda en minderårig sons lif. Om S. såsom det offentliga ordets man kan i korthet sägas, att han varmt och efter bästa öfvertygelse nitälskade för samhällets utveckling och framåtskridande i allehanda riktningar, och att få såsom han varit fria från personlig bitterhet mot olika tänkande. Hans insats i samtidens utvecklingsarbete kan skattas mycket högt, och knappast något af de mångfaldiga frihetssträfvanden, som under denna entusiasmens tid fördes fram till seger, saknade S:s kraftiga understöd. Särskildt förtjänar framhållas den betydande andel, han genom lika talrika som grundliga och väl skrifna artiklar i Aftonbladet hade i den kamp för representationsreformens genomdrifvande, hvilken 1865 ledde till upprättandet af vårt nuvarande riksdagsskick. Vidare bör ihågkommas hans nitiska arbete för ett friare handelssystem,