befordrades han till förste professor i lagfarenhet därstädes med bibehållande af assessorstjänsten och kallades 1642 till ledamot af lagberedningen i Stockholm. Emellertid hade ryktet om hans stora juridiska lärdom begynt sprida sig kring landet, hvarför han, efter att ha blifvit befordrad till häradshöfding i Örbyhus län af Uppland 1646, på grefve Per Brahes förslag 1647 förordnades till revisionssekreterare i justitiemål eller föredragande inför regeringen af alla till henne hänskjutna rättegångar. I denna egenskap adlades han 1649 med namnet Stiernhöök hvilket gaf drottning Kristina anledning att kalla de båda utmärkta dalmännen Stiernhielm och Stiernhöök sina båda »Dalstjärnor». Först efter tjugo års tjänstgöring såsom revisionssekreterare erhöll han 1666 titel af hofråd samt afled, sedan han i flera år varit blind, d. 25 juli 1675 i Stockholm. Liksom Stiernhielm blifvit kallad den svenska skaldekonstens fader, så har S. blifvit hedrad med namnet den »Svenska lagfarenhetens fader» för sitt odödliga arbete Dejure Sueconum et Gothorum vetusto 1672, en med ovanlig lärdom och skarpsinnighet uppdragen teckning af det allmänna rättstillståndet i Sverige från äldsta tiden och till S:s tid. »Hela det sjuttonde århundradet,» säger Geijer, »har i Sverige frambragt en enda stor vetenskapsman, Stiernhöök, den svenska lagfarenhetens fader, genom den anda, hvarmed han omfattade svensk forntid och medeltid i deras sammanhang med det närvarande. För hans rena, billiga och sansade blick försvinner bländverket af lärda fabler, med hvilka hans samtida och närmaste efterträdare mer än någonsin omhöljde Sveriges fornålder.» Svenska akademien lät 1837 prägla en minnespenning öfver honom och ett monument restes 1896, på 300-årsdagen af hans födelse, i Rättvik. S. var gift 1631 med Karin Appelbom. 2. Stiernhöök, Anders, rättslärd. Född d. 1 dec. 1634; den föreg. son. S. blef efter idkade juridiska studier i Uppsala 1663 förordnad till assessor i Dorpts hofrätt och utnämndes 1668 till häradshöfding i Jama och Ivanogorods län i Ingermanland. 1676 sökte och erhöll han afsked från sina tjänster i Livland, med löfte att erhålla första lämpliga plats i Sverige, så fort han därom inkom med ansökning. Han begagnade sig dock aldrig af detta löfte utan afled, utan någon anställning i statens tjänst, i Stockholm d. 20 juni 1686. S. var en i flere vetenskaper förfaren man och ansågs för en af de utmärktare rättslärde på sin tid. När med anledning af trolldomsväsendet på 1670-talet kommissioner nedsattes for att rannsaka och döma öfver de förvillade, förordnades S. till ordförande i flere af dessa kommissioner. En länge trodd berättelse var att, under det trolldomsrannsakningarna pågingo, djäfvulen en natt visat sig för S. och en annan ledamot af rätten, juris professorn Carl Lundius i Uppsala, hvarom de gemensamt skulle hafva uppsatt och aflämnat en berättelse till konungen. Gift 1669 med Anna Lemmens. 3. Stiernhöök, Olof, rättslärd. Född i Åbo d. 12 febr. 1639; den föreg. bror. Liksom fadern och brodern valde S. den juridiska banan och förordnades, sedan han i Uppsala aflagt vederbörliga lärdomsprof, till vice häradshöfding och faderns medhjälpare. 1660 åtföljde han denne, då han i Holland sökte bot för sin blindhet, till Haag och kvarstannade där ett år såsom biträde vid sin morbrors, presidenten Appelboms, utländska brefväxling. Hemkommen förordnades han 1667 till kanslijunkare, två år senare till underlagman i Uppland och slutligen 1673 till sekreterare i generalkommerskollegium. Död i Stockholm, några veckor före fadern, d. 27 maj 1675. När fadern träffades af sin obotliga blindhet, uppoffrade denne son sina anspråk på egen verksamhet för att blifva den gamles öga och hand. Han föredrog, hvad som skulle läsas, och uppsatte på papperet, hvad som borde skrifvas. Förenade i kärlek verkade far och son för samma mål -- ljus och rättvisa. Äfven i döden blefvo de förenade, emedan knappast tre månader hunno förflyta innan samma graf gömde dem båda. Gift 1669 med Margareta von Beijer. Stiernman, Anders Anton von, häfdaforskare, författare. Född i Stockholm d. 27 sept. 1695. Föräldrar: vinskänken Anton Andersson From och Brigitta Ulfsberg. Vid sex års ålder förlorade S. sin far men erhöll en vårdare i sin styffader, komministern i Klara Olof Andersson Stiernman, hvars namn han af tacksamhet upptog. 1715 afgick han såsom student till Uppsala men befann sig här länge i villrådighet, hvilken lefnadsbana han skulle välja. Enligt styffaderns önskan hade han beredt sig för inträde i kyrkans tjänst, ehuru hans håg mest stod åt militärståndet. Då han såsom medellös hade föga utsikt att på denna väg vinna några framgångar, beslöt han att stanna vid boken och begynte med allvar studera historia. I denna vetenskap blef han ock snart så framstående, att han 1719 föreslogs till histor. professor vid universitetet i Dorpt, om hvilken befordran han likväl gick miste, då Livland kort därefter införlifvades med ryska väldet. S. hade emellertid 1718 förordnats till e. o. kanslist i antikvitetsarkivet och kom därigenom på sin rätta plats. Till en början upprättade han ett inventarium öfver riksarkivets handlingar, det första efter 1697 års brand, samt utgaf redan 1719 Aboa litterata eller Åbo akademis historia. Med anledning af ett Fröjdetal på latinsk vers, som han hållit vid konung Fredriks och hans gemåls kröning, fick han åtfölja konungaparet på dess eriksgata samt gjorde 1724 för arkivforskningar en resa till Ingermanland, Estland och Livland. Förordnad 1722 till extra ordinarie och 1725 till ordinarie registrator i riksarkivet, befordrades han 1732 till aktuarie, blef 1740 sekreterare samt adlades 1743, hvarefter han skref sitt namn von Stiernman. 1747 hugnades han med kansliråds namn, heder och värdighet och hade 1745 kallats till led. af Vetenskapsakademien. Sedan han vid flera viktiga tillfällen fört protokollet i rådet samt vid 1731 års riksdag föredragit ständernas enskilda besvär, insattes han 1746 såsom medlem i reduktions-