med tillstånd att i armén kvarstå, samt ingick i fransk krigstjänst och deltog med utmärkelse i kriget i Algeriet 1832--35. Efter sin hemkomst inträdde han ånyo i svensk tjänst som underlöjtnant vid Södra skåningarna, befordrades där till löjtnant 1838 och till kapten 1844, hvarefter han ånyo tog afsked 1850. Fyra år senare blef han major i armén och tog för tredje gången afsked ur krigstjänsten 1855. Död i Stockholm d. 19 maj 1870. Med sitt oroliga, häftiga, understundom till och med underliga lynne, var S. en man, som ej saknade förtjänst. Särskildt intresserade honom det reglementariska i militärväsendet, och han har därom utgifvit flera arbeten, såsom: Handbok uti infanteriexercisreglementet 1839--42, Handbok uti militärgymnastik och bajonettfäktning 1843, Samlingar af gällande författningar, rörande armén, dess styrelse och förvaltning; Utdrag ur krigslagarna för manskapet; Förslag till introduktions- och munderingsbok för soldaten. Anförande hos ridderskapet och adeln, riksdagen 1847 och 1848, med förslag till förändrad organisation af Sveriges landsförsvar 1848, m. m. Han sysslade äfven med mekaniska uppfinningar, bland hvilka en af honom konstruerad turbinsmörtjärna på sin tid väckte uppmärksamhet. Vid flera riksdagar gjorde han sig ock bemärkt bland riddarhusets relativt frisinnade fraktion. Gift 1: 1829 med Klara Charlotta Lewin; 2: 1846 med Cora Julia Maria Broman. Stille, Johan Albert, kirurgisk instrumentmakare. Född i Stockholm d. 30 mars 1814. I midten af 1830-talet började S. i Stockholm sin verksamhet med förfärdigande af hvarjehanda kirurgiska instrument, hvilka vunnit rykte både in- och utrikes samt hemburit pris från många världsexpositioner. Ett yttre erkännande härför vann han i den sällsynta utmärkelse att inväljas till led. af Svenska läkaresällskapet. S., som 1868--74 var stadsfullmäktig i Stockholm, afled därstädes d. 26 okt. 1893. Gift 1846 med Charlotta Kristina Axelsson. Sonen Max Stille, född i Stockholm 1853, som fortsatt affären från 1882 under oförändradt firmanamn, har betydligt utvidgat densamma. Den sysselsätter nu cirka 100 arbetare. Mer än halfva afsättningen går till utlandet: till de flesta europeiska länder samt Sydamerika. Firmans tillverkningar äro högt uppskattade i medicinska kretsar och dess specialitet är skärande instrument och operationsbord. 1. Stjernström, Edvard, skådespelare. Född i Stockholm d. 11 okt. 1816. S. hette egentligen Carl Blomberg, men antog namnet Stjernström vid sin första nattvardsgång. Sedan han från sitt nionde år tillhört k. teaterns balettskola och samtidigt hade anställning i den k. kören, antogs han 1833 till aktörselev och utförde sin första roll såsom dragonen Stanislas i komedien »Fredrik och Christine», en pjäs, hvilken vid den tiden spelades af eleverna S., Jenny Lind och Sundberg. Tre år senare eller 1836 afskedades han från teatern, emedan han läspade och därför af teaterns d. v. direktör, Westerstrand, ansågs olämplig till skådespelare. Felet undanröjdes likväl inom kort genom en tandoperation, och redan i sept. sistnämnda år debuterade han på nytt såsom Fredrik i »Den okände sonen». Han anställdes nu vid k. teatern såsom skådespelare och uppträdde i en mängd betydande roller, såsom: Don Carlos i Schillers skådespel af samma namn, Mortimer i »Maria Stuart», Ferdinand i »Kabal och kärlek», Max Piccolomini i »Wallensteins död», Adolf i »Bröderna Klingsberg», Hernani, Pariserpojken m. fl. I juni 1842 lämnade han k. scenen och ingick vid den af Lindeberg inrättade Nya teatern samt uppträdde vid dess invigning som Loke i Lings »Agne». 1845 inträdde han ånyo vid k. scenen men erhöll på begäran afsked därifrån efter endast några månaders tjänstgöring och anställdes åter vid Nya, eller såsom den sedan kallades, Mindre teatern, där han jämte sin befattning såsom skådespelare äfven var styresman för scenen till 1850. Sistnämnda år upprättade han en egen teater i Finland men återvände till Sverige 1853 samt gaf skådespel dels i Stockholm, dels i Göteborg och Norrköping, till 1854, då han förhyrde Mindre teatern, af hvilken han genom köp blef ägare 1855. Han bibehöll den sedan till 1863, då den såldes till k. teatern och vid sitt nya öppnande fick namnet Dramatiska teatern. Under de åtta år, som i frågavarande teater befann sig under S:s i alla afseenden utmärkta ledning, uppträdde han själf i följande mer framstående roller: Carl X Gustaf i skådespelet af samma namn, Mercutio i »Romeo och Julia», Petruccio i »Så tuktas en argbigga», Harpagon i »Den girige», Nathan den vise, Don Cesar de Bazano, Markis d'Auberive i »Moderna vinglare», von Posert i »Spelaren», Claude i »Abbéen på äfventyr», Fiolin i »Längtan efter äfventyr», Farinelli samt en mängd andra. Efter en hvila af nära tolf år, hvarunder han dock redan 1866 började uppträda i gästroller, grundlade han en ny scen uti den af ett byggnadsbolag i Stockholm uppförda s. k. Nya teatern å Blasieholmen. hvilken scen öppnades i jan. 1875. Han skötte också detta företag skickligt och kraftfullt. Död d. 10 febr. 1877. Gift 1: 1846 med Sofia Vilhelmina Lannby, 2: och 3: (se följande). 2. Stjernström, Johanna (Jeanette) Charlotta, dramatisk författarinna. Född i Stockholm d. 19 okt. 1825; dotter af sekreteraren i k. landtbruksakademien, skriftställaren Per Adolf Granberg (se I: 398) och Jeannette Wilhelmina Hedmansson. I besittning af en mer än vanligt omfattande beläsenhet, en sällsynt lätthet att utkasta planer till nya skådespel samt mycken förmåga att dialogisera, hade hon redan riktat scenen med flera omtyckta dramatiska stycken, när hon 1854 ingick äktenskap med skådespelaren