synnerlig förmåga, hvarken i planläggning eller stil. Däremot visade han redan vid denna tid en icke vanlig talang i småstycken, som icke fordrade någon större uppfinningsförmåga, men i hvilka hans lekande lynne fick göra sig gällande. Hans egentliga fält blef dock framdeles öfverflyttandet på vers af främmande skalders mästerverk, i hvilken vitterhetsart han ådagalade en betydande virtuositet. Sålunda har han utom en mängd romaner lämnat versifierade öfversättningar af Müller: Den ändlösa visan; Wieland: Oberon 1816, Pope: Den bortröfvade hårlocken 1819, samt främst den ypperliga bearbetningen af Blumauers Aeneis 1813--14. m. fl. Hans originalarbeten tillhöra till stor del den lekande stilen, helst i form af sagor, såsom: Trollhandskarne samt det bedrägliga oraklet 1819, Pelegrimen och Hexmästaren 1820, Lunkentus 1824, Kärlekens ordbok; Den oförnöjde eller fiskaren och hans hustru 1825, Gamla sagor på vers 1827, några visor och andra skämtsamma stycken m. m. Hans sista vittra sysselsättningar bestodo i öfversättningar af Cervantes' Don Quixote 1818--19, och Ariostos Orlando furioso, hvilket senare arbete dock ej blef fullbordadt. Hans Vitterhetsstycken utkommo 1827--29, och Bernh. von Beskow utgaf 1833 S:s Efterlemnade skrifter med en af B. skrifven karaktäristik. I trots af sin flytande versifikation och sitt goda lynne, som gjorde honom synnerligen eftersökt i sällskapslifvet, saknar S. dock originalitet. Ogift. Stiernswärd. Ättens förste kände stamfader Bengt Söfringsson Ahlberg var underofficer vid Norra skånska kavalleriet och stupade i Polen under Carl XII:s krig. Hans sonson, ryttmästaren, sedermera öfversten, Rudolf Hodder Ahlberg, adlades 1762 med namnet Adelhjerta, men adelsdiplomet utfärdades först 1773, hvarvid han erhöll namnet Stiernswärd. 1. Stiernswärd, Rudolf Hodder, krigare. Född d. 28 febr. 1728. Föräldrar: fänriken Sven Ahlberg och Maria Schultz. S. hade en kort tid idkat studier vid Lunds universitet, när han 1745 ingick i krigstjänst och anställdes såsom volontär vid öfverste Bousquets regemente. Utnämnd till kornett vid Norra skånska kavalleriregementet 1750, befordrades han 1753 till löjtnant, 1757 till ryttmästare, 1768 till sekundmajor och 1769 till öfverstlöjtnant vid Bohusläns dragoner, från hvilken kår han 1771 förflyttades med lika grad till Södra skånska kavalleriregementet. Han utnämndes slutligen 1772 till öfverste samt tog afsked med pension 1774. Dels såsom stabsryttmästare, dels som ryttmästare vid Norra skåningarna, deltog han i pommerska kriget och visade där utmärkta prof på tapperhet, såsom i träffningen vid Locknitz, fäktningen vid Güstrow samt vid rekognosceringen af Zarrentin, där både han själf och en del af manskapet erhöllo svåra blessyrer men icke desto mindre gjorde en mängd fångar. 1762 upphöjdes han för sina militära förtjänster i adlig värdighet och kallade sig Adelhjerta, hvilket namn på Adolf Fredriks befallning förändrades till Stiernswärd till minne af följande händelse. Under en resa, som konungaparet företog genom Halland, skenade hästarna för drottningens vagn nära Laholm och rusade i vild fart ner mot bron, som går öfver Lagan. När S., som var uppställd till parad med sitt regemente på andra sidan strömmen, varseblef den fara, hvari drottningen befann sig, störtade han mot det skenande spannet och nedstötte bägge förlöparne med sitt svärd, hvarigenom vagnen hejdades. Han erhöll äfven af tyska kejsaren Josef II adelskap 1768 under namn af von Ahlberg. Död på Tjelvesta i Nerike d. 7 juli 1793. Gift 1762 med Vendela Margareta Skytte. 2. Stiernswärd, Carl Georg, militär, landthushållare. Född d. 15 okt. 1767; den föreg. son. Sedan S. slutat sin kurs vid kadettskolan i Karlskrona, utnämndes han till kornett vid Södra skånska kavalleriregementet och blef löjtnant 1786. I denna grad deltog han i finska kriget 1788--90 såsom stabsadjutant hos generallöjtnanten friherre Armfelt och blef för den verksamma andel, han tog i affären vid Savitaipal d. 4 juni 1790, befordrad till ryttmästare. Efter krigets slut afgick han från den militära banan 1791 och ägnade sig uteslutande åt landtmannayrket. 1794 ärfde han efter sin far Engeltofta egendom i Skåne, som han under loppet af ett par årtionden omskapade från ett under hofveriets börda släpande gods till en mängd efter engelskt mönster anlagda och väl skötta farmer. Genom införandet af ett rationellt cirkulationsbruk, genom användandet af skottska åkerbruksredskap samt engelska och skottska arbetare, bragte han sin egendom inom några år till tiodubbel afkastning, på samma gång han inrättade sitt arbete så, att det äfven kom det allmänna till godo. Genom att afskaffa hofveriskyldigheten på sina gårdar, genom att kraftigt medverka till jordens enskiftande, genom att gratis sprida de fullkomligare skottska jordbruksredskapen, genom resor, uppmuntringar och råd gagnade S. betydligt det skånska jordbruket och delar med Rutger Maclean äran af dess höjande till dess nu varande betydenhet. Genom flera sammanstötande missgynnande omständigheter såg sig S. likväl i sin ålders höst nödsakad att lämna skådeplatsen för sin gagneliga verksamhet. 1819 försåldes Engeltofta åt Carl XIV Johan och sex år senare, d. 19 nov. 1825, afled den patriotiskt sinnade mannen, innan ännu hans samtid lärt sig inse och uppskatta hans förtjänster om landets viktigaste hufvudnäring. Gift med Anna Pettersson. 3. Stiernswärd, Gustaf Mauritz, militär, författare. Född på Engeltofta d. 7 jan. 1806; den föreg. son. S. blef 1825 underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente men flyttades därifrån såsom fänrik till Helsinge regemente 1829, tog afsked 1830