2. Strömfelt, Otto Reinhold, ämbetsman, politiker. Född d. 15 jan. 1679; den föregåendes kusin. Föräldrar: ståthållaren i Livland Gustaf Adolf Strömfelt och Kristina Elisabet Taube. Sedan S. studerat i Dorpat och där med allvar lagt sig vinn om rättsvetenskaperna, fick han 1697 åtfölja ambassadören grefve Carl Bonde till fredskongressen i Rijswijk och likaså 1698 deltaga i beskickningen till England. 1700 anställdes han som e. o. kanslist i riksarkivet och blef 1701 e. o. assessor i Dorpats landträtt. Efter detta första steg på tjänstemannabanan befordrades han till assessor i livländska hofrätten 1704, till lagman på Gotland 1712, till lagman i Kalmar läns lagsaga 1718 och blef s. å. vice landshöfding i Kalmar. Utrustad med omfattande insikter och stor praktisk förmåga, ådagalade han i sina olikartade befattningar mycken duglighet och kraft, hvarjämte han äfven arbetade som författare i politik, juridik och historia. Det var därföre helt naturligt, att S. kom att spela en framstående roll i det politiska lifvet. Vid riksdagen 1719 insatt i det utskott, som hade att uppgöra förslag till ny regeringsform, anses S. »fört pennan» vid dennas utarbetande. Han befordrades s. å. till landshöfding i Västerbottens län, hvarifrån han snart öfverflyttades till Kopparbergs län och hedrades med uppförande å riksrådsförslag. Sedan han 1720 erhållit friherrebrefvet, afsändes han 1721 såsom andre minister plénipotentiaire till fredsverket i Nystad och utnämndes 1723 till president i kammarkollegium. I denna egenskap uppgjorde han planen till inrättandet af Generaltull-arrendesocieteten, hvilken inrättning inom tre år var i gång. Han fortfor att taga en verksam del äfven i de följande riksdagarna såsom en af holsteinska partiets mest framskjutna medlemmar och var flera gånger minoritetens kandidat till landtmarskalksstafven. 1731 tillhörde han sekreta utskottet. President i Svea hofrätt 1736 och i Åbo 1743, afled S. i Stockholm d. 3 april 1746. Inom kyrkoväsendet sökte S. åstadkomma nyttiga förbättringar och ifrade mycket för införandet i Sverige af s. k. »Consistoria mixta», med både civila och andliga ledamöter. Gift med friherrinnan Anna Magdalena Taube. 3. Strömfelt, Fredrik Knut Harald, industriidkare, politiker. Född å stamgodset Hylinge i Östergötland d. 8 juli 1831; den föregåendes kusins sonsons sonson. Föräldrar: justitierådet, grefve Hans Fredrik Harald Strömfelt och friherrinnan Brita Maria von Troil. Student i Uppsala 1850, blef S. följande år underlöjtnant vid Andra lifgrenadierregementet men lämnade redan 1856 krigstjänsten för att ägna sig åt skötseln af sitt fideikommiss Hylinge. 1875 invald i Kropps bolags styrelse, fungerade han under en följd af år till 1895 såsom dess disponentdirektör och var från 1896 disponent för Svanå bruks aktiebolag. Genom S:s energiska arbete lyckades det å den internationella utställningen i Norrköping 1876 få de svenska stenkolen använda vid samtliga därvarande in- och utländska ångmaskiner samt några år därefter införda som lokomotivbränsle å statens järnvägar. 1889 åvägabragte han inom sitt bolag, att arbetarna på visst sätt gjordes delaktiga i vinsten, I januari 1880 invaldes S. af Norrköpings stad i Första kammaren, hvilken post han lämnade 1890 på grund af olika mening med sin valkrets ang. det hvilande förslaget om inskränkning i städernas representationsrätt. Han intog inom representationen en ganska betydande roll som en af protektionismens ledande män och var ledamot af lagutskottet vid 1882--84 och 1886 års riksdagar samt tillhörde vid majriksdagen 1887 konstitutionsutskottet. Särskildt var honom mellanrikslagen i dess dåvarande form en nagel i ögat och hans motion 1886 om dess upphäfvande föranledde dess revision 1890. Det då framlagda förslaget hade förberedts af 1888 års tullkommitté, af hvilken S. var medlem. Hans 1889 väckta motion om undersökning af apatitlagren i Norrland föranledde tillsättandet s. å. af en kommission för detta ändamål. 1882 utgaf han på trycket Angående föreslagen lagstiftning för Sveriges stenkolsindustri med särskild hänsyn till imutningsrättens bibehållande eller upphäfvande och tog väsentlig del i de förändringar, som vidtogos i det 1886 för riksdagen framlagda förslaget om stenkolsfyndigheters uppsökande och bearbetande. I sin hemort innehade S. en mängd offentliga uppdrag. Död i Stockholm d. 12 sept. 1900. Gift 1: 1860 med friherrinnan Mariana Fredrika Ehrencrona och 2: 1882 med Tora Konstantia Morén. Strömstierna, Olof, amiral. Född 1664 i bohuslänska skären, där fadern, Nils Knape, var fiskare. Liksom skärgårdsbefolkningen i allmänhet, ägnade sig S. tidigt åt sjöyrket, seglade först inrikes, sedan till 1697 på Frankrike, England, Amerika och Ostindien samt hade under sina sjöfärder bragt sig upp till löjtnant i holländsk tjänst. Han förde också en tid eget skepp mellan Sverige och västra Europa. 1698 fick S. anbud att ingå i fäderneslandets tjänst, men först 1700 fick han fullmakt som amiralitetskapten, sedan han varit behjälplig vid enrolleringen af sjömanskapet i Bohuslän. 1704 blef han chef för 1:a enrolleringskompaniet i Bohuslän, S. användes mest att konvojera transportfartyg, företaga kryssningar samt skydda Bohusläns kuster mot danska anfall. Till belöning för sin härunder ådagalagda skicklighet och vaksamhet utnämndes han 1714 till schoutbynacht samt upphöjdes i adlig värdighet 1715 med namnet Strömstierna. S. förde under Carl XII:s sista krigsår flottiljen mot Norge, därunder han, ehuru underlägsen i stridskrafter, visade sig såsom en Tordenskiolds värdige motståndare. Dagen efter slaget vid Dynekil 1716, då Tordenskiold först efter mer än fem timmars strid lyckades med sitt mer än dubbelt starka artilleri förstöra så godt som hela den svenska flottiljen, utnämndes S. af Garl XII till v. amiral. Han förde sedan en tid befälet öfver göteborgska eskadern, och det var i hög grad S:s förtjänst, att Tordenskiolds anfall på Göteborg