S. »Gotlands fornsal», ett provinsmuseum, hvars bestånd han sökte trygga genom donationer. Gift 1843 med Anna Lovisa Holmström. 4. Säve, Carl Fredrik, språkforskare. Född i Roma prästgård på Gotland d. 22 okt. 1812; den föreg. bror. Student i Uppsala 1830, ämnade S. först gå läkarevägen, aflade med. fil. examen 1833 och tjänstgjorde ett år såsom garnisonsläkare i Stockholm. Men en långvarig sjuklighet föranledde med tiden en förändrad studie- och lefnadsriktning. Händelsevis föll under S:s sjukdom ett band af Sturlassons »Konungasagor» i hans händer,och likheten mellan isländskan och gotländskan väckte till den grad hans intresse, att han grundligt började studera fornspråket. Geijers och H. Järtas uppmärksamhet fästes sedermera vid honom och det utverkades understöd åt S. för bedrifvande af dialektforskningar. Efter upprepade besök på Gotland och i Dalarne utgaf S. Bemærkninger over öen Gotland, dens indbyggere og disses sprog 1843, samt Om dalalmuen og dalsproget, 1847, båda i »Hist. tidskrift», utgifven af K. Molbech. Den senare uppsatsen utgafs äfven på svenska i C. G. Malmströms »Tidskrift för litteratur» 1852. Efter att 1848 ha aflagt fil. kandidatexamen i Uppsala, promoverades han samma år till filosofie doktor och förordnades 1849 till docent i fornnordiska språket vid Uppsala universitet. De närmast följande åren bestridde han under åtskilliga läseterminer de till professuren i hist. litteraria och nordisk arkäologi hörande föreläsningar, tentamina och fakultetsexamina, förordnades 1857 till prefekt för universitetets mynt- och medaljsamling samt utnämndes 1859 till professor i nordiska språk. Innan han uppnådde denna befordran, hade han under en stor del af åren 1852--53 uppehållit sig i Köpenhamn för studier i isländska under N. M. Petersen och fornengelska under G. Stephens. Led. af Vitt.-, hist.- och ant.-akad., Vet.-societ. i Uppsala samt flera in- och utländska samfund för språkvetenskap och fornhistoria. Död i Uppsala d. 27 Mars 1876. 1842 belönades S. af Svenska akad. för Vikingens Drapa, skaldestycke i fornnordiskt versslag, samt 1854 för tvenne akademiska afhandlingar: De starka verberna i Dalskan och Gotländskan, samt Snorre Sturlesons Ynglingasaga, öfversatt och förklarad. Hans skrifter och uppsatser äro för öfrigt alltför många för att här kunna uppräknas. Några må dock nämnas: Eriksvisan. Ett fornsvenskt qväde, behandladt i språkligt afseende 1848--49, Om Gotlands äldsta fornlemningar 1857, Gutniska urkunder: Gutalag Guta saga och Gotlands runinskrifter språkligt behandlade 1859, Om språkskiljaktigheterna i svenska och isländska handskrifter 1861, Om de nordiska gudanamnens betydelse 1860, Sigurdsristningarna å Ramsundsberget och Göksstenen 1869 o. s. v. G. Stephens utgaf efter S:s död ur hans efterlämnade papper Some runic stones in northern Sweden 1879. Genom föredömet af eget forskningsnit samt allvar och samvetsgrannhet i sina plikter såsom universitetslärare förvärfvade han ett obestridt anseende åt den lärostol, hvars första innehafvare han var. Hans ära består ock i att hafva brutit väg för en kritisk bearbetning af de språkskatter, som gömmas i våra landskapsmål, och att ha väckt till nytt lif den fosterländska språkforskningen. Gift 1866 med Ottilia Rosina Johanna Schenson. 5. Säve, Hjalmar Fredrik August, pedagog. Född d. 1 mars 1839 i Tuna församling i Medelpad; son af S. 2. Student i Uppsala 1856, blef S. 1861 fil. kand. och 1863 fil. doktor. Han var vik. lektor vid Högre elementarläroverket i Gäfle 1863--64, blef sistnämnda år lektor i grekiska och latinska språken därstädes, företog 1867 med statsanslag en resa till Tyskland och Frankrike i och för språkstudier samt fortsatte resan till Grekland och Italien. 1867 blef S. lektor i grekiska och latin vid Högre elementarläroverket i Helsingborg och förordnades 1870 till rektor vid Högre elementarläroverket i Karlskrona, men afled, innan han tillträdde denna befattning, i Helsingborg d. 6 febr. 1871. S. utvecklade liflig författareverksamhet. Han prisbelönades af Svenska akademien 1868 för en metrisk öfversättning af Aristofanes' »Foglarne», utgaf 1864 Öfversigt af grekiska syntaxer Latinsk, stilistik, förra afdelningen 1865, Latinsk stilistik, andra afdelningen, Antibarbarus, 1866, Grekisk formlära efter Curtii metod, o. s. v. S. sökte i sistnämnda arbete ställa det grammatiska innehållet i öfverensstämmelse med den jämförande språkforskningens resultat. Gift 1867 med Bertha Anna Sofia Luth. 6. Säve, Teofron Adolf, historiker, riksdagsman. Född i Tuna förs. i Medelpad d. 24 juli 1842; den föreg. broder. Student i Uppsala 1861, blef S. 1869 fil. doktor därstädes och utnämndes 1870 till lektor i historia och latinska språket vid Karlstads allm. läroverk, vid hvilket han 1883--95 var rektor. S. har äfven framträdt som en framstående historisk forskare, den där ock förstått att i liflig och medryckande framställning skildra förgångna skeden. Bland hans skrifter må nämnas: Kejsarevalet i Frankfurt 1657--1658 1869, större delen af tidsskedet 1648--1789, äfvensom tidsskedet 1848--71 i »Illustrerad Verldshistoria» (utg. af E. Wallis 1875--79), Sveriges historia under den nyaste tiden 1809--75 1881 (utgörande 6:te delen af det på Hj. Linnströms förlag utkomna illustrerade verket »Sveriges historia»); John Ericsson, minnesteckning 1891, Napoleon III och det andra franska kejsardömet 1901--03. S:s tidigare arbeten präglas af en decideradt liberal och frihandelsvänlig åskådning. Men när S., efter att på flerfaldigt sätt, bland annat som ordförande i Karlstads stadsfullmäktige, deltagit i kommunala angelägenheter, vid urtima riksdagen 1892 inträdde