hedersprost 1815, teologie doktor 1818 samt förordnades 1820 att, med bibehållande af Roma pastorat som prebende, vara teologie lektor vid det nyinrättade gymnasiet i Visby. Död i Visby d. 28 jan. 1837. S. var en grundlärd och om kyrkan och läroverket högt förtjänt man. Vid riksdagen 1817, då han var stiftets fullmäktig i prästeståndet, genomdref han inrättandet af det gymnasium i Visby, vid hvilket han vid uppnådda femtiofem år åtog sig att blifva lärare. Såsom bevis på hans undervisningsnit omtalas, att han till ungdomens ledning själf utskref fullständiga lärokurser icke blott i teologi, utan äfven i ämnen, i hvilka han ej var lärare. Bland skrifter, som han utgifvit, böra nämnas: en »öfversättning af Taciti Vita Agricolæ», som af Vitterhetssamhället i Göteborg belönades med dess medalj i guld, och Första begreppen af allmän religionslära, hvarjämte han, från 1823 till kort före sin död, redigerade Wisby Veckoblad, en liten tidning af helt och hållet ideelt innehåll. Gift 1: 1797 med Fredrika Margareta Jakobina Strålenhjelm och 2: 1810 med Hedvig Charlotta Lallerius. 2. Säve, Johan Adolf, präst, riksdagsman. Född i Roma prästgård på Gotland d. 29 mars 1800; den föreg. son i första giftet. Sin första undervisning erhöll S. under faderns ledning vid Visby läroverk och blef student i Uppsala 1815. Fil. doktor 1821 samt två år senare teologie kandidat och docent i teologiska fakulteten, aflade han 1827 teol. lic. examen och hade åtskilliga gånger förestått professuren i dogmatik m. m., när han utnämndes till e. o. teologie adjunkt 1834. På uppdrag af stiftarna af Hillska skolan å Barnängen, företog han 1829--30 en resa till England för att studera Hillska undervisningsmetoden och studerade äfven Englands högre undervisningsväsende. 1835 befordrades han till kyrkoherde i Tuna regala pastorat af Hernösands stift och verkade där som pastor till 1858, hvarjämte han var stiftets fullmäktig vid alla riksmöten 1840--58. Prost 1837, innehade S. 1847--51 och 1858 rum på biskopsförslag i Hernösands, Kalmar och Visby stift. Utnämnd 1858 till kyrkoherde i Mariestad, bevistade han som representant i prästeståndet för Skara stift riksdagarna 1859--66 och var 1868 medlem af riksdagens Första kammare. Teol. doktor 1844. Död i Mariestad d. 25 febr. 1873. S. var en man med mycken bildning och utmärkte sig både såsom teolog och politiker för en utprägladt frisinnad hållning. Under ståndsrikdagarna hade han plats i lag- eller bevillningsutskottet. Redan 1840, då han likväl ännu kvarstod på klassvalsståndpunktens grund, som han sedermera frångick, motiverade han om införandet af ett tvåkammarsystem. Vid valen till 1865 års rikdag utfärdade S. tills. med kyrkoherden J. Otterström en adress till prästerna i Skara stift till förmån för representationsförslaget, och under debatten i prästeståndet motsatte han sig sina ståndsbröders beslut att uppskjuta afgörandet, tills adeln fattat sitt beslut i frågan. Varm nykterhetsvän, var S. led. af 1853 års särskilda utskott för behandlingen af brännvinsbränning och -försäljning. Utom akademiska disputationer, tal och predikningar har han utgifvit flera skrifter af socialt, pedagogiskt och teologiskt innehåll m. m. Gift 1836 med Lovisa Mathilda Munktell. 3. Säve, Per Magnus Arvid, arkeolog. Född i Roma prästgård d. 19 april 1811; den föregåendes halfbror och son af S. 1 i hans senare gifte. S. blef student i Uppsala 1830, förordnades 1834 till vice kollega i Visby och erhöll året därefter fullmakt såsom ordinarie lärare. Han undergick, ehuru ej prästvigd, pastoralexamen 1841, förestod rektorsbefattningen vid Visby högre lärdomsskola under ordinarie rektors frånvaro 1843 samt skötte vid samma läroverk såsom tillförordnad lärare undervisningen i teckning 1854--57. 1861 utsågs han af Vitt.-, hist.-och ant.-akad. till antikvitetsintendent, hvilken befattning han innehade till 1865, då han på egen begäran därifrån entledigades och erhöll afsked från adjunktsbeställningen vid Visby läroverk 1871. Fil. hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest 1877, korr. led. af Vitt.-, hist.-och ant.-akad. och sedermera, 1885, dess hedersled. samt hedersled, af Svenska fornminnesföreningen 1882. Död i Visby d. 10 nov. 1887. Under en följd af år anställd såsom Vitt.-, hist.-och ant.-akad. resestipendiat, inlämnade S. till akademien ett stort antal, omkring 300, förträffligt utförda, teckningar öfver gotländska minnesmärken, med skriftliga förklaringar och beskrifningar. Under de fyra år, han tjänstgjorde såsom antikvitetsintendent, besökte han inemot 500 socknar i Öster- och Västergötland samt på Gotland och afgaf öfver sina resor årliga berättelser om tillsammans mer än 1,000 foliosidor, med omkring 1,400 ritningar, handteckningar och målningar. 1858 skänkte han till Visby elementarläroverk en samling af gotländska fornsaker, en del ritningar m. m. Synnerligen värdefulla äro hans Gotländska samlingar, sex digra band med det innehållsrikaste material för skildringen af Gotlands kulturförhållanden, historia och folkliga egendomligheter. Han hade äfven, liksom brodern Carl, ägnat sig åt språksamlingar och nedlagt dessa i 13 handskrifna volymer, Gutaorden, hvartill kommer en gotländsk ordlista och förarbetet till en gotländsk ordbok, innehållande på lösa blad 28,000 gutaord. Dessa samlingar donerade S. till Uppsala universitet. Såsom författare har S. (i förening med C. J. Bergman) utgifvit planschverket Gotland och Visby i taflor 1868, Gotländska minnen 1859, Samfärdseln på Gotland i gamla tider 1872 i »Land och folk», Strandens sagor 1873 i »Svensk tidskrift», Åkerns sagor etc. 1876, för hvilket arbete S. erhöll Landtbruksakademiens guldmedalj, Skogens sagor eller växtligheten pä Gotland 1877, Hafvets och fiskarens sagor etc. 1880, samt författat en del uppsatser i tidningar och tidskrifter. I Visby grundade