åtskilliga andra ämnen, ekonomiska, politiska, litterära o. s. v., hade han tillfälle att i tryck utveckla sina tankar. Sin största ryktbarhet, ehuru ej just af det afundsvärda slaget, vann han såsom fornforskare. På detta sitt älsklingsområde var han en fullkomlig »Rudbeckius redivivus». Om arten af hans antikvariska funderingar kan man göra sig en föreställning af följande utdrag ur ett hans bref till Thorild: »Jag tänker slutligen kunna bevisa, att Gylfe bodde ofvanföre och Oden midt emot Dagsnäs, att de gamle asarne voro Ulfsparrar från Asa i Småland, mina förfäder, att kung Frode i Halland, Långben Rese i Bohuslän voro samtida med kung Smör i Västergyllen, att Unaman och Sunaman voro intoleranta fähundar, hvilka Ulfsparrarna dränkte, såsom ett extremum af att döpas, att S:t Sigfrid lät bygga offerkyrkan Skagern i Undenäs i Västergötland» o. s. v. Oaktadt dessa och andra underligheter var T. en man, som ej saknade förtjänst om den svenska fornforskningen. På hans bekostnad genomreste Sjöborg Blekinge och utgaf sin beskrifning öfver detta landskap; med understöd af T. undersökte Hilfeling Gotland och aftecknade dess märkvärdigheter. Genom bidrag af T. kunde den afbrutna tryckningen af Warmholtz's Bibliotheca historica åter fortsättas. Han understödde den på sin tid bekanta, kringvandrande danska antikvarien Arendt, hvarjämte det ej får glömmas, att det var genom T:s frikostighet Thorild hufvudsakligen gjorde sin uppfostran. Såsom var att vänta, sysselsatte sig hans penna äfven med frågor berörande svensk fornkunskap. Det märkvärdigaste af hans hithörande arbeten är utan tvifvel Göthiske monumenter, samlade ock beskrifne 1794, med gravyrer efter Hilfeling, hvilket verk dock blef ofullbordadt. Hans förtjänster som mecenat, kanske också hans anseende som rik, beredde honom glädjen att få räkna sig som ledamot af flera lärda samfund, såsom Vet.- societ. i Uppsala, Vitth.-, hist.- och ant.-akad., Landtbr.-akad., Fria konsternas akad. m. fl. Hans mödosamt samlade skatter af konst- och fornsaker skingrades efter hans död på en i Stockholm anställd auktion. Gift 1762 med Henrika Nordencrantz. 2. Tham, Carl Vilhelm August, historiker och geograf. Född d. 22 juli 1812; den föreg. kusins sonson. Föräldrar: notarien Vollrath Tham och Ulrika Beata Wult von Steijern. Vid tretton års ålder student i Uppsala, promoverades T. därstädes till fil. d:r 1836 och utnämndes 1843 till lektor i historia vid Strängnäs gymnasium. 1850 förflyttades han i samma befattning till krigsskolan å Karlberg och innehade ännu samma tjänst, när han under en resa i Österrike hastigt afled i staden Linz d. 12 juli 1873. Såväl innan han utnämndes till ordinarie lärare som efter det lärarekallet upptog en dryg del af hans tid, sysselsatte han sig med arkivforskningar, särdeles i svenska riksarkivet, af hvilka forskningar såsom frukt framgingo hans riksdagshistorier: Bidrag till svenska riksdagarnes och regeringsformens historia från midten af sjuttonde århundradet, 2 delar 1845--47, Riksdagarne 1660 i Göteborg och Stockholm 1845, samt Konung Gustaf III och rikets ständer vid 1789 års riksdag. Han har därjämte författat och utgifvit utförliga Beskrifningar öfver Örebro, Vesterås, Stockholms, Upsala, Nyköpings och Linköpings län 1849--55, Grunddrag till svensk och allmän statskunskap 1868 m. m. Gift 1: 1849 med Livia Johanna Charlotta Sofia Fredrika Pålman, 2: 1856 med Amanda Matilda von Scheele. 3. Tham, Gustaf Vilhelm Sebastian, industriidkare, riksdagsman. Född i St. Kopparbergs förs. i Dalarne d. 5 sept. 1839; den föregåendes brorson. Föräldrar: bergshauptmannen Gustaf Sebastian Tham och Sofia Elisabet Sowelius. Student i Uppsala 1855, aflade T. 1860 examen från högre artilleriläroverket vid Marieberg och var 1860--62 elev vid Motala verkstad. Han tjänstgjorde därefter 1862--69 som ritare vid skeppsvarf och maskinverkstäder i utlandet, var 1870--74 ingenjör vid Motala mekaniska verkstad och 1874--76 disponent vid Ankarsrums bruk i Småland. Från 1876 är han verkställande direktör vid Huskvarna vapenfabriksaktiebolag. Genom den framstående plats, denna fabrik under T:s ledning vunnit inom världsindustrien, på samma gång den ägnat oaflåtlig omvårdnad åt arbetarnas trefnad, och de vidsynta vyer, som utmärkt T., hvar helst det gällt att dryfta industriella angelägenheter, har T. förvärfvat sig namn som en af den svenska industriens stormän. Han har ock flitigt tagits i anspråk för allmänna värf. 1887--91 led. af Första kammaren för Jönköpings län, hade han från och med majriksdagen 1887 plats i bevillningsutskottet. Han ställde sig där å protektionistisk ståndpunkt men ådagalade i mångt och mycket, såsom bl. a. den politiska rösträttens utsträckning och arbetarfrågor, en mera moderat hållning än flertalet af sina tullpolitiska meningsfränder. Han var Sveriges ombud vid arbetarskyddskonferenserna i Berlin 1890 och i Brüssel 1897 samt var 1899--1901 ledamot (och från 1900 ordf.) i förliknings- och skiljenämndskommittén. 1905 kallades han till en af de svenska underhandlarna ang. handelstraktat mellan Sverige och Tyska riket. Led. af Vetensk.-akad. 1899. Gift 1873 med Julia Elisabet Louise Reuterskiöld. Thauvonius, Abraham Georg, biskop. Född 1622 och son af kyrkoherden i Halikko pastorat af Åbo stift Georg Thauvonius och Katarina Juusten. Efter idkade universitetsstudier, dels i Åbo, dels i Dorpt, blef T. magister på det senare stället 1647 och utnämndes till physic. professor i Åbo 1649. Tio år därefter (1659) förordnades han till teol. lektor vid samma lärosäte, blef teol. doktor 1665, samt 1667 superintendent i Narva. 1672 förflyttades han härifrån såsom biskop till Viborg, hvarest han afled d. 27 jan. 1679. Hans mest lysande tid inföll under det decennium, då han med friska krafter förestod fysiska professuren i Åbo. Af sin samtid ansågs han såsom utmärkt filosof och har efterlämnat flera skrifter i denna vetenskap. Gift med Beata Iheringius.