var vid sitt frånfälle ledamot af omkring sextio in- och utländska lärda sällskap. »Under sin långa professorstid företog denne naturhistoriens forne Odyssevs, oss veterligen, ingen längre resa än till Stockholm och under de sista tjugu åren knappast någon längre än ut till sitt kära Tunaberg, som är beläget en knapp fjärdedels väg utanför Uppsala.» Redan 1785 hade han till universitetet skänkt sin dyrbara naturaliesamling, innehållande bl. a. 15,050 växtarter i 23,510 exemplar. Död på Tunaberg d. 8 aug. 1828. I en tid, då Linnés namn genljöd öfver världen, var det så godt som gifvet, att en naturforskare, som varit den store mästarens lärjunge och stått honom så nära som T., skulle vinna en vidsträckt namnkunnighet. Hans största förtjänst är utan tvifvel att genom upptäckten af en otalig mängd naturföremål under sina resor och dessa naturalsters inregistrerande i systemet ha gifvit detta mera stadga och sålunda fört vetenskapen framåt. Om hans utomordentliga ifver såsom forskare på det naturhistoriska fältet vittnar det förhållandet, att under det Linné knappast kan sägas hafva upptäckt en enda växt, upptäckte T. ej mindre än 1,000. Eljest var han tämligen ensidigt bildad. Hans okunnighet i de filosofiska kunskapsarterna eller rättare förakt för andra vetenskaper än naturhistorien framträder ock synbart i hans skrifter genom brist på logik och en viss naiv enfald i reflexioner. De märkligaste af hans vetenskapliga arbeten äro de som angå hans resa, såsom: Flora japonica 1784, Flora capensis 1807--13, ny uppl. 1823, Resa uti Europa, Africa, Asia, förrättad åren 1770--79, 4 delar 1788--93, öfvers. på tyska, engelska och franska, och Prodromus pletntarum capensium, 2 delar 1794--1805, etc. Öfriga skrifter utgöras af akademiska dissertationer, hvilka han utgifvit till ett antal af inemot tre hundra, akademiska program samt uppsatser af botaniskt och zoologiskt innehåll i lärda sällskaps handlingar. Gift 1784 med Brita Charlotta Ruda . Thunberg, Daniel af, mekaniker, vattenbyggare. Född å hemmanet Thunsjön i Dals socken af Ångermanland d. 15 maj 1712. Föräldrar: skattebonden Lars Persson och Anna Henriksdotter. I Uppsala, där T. blef student 1731, beredde han sig enligt föräldrarnas önskningar för inträde i det kyrkliga ståndet men fördes härunder alltjämt till studiet af matematik och mekaniska, sysselsättningar. Han hade ock i båda förvärfvat en icke obetydlig skicklighet, när han blef känd af Polhem och 1745 vann anställning vid dennes mekaniska laboratorium. Efter ett par år antogs han på Polhems förord till byggmästare vid finska fästningsbyggnaderna, hvarjämte han snart fick sysselsättning med dockanläggningarna på Sveaborg. 1748 erhöll han titel af slottsbyggmästare och 1759 direktörs fullmakt med samma rang som kaptener i artilleriet. Sedan sistnämnda år togs hans verksamhet till stor del i anspråk för utförandet af dockbyggnaderna i Karlskrona, för hvilka han 1756 utsett plats. Med uppdrag att uppgöra plan för en slussbyggnad vid Trollhättan aflämnade han 1771 ett fullständigt förslag till fallens kanalisering, hvarefter han 1773 förordnades till öfverdirektör samt erhöll 1775 fullmakt på antydda ämbete med lika värdighet som öfverstar vid amiralitetet. Hans förtjänster belönades vidare med adelskap 1776, hvarjämte han tid efter annan kallades till ledamot af Vet. akad., till medlem af Fysiografiska sällskapet i Lund m. m. Död på Vedeby nära Karlskrona d. 7 jan. 1788. Kunskapsrik, driftig och pålitlig, värderades han högt af dem, som förstodo att bedöma honom, och isynnerhet af Ehrensvärd. Mellan T. och Sveaborgs grundläggare rådde alltid, oaktadt deras olika samhällsställning, den varmaste vänskap och det uppriktigaste förtroende. Ehuru själf äldre kallade Ehrensvärd T. alltjämt »min käre gubbe», eller »min redlige fader Thunberg» och erkände öppet hans skicklighet och förtjänster. När Gustaf III på Ehrensvärds graf å Sveaborg lät rista: »Här hvilar Ehrensvärd omgifven af sina verk», hade den senare långt förut på en af dammarna låtit inskrifva: »Utom Thunberg, hade icke Ehrensvärd byggt denna damm.» Gift 1763 med Dorotea Maria Norén. Thunman, Hans, universitetslärare, historiker. Född d. 23 aug. 1746 i Toresunds socken, Södermanland, där fadern, Johannes Erici Thunman, gift med Eva Mellring, då var kyrkoherde. Vid elfva års ålder förlorade T. jämte elfva syskon sin far och försattes i den torftigaste belägenhet, men studerade, mest på egen hand, med så utomordentlig flit, att han 1764 kunde besöka universitetet i Uppsala. Här tillbragte han, under fortsatta trägna studier i moderna och klassiska språk samt historia, tiden till 1766, då han antogs till lärare hos kommendanten major Böhn i Wismar, hvarifrån han 1769 begaf sig till Greifswald och erhöll därstädes magistergraden s. å. På förord af preussiska ministern von Zedlitz utnämndes han 1772 till filosofie professor i Halle. De öfvermänskliga ansträngningar, han underkastat sig under sin studietid, hade likväl så menligt inverkat på hans hälsa, att han afled redan d. 17 dec. 1778. Såsom historieskrifvare vann han ett ganska stort anseende, särdeles för sina arbeten om de nordiska folkens fornålder: Untersuchung über die alte Geschichte einiger nordischen Völker 1772, Untersuchung über die Geschichte der östlich. europ. Völker 1774, Öfver den äldre nordiska skaldekonsten 1775, Om Amerikas upptäckande 1776, m. fl. Thurn, von, en urgammal släkt, härstammande från Italien. I flera af Europas länder hafva medlemmar af densamma gjort sig ett berömdt namn, och äfven i Sverige hafva trenne vunnit rykte. 1. Thurn, Henrik Mattias von, härförare. Född på slottet Lipneck i Böhmen d. 24 febr. 1567. Föräldrar: arfland.-hofmästaren Franciscus Napus, grefve af Thurn, och Barbara von Schlick. T. började sin lysande krigarbana såsom kapten i Österrikes tjänst och befordrades inom kort till