filosofiska graden 1830, lät prästviga sig 1835. Förordnad till docent i hebreiska och arameiska språken vid Uppsala universitet 1832, anträdde han, kort efter det han blifvit präst, en utrikes resa, hvarunder han besökte Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, England och Danmark. Återkommen till Sverige 1837, utnämndes han s. å. till e. o. hofpredikant. Sedan han gjort en ny vetenskaplig utrikesresa 1840--41, befordrades han till professor i österländska språk i Uppsala 1843 och besökte ytterligare ett par gånger utlandet, 1846--47 samt 1852. Från den sista af dessa resor återkom han med döden i hjärtat och afled i Uppsala den 12 april 1853. Såsom vetenskapsman ådagalade han en outtröttlig flit och arbetsamhet. Flera hans skrifter vittna om hans ihärdiga och noggranna forskningar i utlandets bibliotek, såsom: Gregorii Bar Hebræi in Jesaiam scholia 1842 samt Gregorii Bar Hebræi in Psalmos scholiorum specimen s. å., efter handskrifter i British Mus. bibliotek i London, Dionysii Telmahharensis chronici liber primus 1848--51, efter en handskrift i vatikanska biblioteket i Rom o. s. v. Utom en Hebreisk läsebok 1846, ny af H. Almkvist omarbetad uppl. 1869, författade han ett latinskt festtal i anledning af Oscar I:s kröning. Såsom lärare och enskild person var han i hög grad hjärtlig, älskvärd och välvillig samt därför högt värderad af medbröder och lärjungar. Skicklig musiker var han några år under sin docenttid anförare för studentsången i Uppsala och är äfven känd som kompositör. Så är det han som bl. a. satt den mäktigt gripande musiken till C. E. Fahlcrantz' hymn: »Hjältar som bedjen». Gift 1841 med Sofia Lovisa Kristina Ridderbjelke. 3. Tullberg, Tycho Fredrik Hugo, zoolog. Född i Uppsala d. 9 okt. 1842; den föregåendes son. Student i Uppsala 1863, blef T. fil. doktor därstädes 1869 efter försvar af afhandlingen Om Skandinaviens podurider af underfamiljen Lipurinæ. Sedan han 1868 och 1869 tjänstgjort såsom extra lärare vid Uppsala högre elementarläroverk, förordnades han 1871 till docent i zoologi vid universitetet i nämnda stad och förestod 1876--79 prosektorsbefattningen vid zoolog.-zootomiska institutionen, som har honom att tacka för sin tillkomst och första utveckling, och till hvars prosektor han utnämndes i juli 1879. 1882 utnämndes han till professor i zoologi. Denna utnämning förde rätt person på hans rätta plats, såsom visat sig af det oaflåtliga arbete, T. nedlagt på ordnandet af den zoologiska institutionen i Uppsala och som krönts med den framgång, att denna nu kan anses stå i jämnhöjd med motsvarande institutioner vid utländska universitet. T. har i vetenskapligt syfte företagit en mängd resor. Sålunda uppehöll han sig en del af år 1875 i Leipzig för att studera anatomi under professor Leuckarts ledning. Äfven 1888 besökte han tyska universitet. Hans flesta utflykter hafva dock varit ställda till Sveriges västkust. Vid de zoologiska undersökningar, han under en af dessa resor anställde, upptäckte han en djurform, Neomenia, som väckt den vetenskapliga världens lifliga intresse. Af hans vetenskapliga arbeten må nämnas Förteckning öfver svenska podurider 1871, Sveriges podurider 1872, Collembola borealia 1876, Neomenia, a new genres of invertebrated animals 1875, Ueber die byssus des Mytilenes edulis 1877, Studien über den Bau und das Wachsthum des Hummerpanzers und der Molluskenschalen 1882, Bau und Entwicklung der Barten bei Balænoptera Siboldii s. å. Dessa afhandlingar äro införda dels i Vetenskapsakademiens, dels Vetenskapssocietetens i Uppsala skrifter. Dessutom kunna nämnas populära arbeten, såsom De människolika aporna i Vetenskap för alla 1878, Djurriket. Framställning af djurens byggnad och förnämsta former i Svenska Biblioteket 1885--86, o. s. v. T. är sedan 1884 ledamot af Vetenskapsakademien och sedan 1886 af Vetenskapssocieteten i Uppsala. Slutligen torde kunna nämnas, att T., som är begåfvad med påfallande anlag för teckning, 1863--69 och 1873--78 var tillförordnad ritlärare vid folkskollärareseminariet i Uppsala samt tjänstgjorde såsom sådan vid Uppsala högre elementarläroverk 1864--65 och vid Uppsala universitet läsåret 1865. Gift 1878 med Fanny Katarina Hägglöf. Tuneld, Erik, geograf. Född på Kila komministerboställe i Västmanland d. 22 aug. 1709. Föräldrar: komministern Erik Tunelius och Brita Hedman. Redan tidigt måste T. för att kunna fullfölja sina studier ägna sig åt andras undervisning. Efter att ha blifvit student i Uppsala, beredde han sig till en början för inträde i det andliga ståndet men ändrade sedan beslut och blef fil. magister 1737. Året därefter ingick han såsom e. o. kanslist i Riksarkivet, då han ändrade sitt namn till Tuneld, samt undfick 1742 hofauditörs namn, heder och värdighet. Oaktadt flera gånger upprepade ansökningar lyckades han aldrig vinna någon ordinarie tjänstebefattning, hvarför han 1751 lämnade sin lönlösa kanslibeställning i Riksarkivet, köpte ett litet hemman och ägnade sig åt landthushållning. Han hugnades sedermera (1758) med hofrättsassessors titel, samt afled, sjuttionio år gammal, på sin gård, Eriksholm, i Tjärstads socken, Östergötland, den 3 april 1788. 1739 begynte han utarbeta sin välbekanta Inledning till geographien öfver Sverige, hvilket arbete utkom 1741 och var tillägnadt ständerna. Såsom det första svenska arbete i sitt slag blef det emottaget med mycket bifall och vittnar onekligen om stor flit och möda hos författaren. Det utgafs af honom i tillsammans fem upplagor, af hvilka den 2:dra 1749 öfversattes på tyska. Ännu två upplagor hade utgifvits efter T:s död, då en ny, fullständigt omarbetad upplaga, påbörjades 1827 af aktuarien i riksarkivet N. V. Forsslund, men denna blef aldrig fullbordad utan afbröts med 4:de bandet 1833. På sin ålderdom författade T. och utgaf Historia om Svea rikshöfvidsmannen Engelbrecht, 3 delar, 1784, ett