förslag och säges hafva varit ett vedermäle af universitetskansleren Palmstiernas tillfredsställelse öfver en af T. 1767 utgifven skrift »Anmärkningar öfver svenska historien», utgörande en öfversättning från ett engelskt arbete, med anspelningar på 1756 års händelser. T. erhöll vid universitetets jubelfest 1768 teol. doktorsvärdigheten och utnämndes följande året till kyrkoherde i Hardeberga och Sandby prebendepastorat, tog afsked från sin professorsbefattning 1786 samt afled i Lund d. 1 nov. 1794. Såsom författare af akademiska disputationer utvecklade T. en betydlig verksamhet -- hans akademiska afhandlingar, mestadels disputationer på svenska, uppgå till ej mindre än 109 -- och visade sitt nit och sin kärlek för den praktiska ekonomien genom att anslå medel bl. a. till en adjunktur vid Lunds universitet i detta ämne. I själfva verket var han en typ af frihetstidens smak och ensidiga uppfattning af den allmänna hushållningen. Öfver vikten af denna och den nytta, den beredde landet, utbredde han sig i tal och skrift på ett språk, till stor del lika anspråksfullt och retoriskt till formen som innehållstomt och märkligt för sitt lösa tankesammanhang. Nekas kan dock icke, att denna författareverksamhet äfven hade sina förtjänster och värdefulla sidor. Gift 1: 1760 med Eva Hjertzell, 2: 1786 med Helena Thim. Trygger, Ernst, jurist, politiker. Född i Stockholm d. 27 okt. 1857. Föräldrar: kaptenlöjtnanten vid flottans konstruktionskår Carl Alfred Oscar Trygger och Gustafva Charlotta Sofia Schmiterlöw. Student i Uppsala aflade T. juris kandidatexamen därstädes 1881. Sedan han 1882 för rättsvetenskapliga studier vistats i Tyskland, Schweiz och Frankrike, blef han 1884 juris licentiat och promoverades 1885 till juris doktor efter att hafva försvarat afhandlingen Om fullmakt som civilrättsligt institut. Redan föregående år hade han kallats till docent i allmän svensk lagfarenhet, romersk rätt och rättshistoria vid Uppsala universitet, där han 1888 blef e. o. professor i processrätt och 1889 ord. professor i samma ämne. T., som hade tjänstgjort som sekreterare i konstitutionsutskottet vid 1886 års riksdag, var 1895--98 led. af unionskommittén, där han vid O. Alins sida ställde sig på den mot de norska anspråken minst tillmötesgående ståndpunkten. 1897 valdes han af Kopparbergs läns landsting till led. af Första kammaren och har i sådan egenskap bevistat alla efterföljande riksdagar. Ehuru af afgjordt konservativt skaplynne och tillhörande kammarens majoritet, är T. af alltför stolt och obändigt skaplynne för att riktigt finna sig i att låta sig inkilas i partidisciplinens band och har därföre tid efter annan beträdts med att »frondera» mera, än partikamraterna funnit lämpligt. Häraf förklaras ock hans täta omflyttningar i utskott. Man finner honom sålunda 1899 i lagutskottet, 1900 i konstitutionsutskottet, 1901 åter i lagutskottet och 1902--04 i konstitutionsutskottet samt slutligen 1905 som ordf. i lagutskottet. Efter att 1901--05 varit Uppsala universitets prorektor och 1902--04 haft plats i universitetsexamenskommittén, utnämndes T. 1905 till justitieråd. Bland af honom utgifna skrifter må nämnas: Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut 1887, Lagsökning för gäld 1893, Kommentar till utsökningslagen 1897--1904, Kommentar till handräckning vid utländsk domstol 1901 samt uppsatser i »Nytt juridiskt arkiv» och »Tidsskrift for Retsvidenskab», af hvars redaktion han i åtskilliga år var medlem. Gift 1891 med fil. kandidaten Signe Maria Charlotta Söderström. 1. Tullberg, Hampus Kristoffer, präst, språkforskare. Född d. 2 nov. 1796 i Nöbbeleds s:n nära Växiö. Föräldrar: regementsväbeln Tycho Tullberg och Gustafva Helena Tigerström. Oaktadt fattigdomen i hemmet sattes T. vid tio års ålder i Växiö skola, hvarifrån han 1812 uppflyttades på gymnasium. Här grundlade han sin kännedom i de österländska språken och ansågs redan för skicklig orientalist, när han anlände till universitetet i Lund 1816. Filosofie magister vid promotionen 1820, förordnades han två år senare till docent i orientaliska språk och utnämndes till adjunkt 1829. På 1830-talet förestod han flera gånger professuren i österländska språk men lämnade universitetet 1840 såsom utnämnd pastor i Stora och Lilla Slågarps pastorat af Lunds stift och blef prost 1843. De sista åren af sin lefnad åtnjöt han tjänstledighet från sin kyrkoherdebeställning och var bosatt i Lund, där han afled d. 2 febr. 1876. T. var känd för omfattande språkliga kunskaper men ännu mer för den ihärdighet, hvarmed han sökte genomföra sina reformatoriska sträfvanden i svenska språkets rättskrifning, hvilka sträfvanden emellertid kröntes med föga framgång. För detta ändamål utgaf han tid efter annan språkliga arbeten, som redan af titlarna låta ana, huru han tänkte sig »ett gramatiskt behandlingssätt, mera lämpadt efter språkets fast beståndande fordringar än efter språklärans lätt öfvergående tycken». Bland dessa arbeten må nämnas: Översigt av svänska rättskrivningsläran 1841, hvilket arbete hade en särdeles trög åtgång i bokhandeln, Svänsk rättskrivningslära, stödd på vetenskaplig grund 1862, utgörande samma arbete som föregående i omarbetadt och utvidgadt skick, Bidrag till etymologiskt lexikon över främmande ord i svenska språket 1868 o. s. v. För öfrigt utgaf han Hebräisk språklära 1826--27 samt Hebräisk läsbok 1834. Gift 1842 med Ulla Stäck, syster till den bekante konstnären. 2. Tullberg, Otto Fredrik, orientalist, musiker. Född i Nöbbeleds socken af Kronobergs län d. 26 sept. 1802; den föregåendes broder. I Uppsala, där T. blef student 1822, vacklade han länge i valet mellan den prästerliga kallet och vetenskapen, hvarföre han, efter att ha vunnit den