blefvo bestämmande för hans konstnärsriktning. Emellertid önskade W. se sig om i världen och begaf sig 1853 till Düsseldorf, gjorde därefter flitiga studier i Kleinbrehmen i Westfalen samt uppehöll sig i Frankrike och Italien till 1856, då han återvände till Düsseldorf. Under tiden hade han blifvit kallad till agré af konstakademien 1857 och till ledamot 1859. Efter sin återkomst till Sverige, 1862, förordnades han till vice professor vid akademien 1866 och till ordinarie professor 1867, från hvilken befattning han erhöll afsked med pension d. 15 maj 1886. Död d. 6 febr. 1888 i Stockholm. W. har bl. a. målat: Vingåkersflickor, Bröllopsdans i Österåker, Söndagsmorgon på Siljan, Österåkersbröllop, Möte vid grinden, Spinngille i Delsbo, de i färgtryck återgifna genrebilderna Svenska folket sådant det ännu lefver vid älfvar, på berg och i Dalom, Bellmanstaflorna: Konserten på Tre byttor, Movitz i klämma, »Mollberg höll flaskan», »Ulla vid toaletten», Käraste bröder, systrar och vänner, o. s. v. »Hvad W. än målar, så är det den raska skisseringen, den improviserade framställningen i bild af en anekdot eller en situation, som utgör det hufvudsakliga i täflan. Han är vida mer hågad för att skämta än för att uttrycka en idyllisk eller elegisk stämning. Han är vida mer novellist än målare, hans motiv, tanken i taflan är förmer än taflan själf. I Bellmanstaflorna liksom i bondelifsbilderna håller W. sig på ytan -- en gladlynt berättare, hvilkens trefliga och älskvärda väsen förskaffar honom vänner, hvart han kommer.» Ogift. 2. Wallander, Alf, genremålare, keramiker, konstindustriel mönsterritare; den föreg. brorson. Född i Stockholm d. 11 okt. 1862. Föräldrar: byggmästaren Adolf Wallander och Hildegard Sofia Blom. W. studerade först 1877--78 vid slöjdskolan och därpå 1879--85 vid konstakademien, då han med stipendium reste till Paris. Oljemålningen Julottan, hans första större arbete, såldes till museet i Minneapolis vid konstutställningen därstädes 1886. Tre år senare erhöll han å salongen 1889 mention honorable för oljemålningen En rolig visa, utmärkt med samma belöning på utställningen i Berlin 1891. W. erhöll äfven å världsutställningen i Paris 1889 en 1:a medalj för pastellen Tiggargubbe, som inköptes af Pontus Fürstenberg. Nationalmuseum köpte 1889 pastellen En positivspelare och Göteborgs museum pastellen På heden. W. exponerade som led. af konstnärsförbundet på dess utställningar till och med 1888, hade 1890 jämte prins Eugen, O. Björck och Liljefors en separatutställning och 1891 en ensam utställning. 1892 exponerade han å Svenska konstnärernas utställning pastellen Fogelhandlare, som inköptes af Nationalmuseum. Han är äfven illustratör och etsare. W. har som målare varit de djärfva försökens man. »Han skildrar med förkärlek fattigt folk, gifver med lugn humor, med raskhet i iakttagelsen och en godmodig tvärsäkerhet i karaktärsskizzeringen porträtt af gubbar och gummor från gatan, från salutorgen och krogen. -- Han gifver motivets karaktär eller åtminstone dess pittoreska yta i få drag, med skärpa och raskhet, med skicklighet och stark effekt.» W. insåg emellertid, »att konstnärligt öga och energiskt arbete ha en stor uppgift att fylla äfven eller kanske främst på det konstindustriella området». Sedan 1894 har han ägnat sig åt keramiken och är sedan 1896 artistisk ledare vid Rörstrands porslinsfabrik. De af honom utförda dekorativa vaserna, faten o. s. v. i skiftande färger med växt-, figur- och djurmotiv i relief präglas af stark fantasi och äro mönster i sitt slag. Den keramiska uppblomstringen i konstnärligt hänseende i Sverige förskrifver sig till stor del från W. Han är vidare konstnärlig ledare af aktiebolaget Svensk konstslöjdutställning -- Giöbels -- och har här komponerat en mängd möbler i mahogny, björk o. s. v. alla lika enkelt vackra i formen som praktiska, kartonger till gobeliner (Gullfasaner, Tre svanor) och annat. På den moderna svenska konstindustriens område har W. varit en banbrytande kraft. Gift 1886 med sin kusin Gerda Charlotta Wallander, som 1879--84 var elev vid konstakademien och utfört landskapsmålningar. Walldén. Äldste kände stamfadern, sannolikt född i slutet af 1600-talet, var soldat vid Hälsinge regemente och bosatt i Vallsta by af Arbrå socken. Efter denna ort antogs namnet Walldén af hans sonson, Abraham, född 1764, död 1837 som kyrkoherde i Arbrå. 1. Walldén, Jonas Adolf, publicist. Född i Arbrå socken i Hälsingland d. 3 jan. 1807. Föräldrar: kyrkoherden i Arbrå Abraham Walldén och Gundla Kristina Astner. W. intogs vid åtta års ålder i Gäfle trivialskola, flyttades därifrån till katedralskolan i Uppsala, där han slutade 1821, ocn kom sedermera på ett handelskontor i Gäfle. Kort därefter uppsatte hans två äldre bröder tidningen Stockholms Dagblad, i hvilket företag W. ingick som biträde 1826, och blef han, efter sin bror Anders Reinholds död, 1834, ägare af hälften i tidningen. Från nämnda år ombesörjde han ensam utgifningen af Dagbladet, af hvilket han, sedan han utlöst den andra broderns änka, blef ensam innehafvare. 1848--50 förlade han äfven den i Stockholm utkommande tidningen Aftonposten, inköpte 1858 det gamla Cronhielmska godset Hakunge i Stockholms län, där han verkställde betydliga jordförbättrings-, byggnads- och försköningsarbeten, öfverlämnade 1869 ledningen af Dagbladet åt sin son (se W. 2) och afled i Stockholm d. 12 febr. 1872. Utan att själf vara publicist i detta ords egentliga betydelse, hade W. en klar blick för en tidnings kraf och upparbetade sitt tidningsföretag till en vinstgifvande affär, som dock höll sig inom ett alltför exklusivt område, för att tidningen skulle kunna utöfva något egentligen politiskt inflytande. Det var först sedan Dagbladet öfvergått i andra händer, som det blef ett organ af själfständig