politisk färg och genom en vidsträckt spridning i landsorten intog ett rum bland ledande tidningar. Gift 1835 med Lavinia Elisabet Schagerborg. 2. Walldén, John Wilhelm Elis, publicist, politiker. Född i Stockholm d. 17 sept. 1836; den föreg. son. Student i Uppsala 1855, aflade W. i början af 1857 kansliexamen och inskrefs s. å. i civildepartementets expedition af k. maj:ts kansli samt i krigskollegium, hvarjämte han 1860 ingick i statskontoret. I samtliga dessa ämbetsverk tjänstgjorde han till 1866, då han erhöll k. maj:ts förordnande att i civildepartementet biträda vid de kommunala ärendenas beredning och expedierande mot åtnjutande af det för nämnda ändamål af riksdagen anvisade arvode. Vid riksdagen 1868 biträdde han, på anmodan af lagutskottet, med uppsättande af dess vidlyftiga betänkande öfver den mängd motioner, som vid nämnda riksdag väcktes rörande ändringar i kommunallagarne. Stockh. Dagblads korrespondent vid världsutställningen i London 1862, blef W. sedermera dess medarb., 1867 dess hufvudredaktör och var 1869--84 dess utgifvare. Han blef genom köp från sin fader ägare till tidningen med tryckeri 1869 och bildade sedermera 1878 ett aktiebolag, hvars verkst. direktör W. var. 1884 lämnade han tidningen, som under hans ledning tillkämpat sig både spridning samt anseende och inflytande som de moderatas hufvudorgan, i andra händer. Han ägnade sig nu dels åt skötseln af fäderneegendomen Hakunge, dels åt offentliga värf. Redan 1869 invaldes han i Stockholms stadsfullmäktige, där han hade plats först till 1875 och sedermera ånyo 1886--1900. Han gjorde sig här känd som en af hufvudstadens dugligaste kommunalmän och var under en följd af år ledamot af beredningsutskottet. Han var vidare 1872--75 Stockholms representant i Andra kammaren. 1880-talets tullstrid, hvarvid W. gjorde sig känd som en talangfull kämpe för frihandeln, förde honom åter fram på den politiska arenan och föranledde hans val till samma kammare vid majriksdagen 1887, då han var suppleant i konstitutionsutskottet. Han återvaldes på hösten s. å., fastän hans val då af kända anledningar förklarades ogiltigt, liksom för perioden 1891--93. Sistnämnda år valdes han till hufvudstadens representant i Första kammaren, i hvilken egenskap han verkade till sin död i Stockholm d. 18 maj 1906. Som ej tillhörande kammarens majoritet, blef W. här relativt litet använd för utskottsarbetet men hade plats i 1901 års försvarsutskott och det vid 1905 års båda urtima riksdagar tillsatta utskottet för behandling af med unionens upplösning sammanhängande spörsmål. Bland af W. under hans tidigare riksdagsmannabana väckta motioner må nämnas: om befrielse för främmande trosbekännare från afgifter till svenska statskyrkan och dess prästerskap samt om gift kvinnas rätt att råda öfver sin enskilda förmögenhet och sin arbetsförtjänst. 1901--04 fungerade W. ånyo som hufvudredaktör för Stockholms Dagblad. Han togs äfven af k. m:t i anspråk för kommittéarbeten, såsom riksbyggnadskommittén 1883, pensionskommittén 1891, teaterkommittén 1897 och nya pensionskommittén 1899. Ordf. i nationalmusei nämnd från 1899. I bokform utgaf W. Samling af Kongl. bref och resolutioner rörande tillämpningen af de nya kommunalförordningarne, 2 häften 1866--1869, Tyskland, Frankrike och Sverige 1871, Försvarsfrågan och dess öden sedan 1860 1877, Huru många och hvilka kategorier af Sveriges jordbrukare kunna tänkas få någon fördel af tullar å hvete och råg? 1886. Gift 1866 med Ebba Langenberg. Wallenberg. Äldste kände stamfadern Per Hansson lefde i slutet af 1700-talet och var rusthållare i Hertsberga, Skärkinds socken i Östergötland. Släktnamnet Wallberg antogs af sonen Jakob, född 1699, död 1758, kronolänsman i Vifolka härad. Af dennes tre söner ändrades släktnamnet till Wallenberg. 1. Wallenberg, Jakob, präst, humoristisk skriftställare. Född i Viby socken i Östergötland i mars 1746. Föräldrar: kronolänsmannen Jakob Wallberg och Anna Kristina Tillberg. W. genomgick Linköpings gymnasium och var kvick både i studier och pojkstreck. 1763 student i Uppsala, måste han sedan taga kondition på flera platser, sist i Göteborg 1767, som informator hos direktören i Ostindiska kompaniet Holtermann. Sommarmånaderna 1769 företog W. på H:s bekostnad en resa i Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike och England och skref då »Sanfärdig resebeskrifning, börjandes med kongl. sjö- och stapelstaden Kongsbacka, beskrifvande såvidare den bekanta och obekanta verldens märkvärdigheter, mirabilia samt underligheter» etc. Dessutom sände W. också ett par korrespondensartiklar till tidningen Göteborgske pionen. W. ordinerades vidare 1769 till skeppspräst på Ostindiska kompaniets fartyg Finland, hvarmed han företog tre resor till Asien, 1769--71, 1772 och 1774. På sin sista resa skref han den sedermera så berömda reseskildringen Min son på galejan. Han utnämndes i febr. 1777, då han skulle företaga en fjärde ostindisk resa, till kyrkoherde i Mönsterås, Kalmar stift. Han tillträdde platsen d. 1 maj 1778 men afled i Mönsterås redan d. 25 aug. s. å. Det enda arbete af W., som trycktes under hans lifstid under hans namn, var hans bibliska drama i fem akter, Susanna, publiceradt 1778 i Göteb. Vet.- och vitt.-samhälles handlingar, prisbelönadt af sällskapet. Det är efter franskt mönster, på alexandriner och uppfördes 1799--1818 tillsammans 51 gånger i Stockholm. I vår litteraturhistoria har W. förvärfvat sig ett namn såsom en af Sveriges få verkliga humorister genom sin här ofvan nämnda reseskildring Min son på galejan eller en ostindisk resa, innehållande allehanda bläckhornskram, samlade på skeppet Finland, som afseglade från Göteborg i december 1769 och återkom derstädes i juni 1771, hvartill vidare höra Strödda anmärkningar under en utländsk