vid generalguvernementet i Ingermanland. Förordnad k. sekreterare, adlades han 1668 och utnämndes 1676 till revisionssekreterare. Vid reduktionsriksdagen 1680 förde han såsom riddarhussekreterare adelns protokoll och förordnades, såsom en af reduktionspartiets förkämpar, vid riksdagen 1682 till allmän åklagare mot dem, som förgrepo sig mot stora och reduktionskommissionerna samt deras ledamöter. 1683 utnämndes han till statssekreterare och kansliråd samt var med anledning häraf vid 1689 års riksdag en ganska betydande man. Genast efter riksdagens slut befordrad till landshöfding i Västmanland och upphöjd till friherre, blef han 1693 k. råd, kansliråd och grefve, 1695 president i Svea hofrätt och Åbo universitets kansler och slutligen 1697 af konungen utnämnd till en af Carl XII:s förmyndare. Död i Stockholm d. 16 nov. 1703. I Carl XI:s omstörtande styrelseåtgärder ingrep W. med kraftig hand och ansågs med skäl hafva stort personligt inflytande hos konungen. Hans kraftiga sätt att gå till väga ådrog honom ett bittert hat af reduktionens offer, af hvilka han vanligen hedrades med vedernamnet »Björnen». W. var en ypperlig ämbetsman, redbar och oegennyttig, och stod högt i gunst hos Carl XI. Gift 1671 med Maria Uttermarck. Wallensteen, Nils Fredrik, statsråd. Född i Danderyds förs. invid Stockholm d. 20 jan. 1796. Föräldrar: sederm. prosten och kyrkoherden i Kuddby förs., k. hofpredikanten Johan Peter Wallensteen och Regina Sofia Albertina Ridderstråle. Student i Uppsala 1812, började W. studera på den filosofiska graden men inskränkte sig sedermera till kansliexamen, efter hvars afläggande han 1816 begynte tjänstgöra i ämbetsverken. Kopist- och kanslistgraderna nådde han redan 1818, den senare inom ingeniörkårens kansli, hvilken tjänst han innehade i aderton år. 1821 blef han t. f. notarie i krigskollegiets fortifikationsdepartement och fungerade som sådan i tolf år. Under tiden befordrades han i kammarexpeditionen af k. kansliet 1822 till kanslist och 1827 till protokollssekreterare, var vid krigsbefälets sammanträde 1827 sekreterare i dess afdelning för ärendenas beredning, vid 1823 års riksdag kanslist i bondeståndet samt under riksdagarna 1828--30 och 1834--35 notarie därstädes, hvarunder han vid förfall för sekreteraren uppehöll dennes åligganden. 1834 förordnades W. att i »rikets allmänna ärenders beredning» och inför k. m:t föredraga de i kammarexpeditionen handlagda ärenden, som fordrade handläggning i beredningen, hvilken post han 1841 utbytte mot expeditionschefsplatsen i civildepartementet. Han kom härvid att verksamt ingripa i näringsförfattningarnas ombildning och kallades d. 10 april 1848 att inträda i konseljen som konsultativt statsråd. Ända till 1861 satt W. som »konseljens författningslexikon», som han plägade kallas, vid konungens rådsbord och hans oerhörda minne samt stora ämbetsmannaerfarenhet gjorde honom härför särskildt skickad. Hans kollega, Louis de Geer, ger honom bi. a. följande smickrande erkännande: »I fråga om alla administrativa författningar och prejudikater var han af alla lefvande lexikon, jag känt, det fullständigaste och säkraste. Men han ägde äfven djupare insikter och förenade därmed en liberal statsmannablick, som sträckte sig öfver alla tidens frågor.» Död å en sommarlägenhet i Stockholms skärgård d. 8 aug. 1877. Gift 1828 med Rosa Magdalena Busck. Wallenstråle, Martin Georg, biskop, författare. Född i Uppsala d. 3 okt. 1733. Föräldrar: dåvarande teologie professorn, sedermera biskopen i Göteborg, Georg Wallin d. y. (se nedan) och Margareta Schröder. I egenskap af biskopsson adlades W. 1756. Sin akademiska lärdom hade W. förvärfvat i Uppsala, där han promoverades till filosofie magister 1758. Omedelbart därefter förordnad till vice bibliotekarie och vice lektor i Göteborg, blef W. 1760 af domkapitlet utnämnd till gymnasiiadjunkt och bibliotekarie i survivans. Sedan han tagit prästexamen i Lund, kallades han 1761 till hofpredikant och anträdde på hösten samma år en vidsträckt vetenskaplig resa, under hvilken han en tid uppehöll sig i Leyden samt tvenne år i England, och från hvilken han återkom till Sverige 1766. Under sin bortovaro hade han 1763 blifvit befordrad till hist. et moral. lector vid Göteborgs gymnasium, utnämndes vid Gustaf III:s kröning 1772 till teologie doktor och erhöll 1777 fullmakt att med bibehållande af sitt lektorat vara kyrkoherde i Fjärås pastorat af Halland. Från lektoratet erhöll W. 1779 tjänstledighet. 1781 befordrades han till kyrkoherde i Kumla och Hallsbergs församlingar af Strängnäs stift och utnämndes 1789 till biskop i Kalmar. Hedersledamot af Vetenskapssocieteten i Uppsala. Död i Kalmar d. 3 juni 1807. I svenska litteraturens häfder framstår W. ej blott som flitig författare, utan som en bland stiftarna af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg och lyckades 1778 få det kungligt, 1778--80 var han dess förste sekreterare. Bland det stora antalet af hans utgifna skrifter må nämnas: Beskrifning öfver Bollebygds pastorat 1773, Gothländska samlingar, fortsättning af faderns efterlämnade berömda verk 1776, Bref om svenska kapellet i Paris 1776, veckoskriften Göteborgs Allehanda (i förening med rektorn Rhodin) 1774--75, Vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg grundreglor 1778 o. s. v. Såsom biskop och eforus var W. synnerligen verksam. Visserligen handlade han ej sällan egenmyndigt och strängt, men »man öfversåg med sättet för det goda syftet och ändamålet». Gift 1777 med Anna Sofia Amalia Lannerstierna. Waller, Erik, biskop, författare. Född i Vasterås d. 27 okt. 1732. Föräldrar: kollegan vid därvarande trivialskola Peter