Waller och Anna Svedelius. -- I Uppsala, där W. blef student 1743, studerade han först de matematiska vetenskaperna och lagerkransades vid promotionen 1755 men vände därefter sina studier åt teologien samt blef, sedan han låtit prästviga sig 1760, vice pastor vid Västerås domkyrkoförsamling. Utnämnd till k. hofpredikant 1763, befordrades han två år senare till komminister vid Storkyrkan i Stockholm, dit han flyttat redan 1762, blef kyrkoherde i Örebro 1775, teologie doktor 1778, domprost i Västerås 1798 och slutligen biskop därstädes 1809. Död i Västerås d. 30 maj 1811. Sin första »namnkunnighet» förvärfvade han 1774 genom sitt svar på Patriotiska sällskapets prisfråga »om en nationell klädedräkt». Detta ämne ansågs då vara så viktigt, att det uppkallade icke mindre än femtiosex patrioter, som täflade om sällskapets pris: en guldmedalj om trettio dukaters vikt. Bland detta stora antal blef W. den lycklige segervinnaren. Den uppmärksamhet, han härigenom tillvann sig af Gustaf III, förstod han klokt använda och var under hela sin bana lika ifrig hofman som häftig aristokratfördömare. Såsom författare utvecklade han mycken flit samt har, utom en del strödda predikningar och tal, anonymt utgifvit afhandlingar i politiska och finansiella ämnen. Led. af riksdagen 1778, 1800 och 1809. Gift 1767 med Helena Elisabet Westén. Vallerius, Harald, <IMG> universitetslärare, musiker. Född i Vallerstads socken af Östergötland d. 25 dec. 1646. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Johan Haraldson Vallerius och Kristina Holm. Sedan V. med stor heder tagit sin magistergrad i Uppsala 1679, förordnades han, såsom utmärkt kännare af tonkonsten, att vara director musices vid universitetet, med åliggande att därjämte tjänstgöra vid biblioteket som vice bibliotekarie och hålla filosofiska föreläsningar såsom adjunkt. 1690 befordrades han till ordinarie professor i matematik och afled i Uppsala d. 8 mars 1716. Af Carl XI erhöll V. i uppdrag att i förening med polyhistorn Olof Rudbeck d. ä. »öfversätta psalmboken af 1695 med noter», på det att likformighet i psalmsång skulle kunna åvägabringas inom kyrkan. Bland af V. utgifna akademiska afhandlingar märkas: Physico-Musica de sono 1674, Physico-Musica de modis 1680 och De tactu 1698. Gift 1676 med Elisabet Holtz. Wallerius. Denna släkt härstammar från Dalby socken på Öland och skref sitt namn med dubbel begynnelsebokstaf. 1. Wallerius, Daniel, biskop. Född 1630 i Högby förs. på Öland. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Lars Eriksson Wallerius och Katarina Ungia. Efter i Uppsala idkade universitetsstudier prästvigdes W., som 1657 blifvit fil. magister, i Kalmar 1658 och blef omedelbart därefter conrector scholæ samt lingu. græc. et poës. lector. Förordnad 1660 att jämte sin skollärarebefattning bestrida predikantssysslan på Kalmar slott, befordrades han, sedan han några år varit hofpredikant, till domprost i Göteborg 1671 och utnämndes 1678 till biskop i Göteborgs stift, hvilket ämbete han »med mycken heder» förestod till sin död på Säfvenäs utanför Göteborg d. 20 febr. 1689. Han berömmes för allvar och drift i sitt ämbete. Om sitt biskopliga anseende var han ytterst ömtålig. Göteborgs konsistoriiarkiv innehåller flera handlingar, som vittna om, huru han låtit inkalla än den ena, än den andra af stiftets präster att stå till rätta för sidvördnad mot hans person. Gift 1659 med Margareta Schomera. 2. Wallerius, Nils, universitetslärare, filosof. Född i Stora Mellösa socken i Nerike d. 1 jan. 1706; den föreg. brorsons son. Föräldrar: kyrkoherden Erik Wallerius och Elisabet Tranæa. När W. blef student i Uppsala 1725, hade den leibniz-wolfska filosofien där nyss vunnit inträde. Den unge studenten kastade sig med ifver på denna vetenskap och blef 1729 filosofie magister, hvarefter han 1735 förordnades till docent och 1737 till adjunkt i filosofiska fakulteten. Grundligt lärd och med stor förmåga att klart och redigt framställa de filosofiska lärosatserna, vann han inom kort en stor skara lärjungar, så att han stundom måste begynna sina lektioner kl. 2 om morgnarna och fortsätta med åtta till tio föreläsningar om dagen. Sedan han 1748 blifvit befordrad till professor i logik och metafysik vid Uppsala högskola, lät han prästviga sig 1751 samt utnämndes året därefter till teologie doktor. 1756 kallades han till förste innehafvaren af den teologiska professuren, som biskop Kalsenius inrättat, och bibehöll inom teologiska fakulteten det stora anseende, han som filosof förvärfvat. Under en tillfällig vistelse i sitt prebendepastorat Fundbo angreps han af en häftig feber, som förde honom i grafven den 16 augusti 1764. Inom filosofiens område har han utgifvit: Systema metaphysicum 1750--52; Compendium logicæ 1754; Compendium metaphysices 1755; Psychologia empirica 1755; Psychologia naturalis 1758 och som teolog författat Prænotiones theologicæ 1756--64. Gift 1: med Katarina Ubström och 2: med Anna Margareta Boy. 3. Wallerius, Johan Gottschalk, kemist. Född i Stora Mellösa församling i Nerike d. 11 juli 1709; den föregåendes bror. Tillsammans med denne anlände W. 1725 till Uppsala, där han isynnerhet vinnlade sig om matematik och fysik och 1731 blef fil. magister. Omedelbart efter promotionen begaf han sig till Lund, för att under von Döbelns och Stobæi ledning studera medicin och naturalhistoria, samt utnämndes vid det sistnämnda universitetet på von Döbelns förord till medicine adjunkt 1733. Promoverad medicine doktor 1735, förordnades han till medicine adjunkt i Uppsala 1741 samt blef professor i kemi, metallurgi och farmaci därstädes 1750. 1767 afträdde han på grund af långvarig sjuklighet sin lärostol till Torbern Bergman. Led. af Vet.-akad., m. fl. in- och utländska vetenskapliga sällskap. Död i Uppsala d. 16 nov. 1785. Såsom