vikingavård på Öland, Lemningar efter gamla boningar från hedna tider på Öland, och Anmärkningar öfver Skandinaviens forna handelsförbindelser med Orienten. Han har äfven författat en Öfversigt af svenska fornlemningar och Om Skandinaviens bebyggande efter orientaliska och vesterländska källor, båda uppsatserna prisbelönade af Vitt.-, hist.- och ant.-akad. samt intagna i dess handlingar. I naturalhistorien har han offentliggjort De systematibus vegetabilium 1824. Ogift. 1. Wallmark, Peter Adam, ämbetsman, skriftställare. Född d. 31 dec. 1777 i Källsjö socken af Fagerreds pastorat i norra Halland, där fadern Anders Wallmark var komminister, gift med Hedvig Sofia Revigin. W. blef student i Lund 1793, studerade först medicin, därefter för den filosofiska graden, men måste af öfveransträngning 1799 afbryta sina studier och ingick då på anmodan af Gjörwell som e. o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm, där han 1803 blef amanuens och 1807 erhöll vice bibliotekariefullmakt. Året därefter befordrades han till förste amanuens och utnämndes 1811 till k. bibliotekarie. Sedan 1805 var han tillika bibliotekarie vid Engeströmska biblioteket. Antagen 1805 till hofkanslersämbetets ombudsman vid tillsynen öfver bokhandeln och boktryckerierna i riket, förordnades han 1809 till sekreterare i den kommitté, som hade att utarbeta förslag till ny tryckfrihetsförordning, undfick 1816 kansliråds titel, tog 1843 afsked från k. bibliotekariebefattningen och bosatte sig 1847 på Kungsör nära Arboga, där han afled d. 19 mars 1858. Led. af Vitt.-, hist.- o. ant.-akad. 1817 m. fl. in- och utländska samfund. Vid början af sin Stockholmsvistelse hade W. blifvit införd hos Leopold och fästes snart vid honom med många band af tacksamhet och högaktning. Denna bekantskap gaf riktningen åt W:s hela följande lif och satte, så att säga, prägeln på hela hans kommande offentliga verksamhet. 1804 författade han ett skaldestycke Handen, som prisbelöntes med andra priset af Svenska akademien. 1809 erhöll W. akademiens stora pris för Sång till finska arméns ära. Af dessa blef isynnerhet den förstnämnda föremål för en skoningslös kritik i tidningen Polyfem; W. själf gjordes längre fram i tiden till hufvudfigur i den af fosforisterna utgifna komiska hjältedikten »Markalls sömnlösa nätter». W. bekämpade kraftigt sina ofta obilliga motståndare i den af honom 1809–13 utgifna Journal för litteraturen och theatern, hvilket publicistiska organ 1813 omdöptes till Allmänna Journalen och fortgick till 1824, hvarefter den under titeln Journalen fortsattes till 1836, då den upphörde. Då Post- och Inrikes Tidningar 1834 ombildades till Sveriges Statstidning, blef W. dess redaktör, hvilket han var till tidningens upphörande 1844. Han redigerade därefter Post- och Inrikes tidningar 1844–47. Såsom skriftställare i öfrigt har han efterlämnat ett stort antal skrifter af politiskt, polemiskt, statistiskt, historiskt, poetiskt, till och med dramatiskt innehåll. Här må nämnas: novellen Amalia, eller de finska flygtingarne 1808, i Lafontaines stil, Resa till Stockholm år 1913, af Fuselbrenner 1813, antologien Svenska språkets skönheter 1820–28, dramat Sulioterna 1827, tonsatt af Berwald, Försök att upplysa publiken om föremålet och beskaffenheten af den elfvaåriga tvisten inom vår litteratur 1821, Johan Gutenberg 1840, Historisk-statistisk återblick på Sveriges yttre och inre förhållanden under de sist förflutna trettio åren 1843, o. s. v. Han var en man med omfattande kunskaper och förtjänar eftervärldens hågkomst för den kraft och outtröttlighet, hvarmed han kämpade för sin öfvertygelse och sina trägna mödor i litteraturens tjänst. Gift 1: 1802 med Sofia Isoz och 2: med Hedvig Elisabeth Wallgren. 2. Wallmark, Ernst Adam, ämbetman, skriftställare. Född i Stockholm d. 3 april 1834; den föregåendes son i senare giftet. I Uppsala, där W. blef student 1853, aflade han 1857 kansliexamen och ingick s. å. i civildepartementets expedition af k. maj:ts kansli samt i dåvarande krigskollegium. 1879 inträdde W. som e. o. amanuens i riksarkivet, där han 1898 blef ord. amanuens. 1899 tog han afsked med pension. Tillika var han under många riksdagar anställd i riksdagens kanslis tryckeriafdelning. Gjorde 1864--67 resor i utlandet, deltog efter sin hemkomst i kommittén för utgifvande af Musikaliska akademiens handlingar, 1868--70, samt erhöll af nämnda akademi, af hvilken han 1866 blifvit kallad till associé, medaljen i silfver vid sekularfesten 1871. Efter att 1871--73 ha varit associerad med direktören L. Zetterholm vid Södra teatern, öfvertog han vid dennes frånfälle i bolag med skådespelaren V. Holmqvist Djurgårdsteatern 1873 samt ensam Ladugårdslandsteatern för spelåret 1873--74. För teatern har han varit en synnerligen verksam arbetare, som dels öfversatt, dels bearbetat eller författat ett par hundra teaterpjäser på vers och prosa. En mängd af de mest bekanta operetterna har sålunda försvenskats af W. Hans originalsaker utgöras af åtskilliga folklustspel, texten till operetter af Berens, Littmark, v. Heland, Kjellander, till Ölanders opera Blenda (med L. Josephson) 1876, Visor och kupletter, fyra »knippor», 1880--90, diktsamlingen Från ungdomstid -- vid höstetid 1887 m. m. För svenska och danska musikförläggare har W. öfversatt en ofantlig mängd visor. Hans öfversättning (på rimmad vers) af Plautus' »Mostellaria» (»Spöket») belönades 1898 med guldmedalj af Göteborgs Vitterhetssamhälle. Gift 1: 1864 med Lilly Amalia Scott och 2: 1886 med Hulda Albertina Holmström. Wallmark, Lars Johan, fysiker. Född i Luleå d. 27 sept. 1810. Föräldrar: regementsskrifvaren, sedermera fältkamreraren, Lars Anton Wallmark och Margareta Katarina Ekman. Redan som barn röjdes hos W. kärleken till de ämnen, som sedan blefvo hufvudföremål för hans