föredrag, hållna i det af Stockholms stads medel understödda Stockholms arbetareinstituts lokal, häfdat dessa sina religiösa meningar, föranledde detta 1902 en admonition från stadsfullmäktige till institutet i fråga om lokalens uthyrande. Detta gaf i sin ordning vid 1903 års stadsfullmäktigval anledning till efterräkningar från valmännen mot de fullmäktige, som understödt detta beslut, och flera af dessa föllo igenom. W:s författarskap har vunnit offentligt erkännande genom kompetensförklaring till professur i filosofi vid Lunds universitet. Ogift. Wannqvist, Olof af, polisman. Född i Gäfle d. 1 juni 1764. Föräldrar: skeppstimmermannen Olof Olofsson Wannqvist och Helena Isberg. Från gymnasium i Gäfle anlände W. 1783 till Uppsala, där han fortsatte sina studier till 1789 på det sätt, att han växelvis en termin uppehöll sig vid universitetet och den andra tiden af året genom andras undervisning skaffade sig medel att återkomma en ny termin. Sedan han på detta sätt slutat sina juridiska studier, ingick han det sistnämnda året som auskultant i Svea hofrätt och utnämndes 1791 till kanslist vid poliskammaren i Stockholm. Efter tvenne år befordrades han till notarie i samma ämbetsverk, blef 1794 registrator och utnämndes 1802 till polismästare. Tre år senare hugnades han med lagmans fullmakt, erhöll 1813 underståthållares namn, heder och värdighet, undfick 1818 adelsbref och befordrades 1830 till underståthållare. Död i Stockholm d. 3 juni 1834. Vid sidan af de göromål, hvilka tillhörde honom som polismästare, deltog han med nit och drift i hufvudstadens kommunala bestyr. Så upprättade han korrektionshuset å Långholmen, där han var direktör 1812--24, var den, som i första hand gaf uppslag till och genomförde stiftelsen af Prins Carls räddningsanstalt för vanvårdade barn, inlade stora förtjänster om förbättrandet af de olika församlingarnas fattiginrättningar och försörjningshus, om hufvudstadens sjukhus, fängelser, välgörenhetsanstalter o. s. v. Trots allt detta var det dock hufvudsakligen som polismästare, han gjorde sig ett namn. Sträng och bister på sin ämbetsstol, rördes han lätt till deltagande af en ärlig och öppen bekännelse och fanns då mer än de flesta benägen att mildra och lindra. Han beskylldes af mången för godtycklighet, men ehuru hans förfaringssätt var nog summariskt, iakttog han dock i allmänhet som domare mycken urskilning och opartiskhet. Hos hufvudstadens menighet hade han redan från början förstått att sätta sig i respekt, men var tillika afhållen, så att om slagordet »Olle» eller »gamle Olle», som W. gemenligen kallades, hos mången väckte en ofrivillig rysning, påminte det hos andra om en välvillig och faderlig vän. Gift 1798 med Ulrika Mariana Tjäder. Warburg. Denna judiska släkt bodde under medeltiden i Bologna i Italien, där dess medlemmar voro sidenväfvare. Den flyttade sedan öfver Westfalen och staden Warburg, hvarifrån släktnamnet antagits, till Altona och Hamburg, där den var bofast från 1600-talet. Svenska hufvudgrenen inflyttade därifrån omkr. 1790 och en yngre gren 1862. 1. Warburg, Samuel, statsekonom, finansman. Född i Göteborg d. 18 sept. 1800. Föräldrar: handlanden Simon Elias Warburg, som inflyttade till Sverige, och Zipora Henriques. W. genomgick handelsinstitut och gjorde utländska resor samt öppnade efter hemkomsten agenturaffär. Tillika förstod han att under dessa rent praktiska sysselsättningar finna tid öfrig till förvärfvande af en sant humanistiskt vetenskaplig bildning. Efter att i sin ungdom med förkärlek ha omfattat svensk och utländsk skönlitteratur, vände han vid mognare år sina studier till statsekonomi och finanslära samt har i dessa vetenskapsgrenar lämnat uppsatser till tidskrifter, både inom och utom landet. Sedan W. i Göteborgspressen uppträdt till försvar för Gripenstedts handelspolitik och för järnvägsbyggande med utländskt kapital, kallades han 1858 af regeringen till ledamot i den då tillsatta finanskommittén, deltog rastlöst i dess arbeten och utarbetade flera af de upplysande statistiska tabeller, som åtfölja kommitterades vidlyftiga handlingar. Vid riksdagen 1867, således innan ännu mosaiska trosbekännare blifvit i medborgerligt hänseende likställda med rikets öfriga innebyggare, utsågs han, på grund af sina omfattande insikter i finansiella och statsekonomiska frågor, till fullmäktig i riksgäldskontoret, hvilken befattning han innehade till 1879. Död i Stockholm d. 16 febr. 1881. »En typ af humanitet, oegennytta och redbarhet.» Bland alstren af W:s penna märkes en statistisk artikel om Sveriges ekonomiska utveckling i »Svensk månadsskrift» -- se nedan -- samt en promemoria om bankoreglementet 1862. Led. af Göteborgs Vetensk.- o. Vitterh.-samhälle. Gift 1830 med Emma Glückstadt. 2. Warburg, Carl Simon, skriftställare. Född i Göteborg d. 13 jan. 1835; den föregåendes son. Sedan W. i Lund aflagt studentexamen 1852, tjänstgjorde han ett par år, 1853--54, som lärare i historia vid d:r Törnsténs i Norrköping inrättade läroanstalt men återvände till universitetet och tog filosofie kand.-examen i Lund 1858. Sedan han samma år ingått som e. o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm, anträdde han 1859, dels för sin hälsa, dels för fortsatta studier, en resa till Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien, hvarifrån han återkom till Sverige 1861. Sina få återstående lefnadsår tillbragte han i sin födelsestad Göteborg, där han med aldrig tröttnande vetgirighet ägnade sig åt vetenskapliga forskningar särskildt i religionsfilosofi, estetik och historia. Död vid ännu ej fyllda trettio år, d. 4 jan. 1865. Året före sin död utgaf kan med biträde af V. Rydberg, O. P. Sturzen-Becker och några andra framstående författare