visat de företrädande egenskaper, som upphöjde honom öfver vanligheten af människor.» W:s Minnen och bref utgåfvos 1878 af E. V. Montan. Gift 1785 med Adolfina Lovisa Schützercrantz. Hans barn adlades 1799 med bibehållande af namnet, men ätten utdog redan 1838. Wallvijk, Jean von, riksråd. Född i Stockholm d. 17 nov. 1710. Föräldrar: kammarrevisionsrådet Johan Jönsson von Wallvijk och Kristina Regina Danckwardt-Lillieström. Vid tjuguett års ålder begynte W. sin bana som auskultant i kammarkollegium och kammarrevisionen, hvarefter han 1733 befordrades till kammarskrifvare och 1738 till revisor,blef 1745 riddarhuskamrerare, 1747 assessor i kammarrevisionen, 1749 kammarrevisionsråd och 1756 statskommissarie och var i denna egenskap verksam att vinna statskontoret för Mösspartiets ekonomiska grundsatser. Vid 1765 års riksdag upptogs han bland riksråden, på grund af sina insikter i statshushållningen och »skicklighet i statsräkenskapernas förande». I rådet tillhörde han de försiktiga men ställde sig öppet på hofvets sida, sedan konungen genom sin afsägelse åstadkommit riksdagskallelse. W. blef också bibehållen vid sitt ämbete, då de flesta andra rådsmedlemmarna måste afgå vid 1769 års riksdag. När Mössorna åter kommo till makten vid 1771--72 års riksdag, slöt W. sig ånyo till dem mot löfte om en rysk pension och räddade därigenom sitt riksrådsämbete. Revolutionsdagen 1772 voro riksråden, och bland dem W., just sysselsatta att justera ett protokoll rörande Kristianstads försvar, när konungen åtföljd af en jublande folkmassa återkom från artillerigården. Vid bullret steg W. upp, gick till fönstret, och då han såg hvad som skett, vände han sig till sina kolleger och yttrade: »Mina herrar! Hans Majestät justerar vårt protokoll nere på sin borggård; han sparar oss besväret och vi kunna sluta.» Enligt berättelse skall detta infall haft den verkan, att, då de flesta riksråden afskedades d. 21 aug., kallades W. att åter intaga sin rådsstol. Han hade redan förut 1770 blifvit upphöjd till friherre och serafimerriddare samt 1771 erhållit grefvediplomet, ehuru han hvarken för friherre- eller grefvevärdigheten tog inträde på riddarhuset. Död på sin sätesgård Bisslinge i Uppland d. 27 sept. 1776. Gift 1750 med Anna Katarina Swart. Walmstedt, Lars Peter, kemist. Född d. 2 nov. 1782 i Nyköping. Föräldrar: kryddkrämaren Jonas Walmstedt och Katarina Råström. På sitt tjugonde år student i Uppsala, aflade W. filosofisk kandidatexamen därstädes 1806 och erhöll samma år lagerkransen. I början af sin akademiska bana ägnade han sig företrädesvis åt matematikens studium och blef docent i detta läroämne 1809. Först ett par år senare begynte han mer uteslutande sysselsätta sig med kemi, i hvilken vetenskap han 1813 förordnades till docent och 1814 till adjunkt. Under den åldrige J. Afzelii tjänstledighet och sedan denne 1820 erhållit afsked, förestod W. åtskilliga läseterminer kemie professuren och utnämndes till densammas ordinarie innehafvare 1822. Då kemiska professuren 1852 delades på tvenne lärostolar, behöll W. såsom läroämne geologi och mineralogi. Död d. 30 juli 1858. Vid sin bortgång var han ledamot af Vetenskapsakademien m. fl. in- och utländska samfund. Med sin omfattande lärdom var det likväl mindre som vetenskapsman i egentlig mening än som universitetslärare, W. gjort sig förtjänt att ihågkommas. I sistnämnda hänseende utmärkte han sig för en sällspord förmåga att klart och redigt framställa sitt ämne, på samma gång han, genom oväld och noggrannhet som examinator, tidigt vann och alltid bibehöll de studerandes aktning. Gift 1818 med Anna Sofia Wahlström. Sonen Lars Edvard, född d. 14 okt. 1819 och död d. 3 febr. 1892, var 1859--84 professor i mineralogi och geologi i Uppsala. Vannérus, Karl Jonas Alfred (Allen), filosof. Född i Ekshärads förs. i Värmland d. 20 mars 1862. Föräldrar: kaptenen Mathias Alfred Wennérus och Karin Evelina Nordström. Student i Uppsala 1882, blef V., som ändrade släktnamnet till Vannérus, därstädes fil. kandidat 1885, fil. licentiat 1889 och fil. doktor 1891, efter att föregående år hafva försvarat afhandlingen Om erfarenheten, ett kunskapsteoretiskt studieförsök. Han tjänstgjorde därefter 1889--95 som e. o. amanuens i k. biblioteket och 1896--1903 å bank- och handelskontor, utom under läsåret 1901--02, då han hade förordnande som docent i filosofi vid Göteborgs högskola. Sedan 1903 har W. uteslutande ägnat sig åt det filosofiska skriftställeri, som från hans tidiga ungdomsår varit föremål för hans brinnande och oegennyttiga hängifvenhet. Han har ock på detta område utgifvit en mängd större eller mindre arbeten, bland hvilka må nämnas: Något om Herbert Spencer och hans filosofi 1887, Vetenskapernas system 1892, Om den psykofysiska parallellteorien 1894, Till frågan om jagets identitet 1896, Om psykisk energi 1896, Vid studiet af Wundts psykologi 1896, Till Boströms teoretiska filosofi 1897, Den empiriska naturuppfattningen 1902, Filosofiska konturer 1902, Till kritiken af den religiösa kunskapen 1902, Är Jesus vår frälsare? 1902, Ateism kontra teism 1903, Kulturidealism 1903, Lära och lif 1904 samt det omfångsrika verket Kunskapslära 1905. V., ursprungligen påverkad af Spencer, sedan af nykantianismen och Wundt, uppfattar filosofien som »ett encyklopediskt helt af bestämda delar», hvilka äro angifna i hans Filosofiska konturer. »Kunskapsläran är den grundläggande filosofiska vetenskapen, men äfven metafysiken har en plats i systemet, nämligen i bem. af 'formalmetafysik'. Inom den praktiska filosofin, hvilken enligt honom har att gå öfver i filosofisk värdelära, hyllar han den lifsfilosofi hvilken han betecknat som kulturidealism.» Denna utgör på samma gång den positiva utfyllnaden till den ateism, som han, från religionsfilosofisk ståndpunkt, förfäktat i några af sina skrifter. Då han äfven i muntliga