Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Wetterstedt, Gustaf af - 3. Wetterstedt, Niklas Joakim af - Wetterstrand, Otto Georg - Vexionius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikes brefväxlingen 1801 och till
kabinettssekreterare 1805, åtföljde han i sistnämnda
egenskap Gustaf IV Adolf under fälttåget i Tyskland
och utnämndes kort efter revolutionen 1809 till
statssekreterare. Förordnad till hofkansler s. å.,
beledsagade han kronprinsen Carl Johan till mötet
i Åbo 1812 och befann sig äfven vid hans sida under
fälttågen i Tyskland, Holstein och Norge 1813–14. Från
denna tid, eller rättare från 1812, kan W. anses såsom
Sveriges verklige minister beträffande de utrikes
ärendena. Den 3 mars 1813 undertecknade han jämte
v. Engeström föreningsförbundet med England och d. 4
april fredstraktaten med Preussen. Den 14 jan. 1814
afslöt och undertecknade han fredsfördraget med Danmark
i Kiel samt underskref d. 30 maj fredshandlingarna
med Frankrike i Paris. Ännu s. å. utsågs han till en
af de sex kommissarierna, som med Norges storting
borde underhandla om förening mellan Sverige och
Norge, och undertecknade denna d. 4 nov. i Moss. På
grund af den viktiga tjänst, han i nämnda uppdrag
gjort fäderneslandet, upphöjdes han, ehuru ännu
blott hofkansler, till en af rikets herrar 1818,
erhöll 1819 grefvebrefvet och utnämndes 1824 till
statsminister för utrikes ärendena samt till chef
för k. maj:ts kansli och kanslirätten. Under sin
trettonåriga förvaltning af statsministerämbetet
afslöt han ytterligare och undertecknade flera
för Sverige viktiga fördrag, såsom konventionen
med England om slafhandelns upphörande och den
nya handels- och sjöfartstraktaten med samma land,
underskref gränsregleringskonventionen med Ryssland,
handels- och sjöfartstraktater med Danmark, Preussen,
Nordamerikas Förenta stater, Ryssland, Hannover,
o. s. v.
Men W:s verksamhet inskränkte sig ej
allenast till utrikespolitiken. Såsom i hög grad
smidig, elegant och skicklig talare sändes han alltid
i elden å riddarhuset, när hälst det gällde någon
för regeringen viktig sak. Det ansågs ock endast vara
hans bestickande vältalighet, som 1812 genomdref
indragningsmaktens införande. Såsom hofkansler
handhade han ock denna makt på ett i hög grad
hänsynslöst sätt, hvilket i förening med de hinder,
han uppreste mot statsrevisorernas granskningsrätt,
och andra af den allmänna opinionen skarpt fördömda
åtgärder gjorde W:s person under senare delen af
hans lif osympatisk för den politiskt själfständiga
delen af svenska folket. Hans förmåga erkändes af
alla, men man pekade så mycket mera på bristen på
bestämda grundsatser. Död barnlös d. 15 maj 1837,
afslöt han själf sin grefliga ätt.
Redan 1811 blef han en af de aderton i Svenska akademien,
hvilken kallelse under de närmaste åren efterföljdes af
sådan till Landtbruksakad., Musikaliska akademien,
Vetenskapsakad. samt en mängd utländska vittra och
lärda samfund. Han var ock serafimerriddare.
Gift 1811 med friherrinnan Charlotta Aurora de Geer,
gjorde han sitt hem till medelpunkten för Stockholms
förnäma umgängeslif. – W:s minne är föremål för
en utförlig teckning af Hans Forssell i Svenska
akademiens handlingar från 1886, tredje delen (1889).
3. Wetterstedt, Niklas Joakim af,
ämbetsman, vitter. Född i Stockholm d. 25 sept. 1780; den
föreg. bror.
Liksom denne erhöll W. en uppfostran lika grundlig som
omfattande. Sedan han efter slutade universitetsstudier
ingått som e. o. kanslist i utrikes expeditionen, utnämndes
han till andre sekreterare i kabinettet för utrikes
brefväxlingen 1805, befordrades sedan till förste
sekreterare därstädes, blef kammarjunkare och
kansliråd samt slutligen riksheraldikus 1829. Död i
Stockholm d. 1 maj 1855.
Utom en mängd artiklar och
uppsatser i Post- och Inrikes Tidningar, af hvilka
W. var ansvarig utgifvare 1831–32, samt flera
biografier i Vetenskapsakademiens handlingar, har
W. författat och utgifvit: Conversationsordboken,
den mindre på prosa och vers 1822, Stockholm;
philosophisk, satirisk och poetisk målning 1823–25,
Floris och Bianca Fiore; saga på vers. Imitation 1826,
Smärre poemer i Stockholms-Posten, Anmärkaren och
Journalen, Mutanders ungdomshändelser, eller åter
en smålänning, som gjort sin lycka i Stockholm 1832,
öfversättningar m. m.
Gift 1811 med Charlotta Amalia von Heland.
Wetterstrand, Otto Georg,
läkare. Född d. 14 sept. 1845 i Sköfde. Föräldrar:
vice häradshöfdingen sed. häradshöfdingen i
Nora domsaga Georg Richard Wetterstrand och
Charlotta Richert.
Student i Uppsala 1862, blef W. med. kand. 1867
och med. lic. 1871 samt utnämndes efter en
del förordnanden och en längre utrikes resa 1873
till distriktsläkare i Adolf Fredriks församling
i Stockholm, från hvilken befattning han 1888 tog
afsked. W. är den förste svenske läkare, som metodiskt
användt hypnotismen som botemedel, och han har i detta
ämne utgifvit flere arbeten, bl. a. Der Hypnotismus
und dessen Anwendung in der praktischen Medicin
1891. W. har i den nya sjukdomsbehandlingen gifvit
undervisning åt både in- och utländska kolleger.
Gift 1878 med Agnes Cecilia Dahlbeck.
Vexionius, Olof,
ämbetsman, vitterhetsidkare. Född
1656 i Dorpat, där fadern Olof Vexionius
d. ä. var juris professor.
Om den yngre V:ii lefnadsöden har man sig ej mycket
bekant. Uppfostrad under faderns ögon, förordnades
han efter slutade universitetsstudier i Åbo till
guvernementssekreteterare i Göteborgs och Bohus län,
med hvilken befattning han synes ha nått målet för
sina befordringar som ämbetsman. Hans dödsår torde ha
inträffat omkring 1690. 1684 utgaf han en diktsamling,
benämnd Sinne-afvel, som han tillägnade den då
tvåårige kronprinsen Carl. Genom denna diktkrans
äfvensom för några andra poemer, af hvilka fyra äro
intagna i Sahlstedts samling, vann han af sin samtid
ett högt anseende som skald. Med hänsyn till de
förebilder, han ägde, och den svenska skaldekonstens
tillstånd på hans tid, kan han icke frånkännas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
