utrikes brefväxlingen 1801 och till kabinettssekreterare 1805, åtföljde han i sistnämnda egenskap Gustaf IV Adolf under fälttåget i Tyskland och utnämndes kort efter revolutionen 1809 till statssekreterare. Förordnad till hofkansler s. å., beledsagade han kronprinsen Carl Johan till mötet i Åbo 1812 och befann sig äfven vid hans sida under fälttågen i Tyskland, Holstein och Norge 1813--14. Från denna tid, eller rättare från 1812, kan W. anses såsom Sveriges verklige minister beträffande de utrikes ärendena. Den 3 mars 1813 undertecknade han jämte v. Engeström föreningsförbundet med England och d. 4 april fredstraktaten med Preussen. Den 14 jan. 1814 afslöt och undertecknade han fredsfördraget med Danmark i Kiel samt underskref d. 30 maj fredshandlingarna med Frankrike i Paris. Ännu s. å. utsågs han till en af de sex kommissarierna, som med Norges storting borde underhandla om förening mellan Sverige och Norge, och undertecknade denna d. 4 nov. i Moss. På grund af den viktiga tjänst, han i nämnda uppdrag gjort fäderneslandet, upphöjdes han, ehuru ännu blott hofkansler, till en af rikets herrar 1818, erhöll 1819 grefvebrefvet och utnämndes 1824 till statsminister för utrikes ärendena samt till chef för k. maj:ts kansli och kanslirätten. Under sin trettonåriga förvaltning af statsministerämbetet afslöt han ytterligare och undertecknade flera för Sverige viktiga fördrag, såsom konventionen med England om slafhandelns upphörande och den nya handels- och sjöfartstraktaten med samma land, underskref gränsregleringskonventionen med Ryssland, handels- och sjöfartstraktater med Danmark, Preussen, Nordamerikas Förenta stater, Ryssland, Hannover, o. s. v. Men W:s verksamhet inskränkte sig ej allenast till utrikespolitiken. Såsom i hög grad smidig, elegant och skicklig talare sändes han alltid i elden å riddarhuset, när hälst det gällde någon för regeringen viktig sak. Det ansågs ock endast vara hans bestickande vältalighet, som 1812 genomdref indragningsmaktens införande. Såsom hofkansler handhade han ock denna makt på ett i hög grad hänsynslöst sätt, hvilket i förening med de hinder, han uppreste mot statsrevisorernas granskningsrätt, och andra af den allmänna opinionen skarpt fördömda åtgärder gjorde W:s person under senare delen af hans lif osympatisk för den politiskt själfständiga delen af svenska folket. Hans förmåga erkändes af alla, men man pekade så mycket mera på bristen på bestämda grundsatser. Död barnlös d. 15 maj 1837, afslöt han själf sin grefliga ätt. Redan 1811 blef han en af de aderton i Svenska akademien, hvilken kallelse under de närmaste åren efterföljdes af sådan till Landtbruksakad., Musikaliska akademien, Vetenskapsakad. samt en mängd utländska vittra och lärda samfund. Han var ock serafimerriddare. Gift 1811 med friherrinnan Charlotta Aurora de Geer, gjorde han sitt hem till medelpunkten för Stockholms förnäma umgängeslif. -- W:s minne är föremål för en utförlig teckning af Hans Forssell i Svenska akademiens handlingar från 1886, tredje delen (1889). 3. Wetterstedt, Niklas Joakim af, ämbetsman, vitter. Född i Stockholm d. 25 sept. 1780; den föreg. bror. Liksom denne erhöll W. en uppfostran lika grundlig som omfattande. Sedan han efter slutade universitetsstudier ingått som e. o. kanslist i utrikes expeditionen, utnämndes han till andre sekreterare i kabinettet för utrikes brefväxlingen 1805, befordrades sedan till förste sekreterare därstädes, blef kammarjunkare och kansliråd samt slutligen riksheraldikus 1829. Död i Stockholm d. 1 maj 1855. Utom en mängd artiklar och uppsatser i Post- och Inrikes Tidningar, af hvilka W. var ansvarig utgifvare 1831--32, samt flera biografier i Vetenskapsakademiens handlingar, har W. författat och utgifvit: Conversationsordboken, den mindre på prosa och vers 1822, Stockholm; philosophisk, satirisk och poetisk målning 1823--25, Floris och Bianca Fiore; saga på vers. Imitation 1826, Smärre poemer i Stockholms-Posten, Anmärkaren och Journalen, Mutanders ungdomshändelser, eller åter en smålänning, som gjort sin lycka i Stockholm 1832, öfversättningar m. m. Gift 1811 med Charlotta Amalia von Heland. Wetterstrand, Otto Georg, läkare. Född d. 14 sept. 1845 i Sköfde. Föräldrar: vice häradshöfdingen sed. häradshöfdingen i Nora domsaga Georg Richard Wetterstrand och Charlotta Richert. Student i Uppsala 1862, blef W. med. kand. 1867 och med. lic. 1871 samt utnämndes efter en del förordnanden och en längre utrikes resa 1873 till distriktsläkare i Adolf Fredriks församling i Stockholm, från hvilken befattning han 1888 tog afsked. W. är den förste svenske läkare, som metodiskt användt hypnotismen som botemedel, och han har i detta ämne utgifvit flere arbeten, bl. a. Der Hypnotismus und dessen Anwendung in der praktischen Medicin 1891. W. har i den nya sjukdomsbehandlingen gifvit undervisning åt både in- och utländska kolleger. Gift 1878 med Agnes Cecilia Dahlbeck. Vexionius, Olof, ämbetsman, vitterhetsidkare. Född 1656 i Dorpat, där fadern Olof Vexionius d. ä. var juris professor. Om den yngre V:ii lefnadsöden har man sig ej mycket bekant. Uppfostrad under faderns ögon, förordnades han efter slutade universitetsstudier i Åbo till guvernementssekreteterare i Göteborgs och Bohus län, med hvilken befattning han synes ha nått målet för sina befordringar som ämbetsman. Hans dödsår torde ha inträffat omkring 1690. 1684 utgaf han en diktsamling, benämnd Sinne-afvel, som han tillägnade den då tvåårige kronprinsen Carl. Genom denna diktkrans äfvensom för några andra poemer, af hvilka fyra äro intagna i Sahlstedts samling, vann han af sin samtid ett högt anseende som skald. Med hänsyn till de förebilder, han ägde, och den svenska skaldekonstens tillstånd på hans tid, kan han icke frånkännas