en viss begåfning som diktare, ehuru han i samlingen Sinne-afvel visar en stor brist på smak i uttrycken. Wibeli, Olof af, ämbetsman. Född d. 10 febr. 1752. Föräldrar: kyrkoherden i Södertälje och Tveta förs. Nils Wibelius och Ulrika Lindqvist. Student i Uppsala 1774, aflade W. juridisk examen 1776, blef s. å. auskultant vid Åbo hofrätt samt utförde åtskilliga juridiska uppdrag, tills han 1783 utnämndes till landssekreterare i Åbo och Björneborgs län och 1794 till lagman i karelska lagsagan. I dec. 1801 förordnades W. till vice landshöfding i Åbo och Björneborgs län och utnämndes 1803 till landshöfding i Kuopio län (Savolaks och Karelen). W., som vid ryssarnas infall i Finland 1808 erhållit konungens befallning att i sitt och Kymmenegårds län åstadkomma en landsstorm till Finlands försvar och att själf kvarstanna och söka beskydda landets invånare, förblef sålunda i länet, äfven sedan Kuopio i mars 1808 eröfrats af fienden. Då Buxhövden d. 2 april 1808 proklamerat, att de finska officerare, som tillhörde armén, borde inom viss tid återvända hem, vid äfventyr att, om de åtföljde armén till Sverige, mista löner, bostäder och egendom, protesterade W. i ett bref af d. 14 april häremot, under erinran, att enligt landets lag, som segraren lofvat efterfölja, vapenlösa, hustrur och barn icke skulle lida för de frånvarandes skull. Buxhövdens åtgärd blef också uppskjuten och slutligen inställd. Runeberg har i dikten »Landshöfdingen» i »Fänrik Ståls sägner» besjungit W:s beslutsamhet och fosterlandskärlek. Sedan länet genom Sandels befriats från den ryska ockupationen, adlades W. 1808 och erhöll 1809 namnet af W. Han följde emellertid Sandels på reträtten vid ryssarnas nya framträngande i juni 1808. I febr. 1809 blef W. landshöfding i Karlstads län, anlade i Karlstad industriskola, arbetshus m. m., erhöll 1813 på begäran afsked från ämbetet och afled i Karlstad d. 1 juli 1823. W. deltog 1797 i stiftandet af Finska hushållningsällskapet, hvars förste sekreterare och sedermera ordf. han var. Led. 1812 af Vet.- och Landtbruksakademierna. Gift 1: 1781 med Katarina Magdalena Escholin och 2: 1803 med Lovisa Margareta Escholin. Wiberg, Carl Fredrik, historiker, skolman. Född d. 17 juli 1813 i Stockholm, där fadern var lavettmakare vid artilleriets tygstat. Student i Uppsala 1834, måste W. ägna ett par år åt konditionerande, innan han kunde fortsätta sina studier, hvarefter han aflade prästexamen 1837. Sedan han vid 1842 års promotion erhållit den filosofiska graden, absolverade han, oaktadt han under nästan hela tiden tjänstgjorde vid kyrkan och skolstaten, teologie kandidat- och pastoralexamina 1844 samt befordrades 1847 till historiarum lector vid Gäfle gymnasium. På denna plats uppträdde han snart som författare i pedagogisk och vetenskaplig riktning. 1850 utgaf han Historisk-geografisk öfversigt af Gamla verlden, ett bland de första svenska arbeten, som åt denna del af historien gaf en systematisk behandling. I sammanhang härmed författade han sina, i förening med Th. von Mentzer utgifna, historiska kartverk: Atlas till Sveriges historia 1856, samt Atlas öfver allmänna historien 1859--62. W. utgaf vidare Lärobok i nyare geografien för elementarläroverken 1852, Öfversigt af nyare Historien 1854, Lärobok i fäderneslandets historia 1863. Som vetenskaplig författare har han med förkärlek omfattat den skandinaviska norden. I början och midten af 1860-talet behandlade han i ett par examensprogram de klassiska folkens handelsförbindelser med norden. Det ena af dessa arbeten hade redan med mycket loford blifvit anmäldt i Revue archéologique de Paris, då författaren 1867 utgaf första och 1868, med statsanslag, andra upplagan af sin afhandling Om de klassiska folkens förbindelse med Norden och inflytande på dess civilisation, hvilket arbete redan från första upplagan öfversattes på tyska af Fräul. Mestorf och trycktes i Hamburg 1867. En afhandling 1869 Om grekernas och etruskernas inverkan på bronskulturen öfversattes 1870 på tyska och intogs i Archiv für Anthropologie med åtskilliga tillägg af den berömde professor Lindenschmidt i Mainz. W. har vidare författat Louis De Geer et la colonisation wallonne en Suède 1876, och Fornariska folkens behandling af sina döda 1877, samt utgifvit Gestriklands runstenar 1865--67. Korr. led. af Vitt.-, hist.- och ant.-akad., m. fl. lärda samfund. Död i Gäfle natten till d. 5 febr. 1881. Gift med Clara Pousette. Wiberg, Martin, mekaniker. Född d. 4 sept. 1826 i Viby af Kristianstads län, där föräldrarna Ola Jeppson och Elna Trulsdotter voro bondfolk. Efter att ha genomgått Kristianstads läroverk, blef W. student i Lund hösten 1845 och promoverades till fil. doktor 1850. Sedan den tiden sysselsatte sig W. nästan uteslutande med praktisk mekanik och gjorde på detta område flera vackra uppfinningar. Bland dessa märkes hans räknemaskin, som i flera väsentliga afseenden skiljer sig från den Scheutzska, och med hvilken han åstadkommit ett digert verk på flera hundra sidor Logaritmtabeller, uträknade och tryckte med räknemaskin 1875, äfven utgifna på tyska, franska och engelska. För öfrigt torde af hans uppfinningar böra nämnas: en kupéuppvärmningsapparat, särskildt använd på de skånska banorna och där mycket lofordad, kontrollapparat till bestämmande af tåghastigheten på järnvägar, de i Stockholm och några större städer äfvensom i utlandet begagnade själftömmande postlådorna, en s. k. bottenhuggare, för upphämtande af djur och växter från hafsbotten, hvilken apparat blifvit tilldelad pris vid utställningen i Filadelfia 1876, maskiner för tillverkning af tändsticksaskar, som funnit användning äfven utomlands, s. k. remisskistor, använda vid statens järnvägar, en gräddsättare, en separator, o. s. v. Död i Stockholm d. 29 dec. 1905. Gift 1: med Sofia Augusta