Wiklund. Student i Uppsala 1874, blef W. med. kandidat 1880 och med. lic. 1884. Han promoverades 1886 till medicine doktor och aflade s. å. gymnastiklärareexamen efter 1885--86 genomgången kurs vid Gymnastiska centralinstitutet, där W. 1887--88 tjänstgjorde som lärare i medicinsk gymnastik. 1888 utnämndes han till föreståndare för Gymnastiskt-ortopediska institutet, blef 1890 docent i medicinsk gymnastik och ortopedi vid Karolinska institutet samt har erhållit professors namn, heder och värdighet. 1886--90 tjänstgjorde han som intendent vid Söderköpings brunn och är sedan 1891 intendent i Lysekil. W. har offentliggjort åtskilliga uppsatser i »Uppsala läkarefören:s förhandl.», »Hygiea», »Nord. medicinskt arkiv», »Förhandl. vid allm. svenska läkaremöten» och i den af W. och L. M. Törngren 1889--99 redigerade »Tidskrift i gymnastik». Han har vidare författat en värdefull Handbok i medicinsk gymnastik 1895--96, öfvers. på tyska, franska, engelska, italienska och ryska. Utom de sedan år 1887 för med. studerande i Stockholm årligen gifna kurserna i medicinsk gymnastik och ortopedi har W. äfven gifvit liknande kurser i Uppsala sedan 1893. På W:s initiativ bildades 1891 »Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm» och 1892 dess arbetsskola. Gift 1885 med Anna Ruuth. Widekindi, Johannes, historieskrifvare. Född 1618 eller 1620; son af en Widich eller Vidichinnus, som var kyrkoherde i Bro socken af Västerås stift samt Sara Olofsdotter, syster till den berömde Johan Stiernhöök. W. genomgick Västerås' skola och blef student i Uppsala 1640. Han befordrades sedermera 1655 till eloqu. lektor vid Stockholms gymnasium och utnämndes 1665 på sin gynnares, rikskanslern M. G. de la Gardies, förord till rikshistoriegraf. När vid riksdagen 1675 till Carl XI framlämnades den s. k. adelns pretentionsskrift, hvari yrkades alltför vidsträckta rättigheter för detta stånd och denna skrift onådigt upptogs af konungen, sattes W., hvilken ansågs som författare till densamma, i fängelse. Han lösgafs likväl efter en kort tid och afled julaftonen 1678. Hans historiska skrifter äro: Thet svenska i Ryssland tijo åhrs krijgs historie 1671 och Herr Gustaff Adolphs then andres och stores, Sveriges, Göthes och Wendes Konungs historia och Lefwernes beskrifning. Det senare arbetets tryckning begyntes 1676 och afslöts 1680. Men då ryska och danska sändebud anförde klagomål öfver framställningssättet, blef hela upplagan på 67 exemplar när, som utdelats eller sålts, indragen af den 1691 på änkans förlag utkomna förra delen af arbetet. På uppdrag af kanslikollegium granskades verket af några lärda personer, som emellertid funno att felen i det samma voro sådana, att en större omtryckning skulle erfordras. Hvart manuskriptet till den återstånde delen tagit vägen är obekant. Gift med Anna Borgström. Widell, Signe, skådespelerska, recitatris. Född i Marstrand d. 3 april 1869. Föräldrar: rektorn därstädes Gustaf Edvard Widell -- liberal ledamot af först borgareståndet, sedermera riksdagens Andra kammare 1859--69 -- och Angelina Ramsten. Fröken W. var först 1889 engagerad hos August Lindberg och gick därpå 1890 som elev för fru H. Winterhjelm. 1891--92 hade hon anställning vid Svenska teatern i Stockholm, 1892--93 hos Selander, 1893--94 vid Södra teatern i Stockholm, 1894--95 vid Svenska teatern i Helsingfors, 1895--96 hos Ranft-Hjertstedt, 1896--97 hos Rydberg, därefter vid Dramatiska teatern i Stockholm samt har sedan vistats såväl i England som Sverige samt hållit uppläsningar af Andersens sagor och Frödings dikter, m. m. Bland W:s roller märkas: Lilla professorskan, Madame Sans-Gêne, Unge grefven, Lena i »Jan Anders och Lars Anders», Kitty i »Sodoms undergång», Rosi i »Fjärilsstriden», Asta i »Lille Eyolf», Agapetus i »Herr Dardanell», m. fl. W., som är i besittning af ett täckt och skälmaktigt yttre och stor komisk talang, ansågs på sin tid skola bli fru Hartmans arftagerska af subrettroller o. dyl. Hennes Lena i Geijerstams här ofvan nämnda bondskådespel -- den roll, hvari W. slog riktigt igenom i Stockholm -- var en förträfflig prestation, vittnande om både själsdjup och ovanlig uttrycksförmåga. Som recitatris har W. arbetat sig fram till verklig fulländning i den svåra genren. Widén, Johan, präst, politiker. Född i Slaka församling af Linköpings stift d. 1 aug. 1739. Föräldrar: dåvarande komministern, sedermera kyrkoherden i Skrukeby, Anders Widén och Elisabeth Olin. Efter att ha genomgått stiftets skola och gymnasium, inskrefs W. som student i Uppsala 1757 och blef magister därstädes 1764. Prästvigd följande året på kallelse att vara huspredikant hos hofjägmästaren S. Tigerhielm, befordrades han 1771 till komminister i Söderköping och utnämndes 1780 till kyrkoherde i Västerlösa pastorat af Linköpings stift. Missnöjd med regeringssättet, sådant det uppenbarade sig efter Gustaf III:s död, tillskickade han 1792 regenten, hertig Carl, ett namnlöst bref, i hvilket han bland annat uppmanar hertigen att icke genom sina redskap kasta skuggor öfver den aflidne konungen, att ej trakta efter den unges lif o. s. v. Förnämligast genom polisfiskalen Teuchlers spaningar upptäcktes upphofsmannen till den anonyma skrifvelsen. W. inmanades i häkte och dömdes af Svea hofrätt till döden, hvilket straff hertigen förmildrade till landsflykt för lifstiden. W., som under tiden uppehållit sig i Köpenhamn, fick i juli 1796 tillstånd att återvända till fäderneslandet och i dec. s. å., sedan Gustaf IV Adolf öfvertagit regeringen, återfick han prästämbetet, hvarefter han 1798 befordrades till kyrkoherde i Örebro. Död därstädes d. 20 april 1813. Gift 1:1772 med Inga Ulrika Nordstrand och 2: med Helena Maria Linde. Widén, Johan, ämbetsman, politiker. Född i Kumla socken af Örebro län d. 16 febr. 1856. Föräldrar: hemmansägaren och