ledamoten af först bondeståndet och sedermera riksdagens Andra kammare Erik Olsson i Sånnersta och Maria Olsdotter. Student i Uppsala 1875, aflade W. 1880 hofrättsexamen därstädes, blef 1883 vice häradshöfding och var 1884--86 auditör vid Södermanlands regemente. Länsnotarie i Södermanlands län 1885, blef han samma år rådman och notarius publicus i Nyköping samt 1896 landssekreterare i nyssnämnda län. 1899 valdes han till ledamot af Andra kammaren för Nyköping, Torshälla, Strängnäs, Mariefred och Trosa, i hvilken egenskap han bevistat alla efterföljande riksdagar. Tack vare sitt flärdfria, sakliga framställningssätt samt sunda praktiska syn på tingen vann W. snart i hög grad kammarens öra och var 1900--05 nästan ständigt anlitad för arbetet i tillfälliga och särskilda utskott, ofta för ärenden af ganska maktpåliggande beskaffenhet, såsom 1901 års sjölagsutskott, där han var vice ordförande, och 1904 års läroverksutskott. Vid sommarurtiman 1905 var han ledamot af konstitutionsutskottet. Från början anslöt sig W. till landtmannapartiet men visade sig så småningom vara af ett mera moderat kynne än dess flertal och uppträdde vid 1905 års riksdag energiskt mot det Boström-Bergerska förslaget om proportionella val till enbart Andra kammaren. Den 2 aug. 1905 inträdde W. som statsråd och chef för civildepartementet i den Lundebergska koalitionsministären, med hvilken han afgick från ämbetet d. 7. nov. s. å. Vid 1906 års riksdag var han ledamot af lagutskottet och utnämndes s. å. till landshöfding i Jämtlands län. Han har äfven anlitats för arbeten i viktiga kommittéer, såsom strafflagskommittén 1900--02 och den 1902 tillsatta löneregleringskommittéen. Gift 1892 med Ellen Johanna Charlotta Murray. 1. Widerberg, Andreas, skådespelare. Född 1766 i Göteborg, där han tidigt ingick vid Blanchs teatertrupp. Då Gustaf III besökte staden med anledning af danskarnas befarade anfall 1788, väckte W. hans uppmärksamhet och erhöll af konungen anbud att taga anställning vid k. teatern. Här debuterade han som Pompé i »Oden» den 16 mars 1790 och gjorde genast uppseende genom sin vackra figur, välljudande organ och förträffliga deklamation. »Hvad han sade tycktes komma ur själens djup, hade alltid det sanna uttryck, som karaktär och situation fordrade, och hans spel erhöll härigenom en naturlighet och ett rörande behag, som ingen konst och ingen beräkning kunde gifva.» Särskildt omtalas hans återgifvande af titelrollerna i »Helmfelt» och »Tankred» såsom mästerliga. Utrustad med en musikaliskt bildad sångröst, användes han med fördel äfven i lyriska roller, såsom i »Vattendragaren», »Leheman», »Gubben i bergsbygden», »Torparen» o. s. v. De senare åren var han ordningsman vid Dramatiska teatern. Död i Stockholm d. 25 april 1810. W. öfversatte för teatern flere skådespel. Gift 1786 med skådespelerskan Anna Katarina Widebäck. 2. Widerberg, Henriette Sophie, lyrisk skådespelerska. Född i Stockholm d. 3 sept. 1796; den föreg. dotter. Antagen till elev vid k. teatern 1807, ingick fröken W. fjorton år gammal vid Djurgårdsteatern och därefter vid teatern i Göteborg. Hösten 1817 debuterade hon på k. scenen som Laura i »Slottet Montenero», Emilie i »Målaren och modellerna» och som Clara i »De bägge arrestanterne». Efter mamsell Wässelii afgång var hon under en följd år teaterns mest användbara sångerska och uppträdde med största bifall i roller sådana som: Armide i Glucks opera af samma namn, Pamina, Cora, Fidelio, Julia i »Vestalen», Anna i »Don Juan», Armida i »Det befriade Jerusalem», Susanna i »Figaros bröllop», Zerlina i »Fra Diavolo», Amazily i »Ferdinand Cortéz» o. s. v. Utan musikaliska studier, men med en röst, hvars rena, mjuka timbre »liknade näktergalens klara, klingande silfvertoner», utförde hon alla sina sångpartier efter gehör med en säkerhet och en kraft, som lät förmoda en sångerska af utmärkt skola. Vid sin afgång från k. teatern 1837 erhöll hon titel af hofsångerska. Hon lefde sedermera ett bekymmersamt lif och afled, bortglömd, i Stockholm d. 3 april 1872. Hon har af trycket utgifvit En skådespelerskas minnen 1850--51. Widerström, Karolina Olivia, Sveriges första kvinnliga legitimerade läkare. Född d. 10 dec. 1856 i Helsingborg. Föräldrar: gymnastikläraren och veterinären Otto Fredrik Widerström och Olivia Erika Dillén. W. genomgick gymnastiska centralinstitutet 1873--75 och var vintern 1875--76 assistent hos professor L. G. Branting. Efter 1879 vid Wallinska skolan i Stockholm aflagd mogenhetsexamen blef W. 1884 med kand. och 1888 med. lic. samt etablerade sig hösten 1889 såsom Sveriges första kvinnliga praktiserande läkare i hufvudstaden, där hon innehar en privatklinik. W., som företagit åtskilliga utländska studieresor, har författat afhandlingar i »Hygiea», »Sv. läkaresällskapets förhandl.», tidningar och tidskrifter, o. s. v. I handboken »Sjukvård och hälsovård» 1889, har hon skrifvit om De kvinnliga könsorganen, deras funktioner samt deras vanligaste sjukdomar samt i »Svenska spörsmål» 1893 om Den kvinnliga klädedräkten betraktad ur hälsans synpunkt. 1899 utgaf hon Kvinnohygien, populärt framställd och har genom såväl artiklar i pressen som föreläsningar oaflåtligt varit verksam att inskärpa detta ämnes vikt och betydelse. Nyligen har hon ock skördat triumfen, att öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor beviljat anslag för en kurs i ämnet för de kvinnliga eleverna därstädes. Hon har ock 1903 föranstaltat utgifvandet af Anatomiska väggtaflor.