Född i Västerstads församling i Skåne d. 2 nov. 1835; den föregåendes son. Student i Lund 1852, ingick W. 1854 efter aflagd kansliexamen som e. o. amanuens vid k. biblioteket men återvände snart till Lund, där han 1856 blef fil. doktor. Efter att samma och följande år tjänstgjort vid läroverk i Helsingborg och Stockholm, företog han 1856--57 en utländsk studieresa och vistades hufvudsakligen i Paris, där han lämnade bidrag till franska tidningar i skandinaviskt syfte. Efter hemkomsten 1857 återtog han sin tjänstgöring i k. biblioteket, där han 1858 förordnades till andre amanuens, 1861 blef förste amanuens och 1877 bibliotekarie. 1857--70 var han tillika bibliotekarie hos hertigen af Dalarna, Nicolaus August. 1864 utsänd af k. m:t att i London, Paris, München m. fl. orter studera biblioteksinredning och biblioteksservis, ett förberedande steg för den nya byggnaden för k. biblioteket, ägnade han åt detsamma sin betydande kraft med så odeladt erkännande, att det allmänt betraktades som en flagrant orättvisa, när han 1890 af C. Snoilsky förbigicks vid tillsättande af det då lediga chefskapet. Han fortfor likväl att verka på sin post till 1900, då han erhöll afsked med pension. 1866--79 verkade W. tillika som redaktör af Ny Illustrerad Tidning, som under hans ledning värdigt häfdade sin plats som en af Europas i fråga om såväl text som illustrationer bäst redigerade illustrerade tidningar. Bland dess innehåll ådrogo sig W:s biografier och dödsrunor öfver tidens personligheter ett välförtjänt erkännande. Hans stora personalkännedom och sällan eller aldrig svikande minne, hans förmåga att hos personer af olika temperament snabbt uppfatta det för hvar och en karakteristiska, hans sympatiska och humoristiska uppfattning samt behagliga framställningssätt gjorde honom särskildt lämpad för biografens kall. Han hade ock redan dessförinnan 1857--65 redigerat Svenskt biografiskt lexikons nya följd (innefattande bokstäfverna A--K). Af dödsrunorna i »Ny Illustrerad Tidning» utgaf han 1880 i bokform ett urval af ett femtiotal under titeln Ur vår samtid. Till denna samling anknöto sig 1889 Bilder och minnen och 1900 I gamla dagar och i våra (samling af förut i pressen och i kalendern »Svea» införda biografier och runor). Rent monografiska arbeten äro de förträffliga skildringarna Lars Johan Hierta, 1881 och Cavour, Italiens befriare, 1884. Under en lång följd af år medlem af Svenska fornskriftssällskapets styrelse, utgaf han 1865--66 i dess handlingar Helige Bernhards skrifter i svensk öfversättning. Dessutom spridde han med öppen hand omkring sig uppsatser och äfven politiska artiklar i tidningar och tidskrifter. W. var nämligen i liberal riktning lifligt intresserad af dagens spörsmål och flera gånger ifrågasatt som riksdagsmannakandidat. I »Aftonbladet» och »Stockholms Dagblad» meddelade han i flera år resebilder från fordom svenska besittningar (Finland, Östersjöprovinserna, Preussen) och till »Dagens Nyheter» 1876 resebilder från världsexpositionen i Philadelphia, hvilka s. å. utkommo i bokform under titeln Öfver Atlanten. Till Verdandis småskrifter har W. bidragit med uppsatser om Lars Johan Hierta, Finland och Norge. W. har ock gjort stora insatser i Stockholms andliga lif. 1862 var han en af medstiftarna af sällskapet Idun eller samlingspunkten för å det kulturella området verkande krafter i Stockholm och var från dess stiftande till sin död d. 17 mars 1906 dess sekreterare eller i verkligheten regerande diktator, som såväl genom sitt sällsynt mångsidiga intresse som sin egenskap af intelligent och spirituell sällskapsman med aldrig sinande humor förstod hålla sällskapet samman. 1863 begynte han tillsammans med prof. Axel Key en serie offentliga föreläsningar i hufvudstaden, hvilka sedermera öfvertogos och leddes af en kungl. direktion, tills det till dess förfogande ställda statsanslaget indrogs. För den svenska publicitetens angelägenheter visade W. alltid stort intresse och var upprepade gånger ordf. såväl i Publicistklubben som vid allmänna svenska publicistmöten. 1896 led. af Vitterh.-akad., var W. äfven 1901--06 kommitterad till tryckfrihetens vård. Gift 1867 med Hedvig Francisca (Fanny) Hjelt (från Finland). 3. Wieselgren, Per Sigfrid, ämbetsman, politiker, nykterhetskämpe, skönlitterär författare. Född i Västerstads förs. i Skåne d. 26 nov. 1843; den föreg. bror. Student i Uppsala 1861, förvärfvade sig W. fil. doktorsgrad därstädes 1869 efter försvar af afhandlingen Om svenska riddarhuset och dess ätter. Han ägnade sig sedermera åt juridiska studier i Lund, där han 1870 aflade hofrättsexamen, blef 1872 vice häradshöfding och tredje rådhuskanslist i Göteborg, 1874 sekreterare i samma stads poliskammare och 1884 justitierådman därstädes. 1885 utnämndes han till generaldirektör och chef för fångvårdsstyrelsen. Tidigt bemärkt som föreläsare och genom uppsatser i pressen, valdes W. 1875 till ledamot af Andra kammaren, där han hade plats till och med januaririksdagen 1887. Från och med 1888 års riksdag har han representerat Göteborgs stad i Första kammaren. I riksdagen förvärfvade han sig snart anseende som en kunskapsrik och stridbar debattör samt uppmärksammades redan 1877--78 med en suppleantplats i lagutskottet, men den starkt oppositionella ställning, han intog till det då maktägande landtmannapartiets härordnings- och skattepolitik, vållade, att hans verksamhet inom utskotten sedermera begränsades till de tillfälliga. Vid tullstridens utbrott ställde han sig liksom allt framgent å frihandelssidan och användes med anledning häraf äfven i Första kammaren ej för andra utskott än tillfälliga och särskilda, trots han i många politiska frågor varit så konservativ som trots någon. Visserligen förenade han sig vid 1891 års riksdag med Axel Bergström i hans yrkande å politisk rösträtt åt hvarje kommunalt röstberättigad man, men denna ståndpunkt lämnade han snart åter och har i regel varit att finna bland dem, som fordrat starka garantier