för utsträckning af den politiska rösträtten. I unionsfrågan tillhörde W. dem, som under skarpa utgjutelser mot det styrande partiet i Norge plägade gifva uttryck åt sina drömmar om en helstat å den Skandinaviska halfön men var icke desto mindre en af de frihandlare, som bära ansvaret för mellanrikslagens uppsägning. Starkt pietistiskt anlagd och moderat nykterhetskämpe, har W. mest lyckats göra sitt ord hördt i nykterhets- och sedlighetsfrågor. Som chef för fångvården har W. fortsatt sträfvandet att genom utvidgad tillämpning af cellsystemet i möjligaste mån undantränga gemensamhetsfängelset och alt söka förebygga fångarnas återfall i brott. Det förra syftemålet har verksamt främjats genom 1892 års lag om straffarbetes verkställande i enrum och genom tidsenligt ordnade tvångsarbetsanstalter, det senare genom bestämmelser om arbetspremier och genom bildande af ett nät af fångvårdsföreningar. W. har som Sveriges ombud bevistat åtskilliga utländska fångvårdskongresser och utsågs 1884 till ledamot af förstärkta lagberedningen. Som nykterhetsvän har W. i viss mån fullföljt faderns sträfvanden, om också ej i full samklang med den restriktiva förbudspolitiken. 1874 insatt som styrelseledamot i Göteborgs utskänkningsbolag, verkade han där energiskt för fullföljande af det ursprungliga Göteborgssystemet och lyckades genom sin 1880 utgifna skrift Om svenska brännvinslagstiftningen 1855--77 korsa planerna att rubba 1855 års grunder för brännvinslagstiftningen samt insattes 1881 i kommittén för beskattning af maltdrycker. Hans arbete, Göteborgssystemet, dess uppkomst, syften och verkningar, 1881 öfversattes till flera utländska språk, liksom de uppsatser, i hvilka han 1883 drog i härnad mot den s. k. ringrörelsens brännvinspolitik och hans 1885 utgifna historik Från striderna om svenska brännvinslagstiftningen 1835--85. Den moderata nykterhetspunkten har W. bl. a. förfäktat i broschyrerna Är den moderata nykterhetsrörelsen föråldrad? 1895, och Etik, pedagogik och politik inom den svenska nykterhetsverksamheten, 1896. Ledamot i 1886 och 1889 års kommissioner till nykterhetens befrämjande, blef han efter M. Huss' afgång ordförande i den senare kommissionen. W. har utöfvat en mångsidig författarverksamhet, äfven utom nykterhetspolitikens område. Som student införde han 1864 i »Svensk månadsskrift» en monografi Om riksdagen i Norrköping 1800 och under sign. Sixten Wird en samling berättelser och reseskizzer, Fantasi och verklighet, 1865, efterföljda af dylika i tidningar och tidskrifter. Han utgaf vidare Om de arbetande klasserna i historien och nu, 1876, Ur Göteborgs häfder 1878 och Ur barnens värld, 2 band, 1879--82, Peter Wieselgren, en lefnadsteckning, 1900. Stort uppseende väckte de under sign. Horatio utgifna psykologiska romanerna En man öfver bord 1882, Genom hvirflarne I-II 1892 och Under svärdet. Ur sjelfvets krönika 1897, vittnande om rik lifserfarenhet, djup uppfattning och human lifsåskådning. På det penitentiära arbetsområdet föreligger af hans hand det omfattande verket Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar 1895 (äfven öfversatt å franska), och å det dagspolitiska Sammanslutning eller skilsmässa? I den skandinaviska enhetstankens namn 1903, förutom en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter. W., som 1896--99 var led. af tvångsuppfostringskommittén, är hedersled, af Göteborgs Vitterhetssamhälle. Gift 1872 med Gertrud Odencrantz. Wigström, Eva, författarinna (pseudon. »Ave»). Född i byn Råga Hörstad i Asmundstorps socken af Malmöhus län d. 24 dec. 1832. Föräldrar: bonden Pål Nilsson och Pernilla Jönsdotter. Hos fadern, som var en förmögen och kunnig man, erhöll hon sin första elementära undervisning, och hon fick tillfälle att om helgdagarna i familjebiblioteket rätt mycket tillfredsställa sin törst efter mera omfattande studier, särskildt af skönlitterära och historiska verk. Hvardagarna hölls hon däremot strängt till det landtliga arbetet. Vid 23 års ålder blef hon gift med fanjunkaren Claes Wigström, som då var disponent för den i hennes familjs ägo varande Ramlösa brunn. Vid sidan af sina husmoderliga sysslor ägnade sig fru W. med ökadt intresse åt studier och utbildade sig för författarebanan. Hon framträdde redan 1864 som folklifsskildrerska, men hennes egentliga debutarbete För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet, utkom först 1870. I denna samling skildringar lyckades hon att objektivt och troget återgifva folkföreställningen, jämväl beträffande uppfattningen af den öfversinnliga världen, och hon afhöll sig från alla onödiga reflexioner -- en princip, som hon först på senare år började bryta mot. Boken mottogs uppmuntrande af publik och kritik och efterföljdes två år senare af Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse -- ett arbete, som mest på grund af sitt sensationella innehåll väckte uppseende. Bland hennes originalarbeten anteckna vi vidare På vers och prosa 1878, Kloka Nanna 1880, Från slätt och skogsbygd 1889--91, Midt ibland oss, som innehåller en förträfflig skildring ur tattarlifvet, 1891, barnberättelserna Solsken s. å. och det 1900 utkomna stora sammelverket Från herresäten och bondgårdar, som upptager en stor del skickligt återgifna sägner, och hvari olika trakters folklynne åskådligt tecknas. Det är hufvudsakligen inom detta, det novellistiskt behandlade folkloristiska området, Ave har sin betydelse som skriftställarinna, och hon visar där prof på sakkunskap, psykologisk uppfattning och ett framställningssätt med godt humör. Hon har äfven framträdt som sakkunnig samlare af skånska allmogetraditioner med Skånska visor, sagor och sägner 1880, Folkdiktning, etc. 1880--82, Sagor och äfventyr upptecknade i Skåne (i landsmålsföreningarnas tidskrift 1884) m. m. Fru W. har äfven i periodiska publikationer skrifvit (delvis prisbelönta) uppsatser i en del andra ämnen, t. ex. rörande skolförhållanden, barns och tjänares uppfostran, huslig ekonomi, fattig- och fångvård o. s. v. För skolväsendet