och undervisningen intresserade hon sig mycket, medverkade väsentligt till upprättande af en folkhögskola för kvinnor vid Helsingborg 1874 och var åren 1887--90 biträdande lärarinna i sin ena dotters privata flickskola i Helsingborg. Död i Helsingborg d. 5 jan. 1901. Wijk. Släktens äldste kände stamfader Erik lefde i slutet af 1600- och början af 1700 talet. Hans son, Olof Eriksson, f. 1718, d. 1800, bodde på Viken Mellangården i Björlanda socken å Hisingen, hvarefter namnet Wijk antogs af sonen Erik f. 1755, sjökapten, d. 1818. En gren -- se W. 2. -- erhöll 1890 adlig värdighet med bibehållande af namnet. 1. Wijk, Olof, d. ä., köpman, kommunalman, politiker. Född i Göteborg d. 9 okt. 1786. Föräldrar: sjökaptenen Erik Wijk och Olivia Romare. För att tillfredsställa sonens böjelse för sjöyrket, lät fadern honom i ungdomen göra en sjöresa, hvarefter W. kände sig mätt på sjölifvet och 1799 ingick på Charles Christies kontor i Göteborg. Efter principalens frånfälle öfvertog W. 1806 affären för egen räkning och blef två år senare borgare i Göteborg. Under de följande åren företog han omfattande resor till flera af Europas länder, vann med ökade rikedomar ökadt förtroende och anseende samt emottog kommerserådstiteln 1820. Själfständig, kunskapsrik och utrustad med stor praktisk duglighet, anlitades han både af regering och medborgare i flera viktiga värf. Sålunda var han 1818--35 ordförande för Göteborgs stads äldste, 1824 led. i styrelsen för segelfartens förbättrande mellan Vänern och Västerhafvet, 1835 led. i kommittén för granskning af Göta kanals segelfartstaxa, sedermera äfven i kommittén för uppgörande af förslag för Trollhätte slussverks ombyggande, samt i hospitalsdirektionen i Göteborg. 1838 blef han ordf. i styrelsen för arbetena i Götaälf och Göteborgs hamn, 1850 ordförande i Göta kanals bolag och direktion, o. s. v. Under riksdagarna 1834--35, 1840--41, 1850--51 och 1853--54 deltog W. som staden Göteborgs representant i borgarståndets förhandlingar och var vid 1834--35 års riksdag vice talman, 1860 talman samt 1853 ledamot af talmanskonferensen. Till sin politiska åskådning var W. konservativ. 1825 vald till statsrevisor, blef han 1831 led. af Vet.- o. Vitt.-samhället i Göteborg. W. bidrog till sin fädernestads förskönande och bildade det första nykterhetssällskapet i Sverige. Död i Göteborg d. 4 febr. 1856. Gift 1832 med Hilda Virginia Prytz. 2. Wijk, Olof, d. y., affärsman, kommunalman, politiker. Född i Göteborg d. 21 juli 1833; den föreg son. Student i Uppsala 1850, ingick W. efter aflagd kameralexamen 1851 å faderns kontor samt öfvertog efter dennes död 1856 firman Olof Wijk & C:o, i hvilken sedermera två yngre bröder ingingo och som städse intagit en rangplats på Göteborgs börs. Kommunala värf inkräktade ock tidigt å hans tid. Från stadsfullmäktigeinstitutionens begynnelse var han medlem af denna korporation och 1888--97 dess ordf. Vid det första valet efter representationsförändringen invaldes han i Andra kammaren, som han sedermera oafbrutet tillhörde till och med 1890 års riksdag. Hans lediga och klara sätt att uttrycka sig, betydande teoretiska och praktiska kunskaper samt moderata, behagliga och sympatiska väsen förvärfvade honom snart ej obetydligt inflytande och var han 1867--69 suppleant och 1873--80 ledamot af bevillningsutskottet samt 1870--71 led. af konstitutionsutskottet. Företrädesvis yttrade han sig i bank- och bevillningsfrågor, i de senare prononcerande sig som bestämd frihandlare, men ådagalade äfven lifligt intresse för utvidgande af främmande trosbekännares medborgerliga rättigheter och af gift kvinnas äganderätt. 1875 utnämndes han till kammarens vice talman och erbjöds af de Geer att ingå i hans ministär som finansminister, hvilket han dock afböjde, liksom ett liknande anbud föregående år efter C. F. Wærns afgång. Vice talmansposten beklädde han oafbrutet till i april 1880, då han efter Arvid Posses utnämning till statsminister blef ordinarie talman, i hvilken egenskap han fungerade under hela sin återstående riksdagstid. Hans lugn och oväld, i förening med hans stora välvilja och den enastående gästfrihet, han visade kammarledamöterna, gjorde honom bland dessa synnerligen högt skattad och det inflytande, han under hand utvecklade i moderat och förmedlande riktning, kan säkerligen skattas mycket stort. Vid 1890 års val undanbad han sig återval och erhöll s. å. adelskap med bibehållande af sitt gamla namn. Härefter ägnade han sig, vid sidan af sina privata angelägenheter, uteslutande åt en vidtomfattande kommunal verksamhet i sin fädernestad, där han afled d. 17 sept. 1901. W., som af fil. fakulteten i Uppsala kallats till fil. hedersdoktor och 1878 blef led. af Göteborgs Vitterhetssamhälle, har knutit sitt namn till flera donationer för vetenskapliga ändamål, liksom han i det tysta städse visade en gifmild hand mot nöd och lidanden. Statsrevisor 1865 och led. af tullkommittén 1876--82. Gift 1870 med Carolina Dickson, dotter af grossh. J. J. Dickson (se I: 242). Sonen Hjalmar, född 1877, student i Uppsala 1894 och affärsman i Göteborg, är från och med 1906 års riksdag ledamot af Andra kammaren och tillhör liberala samlingspartiet. Af W:s bröder har Erik, född d. 1 mars 1836 och delägare i firman Olof Wijk & C:o 1860--95, representerat sin fädernestad först i Andra kammaren 1894--juni 1905 och därefter i Första kammaren. W., som i Andra kammaren tillhörde liberala samlingspartiet, hade 1903--05 plats i bankoutskottet. Gift 1868 med Emily Dickson. Yngre brodern Ivar, född d. 9 okt. 1841 och godsägare å Domö i Skaraborgs län, som hvars landstings ordf. han fungerat sedan 1888 och till hvars hushållningssällskaps vice ordf. han korades 1906, representerar länet i Första kammaren från och med 1892 års lagtima riksdag. Han tillhör protektionisternas mera moderata element och har vid alla riksdagar från