kammaren till sommarurtiman 1905 var han ånyo kandidat men nådde ej majoritet. Förutom vetenskapliga afhandlingar i åtskilliga tidskrifter har W. af trycket utgifvit Läran om naturföreteelserna och världskropparne 1873, Lärobok i fysik, 3 band, 1884--86 och Fysikens grunder 1888. Gift 1878 med Laura Maria Charlotta (Majken) Tudeer (från Finland). 1. Wijkman, Casper, präst, politiker. Född i Stockholm d. 3 dec. 1718. Fadern Sven Wijkman blef slutligen kyrkoherde i Våla församling af ärkestiftet. Student i Uppsala 1736, blef W. fil. mag. därstädes 1746, hvarefter han 1748--50 företog en utländsk resa. Vikarierande lektor i Gäfle 1755, utnämndes han 1759 till kyrkoherde i Mo pastorat i Hälsingland och blef 1763 kontraktsprost. Som representant för sitt stift vid 1760--62, 1765--66 och 1771--72 års riksdagar var W. en skicklig, tilltagsen och myndig ledare for Mössorna inom sitt stånd, vid den förstnämnda ledamot af den då tillsatta stora deputationen och vid de två senare af sekreta utskottet. Han belönades ock af sina partikamrater för sitt nit, då de tre ofrälse stånden 1772 beslöto, att han skulle utnämnas till första regala pastorat, hvartill han anmälde sig, och till följd häraf »satte han sig ock s. å. i besittning» af Katarina församling i Stockholm. Vid Gustaf III:s revolution fängslades han d. 19 aug. 1772 på dennes befallning men frigafs åter redan d. 21 aug. Från 1772 verkade han som bankofullmäktig för sitt stånd till sin död i Stockholm d. 14 mars 1780. Gift med Ulrika Eleonora Hellman. 2. Wijkkman Caspersson, Sven, biskop, politiker. Född i Öster-Wåla af Uppland d. 19 jan. 1754; den föreg. son. Vid sjutton års ålder student i Uppsala, erhöll W. efter fem års gradualstudier lagerkransen 1776, aflade teologie kandidatexamen 1779 och kallades året därefter till docent i teologiska fakulteten. Befordrad till e. o. adjunkt 1783, uppehöll han under professor Amnells senare lefnadsår dennes föreläsnings- och examensåligganden och antogs till konsistorie notarie i Uppsala 1789. 1795 utnämndes han till kalseniansk professor i Uppsala, blef teologie doktor vid kröningen 1800, kyrkoherde i Simtuna 1805, domprost i Västerås 1819 och slutligen biskop öfver Västerås stift 1825. Död i Västerås d. 9 febr. 1839. W., hvilken som först vald, sedermera som biskop själfskrifven, ledamot af prästeståndet, bevistade alla riksdagar 1800--30 och 1809--18 tillhörde konstitutionsutskottet samt 1823 och 1828 bankoutskottet, intager en ganska framskjuten roll i vår riksdagshistoria. I religiöst afseende lutande åt den neologiska riktningen, anses han i icke oväsentlig grad bidragit till att den andliga frihetens och toleransens grundsatser i den mån, som skett, kommit att prägla 1809 års grundlagar. Kunskapsrik, själfständig och frisinnad, utgjorde han länge en prydnad för sitt stånd, där hans inflytande skattades mycket stort. Vid sitt tillträde af biskopsämbetet i Västerås hade han redan uppnått sjuttioett års ålder, hvarför han som stiftsstyresman efterlämnat föga spår af sin verksamhet. Gift 1: 1799 med Anna Katarina Wibjörnsson och 2: 1807 med Inga Kristina Tegman. Wikblad, Sven Herman, ämbetsman. Född i Stockholm d. 7 juli 1841. Föräldrar: aktuarien vid Stockholms rådhusrätt Lars Herman Wikblad och Karin Margareta Amalia Yckenberg. Student i Uppsala 1860, aflade W. därstädes hofrättsexamen 1863, blef 1868 vice häradshöfning och förordnades 1873 till sekreterare och ombudsman i riksgäldskontoret. Tillika tjänstgjorde han 1875--89 som sekreterare å statsutskottets riksgäldsafdelning och 1884--89 i själfva utskottet, var ledamot af skatteregleringskommittén 1880--82 samt af kommittérna för afgifvande af förslag till ny instruktion för riksdagens revisorer 1884 och till ny bolagsordning 1886--89. Det var sålunda med ganska mångsidig erfarenhet, W. 1889 inträdde i konseljen som konsultativt statsråd. På denna kräfvande och ansvarsfulla post verkade han den långa tiden till 1901, då han utnämndes till president i kammarkollegium. Död å Dalarö i Stockholms skärgård d. 13 aug. 1904. W. som var nära ungdomsvän till Carl Snoilsky, hyste äfven lifligt intresse för litteratur och i all synnerhet musik. Han var ock 1876--89 ordförande i Musikaliska konstföreningen, blef 1884 led. af Musikaliska akademien och hade 1885--89 plats i dess förvaltningsutskott. Gift 1870 med Hilda Fredrika Charlotta Nordén. Wikmansson, Johan, musiker, tonsättare. Född i Stockholm d. 28 dec. 1753. På grund af sina tidigt utbildade anlag för tonkonsten erhöll W. undervisning i klaverspelning och generalbas af kapellmästaren Johnsen men sattes 1770 af föräldrarna i lära hos en instrumentmakare i Köpenhamn, där han behandlades så illa, att han rymde. Återkommen till Sverige, anställdes han 1771 vid postverket och året därefter vid nummerlotteriet, där han blef kamrerare 1778. Med bibehållande af nämnda befattning antogs han till organist vid holländska kyrkan och blef 1781 organist i Storkyrkan. Död i Stockholm d. 10 jan. 1800. W. var en utmärkt violoncellist och orgelspelare, och hans kompositioner, isynnerhet åtskilliga kvartetter för violin, berömmas som förträffliga. Trenne af dessa, tillägnade Josef Haydn och af denne fördelaktigt bedömda, utgåfvos efter W:s död i Stockholm af hans dotter med följande dedikation: »Josef Haydn tillägnas detta verk. Dess författare gömde det af blygsamhet undan allmänheten men hade länge föresatt sig att däraf göra ett offer åt dig, hvars bifall hade varit hans käraste belöning. Ömheten för min faders minne ålägger mig att uppfylla hans önskan, och jag njuter glad det hoppet att därigenom äfven förlänga