tids tjänstgöring blef ord. kanslist därstädes 1761. Året därefter anställdes han såsom kronprins Gustafs handsekreterare, befordrades till kongl. sekreterare 1766, erhöll 1774 lika värdighet med förste expeditionssekreterare och var från 1773 och till 1786 andre direktör för k. teatern. Adlad 1777 med namnet Zibet, förordnades han s. å. till regeringsråd i Pommern men stannade kvar i Stockholm och inkallades 1790 i Svenska akademien. Förordnad 1792 till statssekreterare vid utrikesexpeditionen och led. af rikets allmänna ärenders beredning, erhöll Z. i febr. 1793 befallning af Reuterholm, hvilken ville aflägsna honom som känd gustavian från händelsernas brännpunkt, att oförtöfvadt begifva sig till Pommern för att ordna dess kameralväsende, och då Z. vägrade, blef han afsatt och förvisad från Stockholm. Han bodde nu några år i Skåne men återinsattes 1799 i sina ämbeten och blef 1801 hofkanslär. Som sådan blef han ett af de osjälfständiga verktyg, som blindt lämnade sitt biträde åt Gustaf IV Adolfs godtyckliga regeringssystem, särskildt rigoröst inskridande mot alla besvärliga yttringar af det fria ordet. Han steg också alltjämt i konungens gunst, erhöll 1805 friherrlig värdighet samt var 1805--07 ledamot af den tillförordnade regeringen under Gustaf Adolfs vistelse i Pommern. Efter revolutionen afskedades han från sina ämbeten och afled kort därefter d. 16 maj 1809. I vitterheten var han en afgjord anhängare af den franska estetikens grundsatser och medverkade, som styresman vid teatern, ej litet till att för samtidens dramatiska litteratur underhålla denna smakriktning. Som vitter författare började han sin bana med utgifvandet af Kurriaden, en liten komisk hjältedikt öfver en död ekorre, hvilket skaldestycke på sin tid väckte uppseende. Sedermera skref han en Prolog, bearbetade efter franskt mönster operan Aline, och slutade sin vittra verksamhet med sitt Inträdestal i Svenska akademien. Hedersled. af Vitterh.-akad. 1805 samt led. af Musikaliska akad. I sitt testamente hade han för Svenska akad. stiftat två pris, det ena till Gustaf III:s förhärligande och det andra för bästa skrift mot »tidens upplösningsläror». Ogift. Zidén, Jakob Henrik, krigare. Född d. 31 okt. 1785 i S:t Mårtens socken i Finland. Föräldrar: prosten Jakob Zidén och Kristina Elisabet Fahlberg. Tidigt röjande håg för krigareyrket, inskrefs Z. ännu ej tolfårig 1797 som förare vid Åbo läns regemente. Följande år student vid Åbo akademi, tog han 1801 afsked ur krigstjänsten men blef 1804 ånyo förare vid sitt gamla regemente och befordrades s. å. till fältväbel. Under 1808 års krig utmärkte sig Z. d. 17 mars vid Haistila på ett så framstående sätt, att han utnämndes till fänrik vid Vasa nyuppsatta regemente, hvilket han åtföljde till Kuopio. Här deltog han i anfallen mot staden den 26 och 30 juni, vid båda tillfällena utvecklande en synnerlig tapperhet. I den ärofulla striden vid Virta bro d. 27 okt. ilade han som vanligt ett par famnar före sin trupp mot fienden, då han träffades af ett drufhagel i pannan och störtade dödligt sårad till marken. Hugnad med både silfver- och guldmedalj för tapperhet, har Z. fått sitt minne förevigadt genom Runebergs sång i »Fänrik Stål», och hans namn är inristadt å det 1885 uppresta Virtamonumentet. Gift med Albertina Kreander, sedermera omgift med mönsterskrifvaren Johan Ithimæus. Ziervogel. En ursprungligen österrikisk släkt som inflyttade till Sverige vid medlet af 1600-talet och sedan ofta förekommer i vår läkare- och apotekarehistoria. 1. Ziervogel, Johan Martin, läkare. Född i Stockholm d. 19 mars 1657. Föräldrar: hofapotekaren Samuel Ziervogel och Birgitta Rothlöben. Liksom alla den tidens läkare, förvärfvade Z. sin medicinska bildning utomlands och promoverades till med. d:r i Leyden 1679. Återkommen till Sverige, nedsatte han sig som praktiserande läkare i Stockholm och förordnades till assessor i Collegium medicum 1681. Då Carl XI fått i ordning flottans station i Karlskrona, utnämndes Z. till amiralitetsmedikus därstädes men undanbad sig förtroendet samt fortsatte liksom förut att ägna sin skicklighet och sina kunskaper åt enskild sjukvård i hufvudstaden. Efter att ha varit den hufvudsakligen uppvaktande läkaren vid drottning Ulrika Eleonoras dödsbädd, utnämndes han 1693 till k. lifmedikus, upphöjdes under det andra året af Carl XII:s regering i adligt stånd med namnet Rothlöben, för hvilken värdighet barnen efter hans död togo inträde på riddarhuset, samt afled under fälttåget i Livland i Reval den 25 februari 1701. Med undantag af Urb. Hiärne var Z. den mest ansedde läkare i Sverige på sin tid. Allt ifrån 1685 tillkallades han vid inträffande sjukdomsfall på hofvet, skötte Carl XI under hans sista sjukdom samt förrättade efter hans död liköppningen, öfver hvilken han uppsatt en berättelse. Som författare har han gjort sig minnesvärd genom sin Pharmacopoeia Holmensis, det första fullt vetenskapliga farmaceutiska verk som blifvit utgifvet i Sverige. Gift 1681 med Margareta Charitas Bezelia. 2. Ziervogel, Evald, numismatiker. Född d. 23 sept. 1728; den föreg. brorsons son. Föräldrar: hofapotekaren i Stockholm Egidius Ziervogel och Margareta Elisabet Ribe. I Uppsala där Z. blef magister 1749, förordnades han kort därefter till amanuens vid akademiska biblioteket samt blef vice bibliotekarie 1757, med konstitutorial därjämte att förestå och vårda universitetets myntsamling. Redan 1752 hade han af akademiekansleren grefve Ehrenpreus fått i uppdrag att hålla offentliga föreläsningar i myntkunskapen och erhöll professors titel 1758. Jämte det han förestod den af universitetet förvärfvade Ehrenpreusska myntsamlingen, var han akademiens boktryckare. Död i Uppsala d. 13 juni 1765. Z. var en flitig författare och har, jämte åtskilliga läroböcker i historia och geografi, utgifvit: disputationerna De re nummaria 1745--54, Nummophylacium Academ. Upsal. 1753, Myntkunskapen i gemen och den svenska