myntkunskapen isynnerhet, i anledning af det Ehrenpreusska myntkabinettet 1757, (blott början). Vidare Trettio Historiska afhandlingar om svenska mynt och medaljer 1755 samt Föreläsningar öfver Uppsala akademies myntsamling, utg. 1772, efter förf:s död. Ett helt annat kunskapsfält tillhöra hans Anvisning till en synchronistisk universalhistoria i minnestaflor sammanfattad 1754 och Utförligt begrepp af then allmänna historien 1757--60. För sistnämnda arbete, i hvilket Portugals och Spaniens historia behandlas, belönades han af rikets ständer med en penninggåfva, bestående af »ett öre k. m. för hvarje matlag i riket», Med all sin flit torde Z. gagnat myntkunskapen mera i att göra den populär än att lämna någon egentligen vetenskaplig afhandling af dithörande ämnen. Gift med Kristina Hultman. Zoll, Kilian Kristoffer, genremålare. Född å Hyllie fanjunkareboställe, nära Malmö d. 29 sept. 1818. Efter studier i Malmö skola, anlände Z. 1835 till hufvudstaden för att vid Konstakademien utveckla sina redan från barndomen visade anlag för målning. Under sina läroår försörjde han sig med porträttmålning och målade äfven en och annan genretafla men vann ej någon synnerlig uppmuntran, hvilket till någon del torde få tillskrifvas hans blyga och tillbakadragna lynne. I enlighet med den inom akademien vid denna tid rådande riktningen, fick han där företrädesvis ägna sig åt mytiska och historiska ämnen. Men folklifsbilder var hvad som mest tilltalade honom, och för att fånga sådana begaf han sig ut på vandring samt genomströfvade åtskilliga landskap såsom Skåne, Halland, Småland, Dalarne. Då han under ett af dessa ströftåg 1842 besökte herregården Botorp i Jönköpings län, erhöll han i uppdrag att måla en altartafla för Linderås kyrka i nämnda län, ett uppdrag hvarmed han blef färdig 1844. Omsider anlände han till Köpenhamn, där han studerade under vintrarne 1845 och 1846. Då under dansk-tyska kriget 1848 Sverige beredde sig att med en väpnad styrka komma det hårdt ansatta nabolandet till hjälp, tänkte han att såsom bataljmålare åtfölja Kronobergs regemente till Schleswig. Men då det omsider icke kom till någon krigisk aktion från Sveriges sida, återvände han nämnda år till fäderneslandet. Efter det han tillbragt sex år därstädes, hvarunder han deltog i akademiens utställningar 1850 och 1853, men hvarest hans talang dock ännu föga uppskattades på grund af svag färg, fick han 1854 tillfälle att i sällskap med sin vän B. Nordenberg resa till Düsseldorf. Här vann han snart godt anseende genom sin ovanliga förmåga af teckning, och äfven hans färg vann genom flitiga studier betydligt i styrka och klarhet. Åtskilliga hans pensels alster förskrifva sig från antydda tid. Så var det i Düsseldorf, han tillsammans med Markus Larson målade »Färden till julottan» samt två framställningar af skeppsbrott. Hit äro också att räkna hans Inkvarteringen af skånska husarer, Midsommardans i Dalarne och Ett läsförhör. 1855 återkom han till Sverige men dröjde ej länge hemma, utan återvände, sedan han här gift sig, 1857 med sin maka till Tyskland. Därifrån återkom han dock redan 1858, efter att i Köpenhamn ha afslutat en stor historiemålning, Dolgoruki och Golovin nedlägga vapnen för Carl XII på natten efter slaget vid Narva, hvilken tafla för 1,500 kr förvärfvades af grefve Trolle-Bonde på Säfstaholm. Z., som 1856 och 1858 med åtskilliga oljemålningar deltagit i Konstakademiens utställningar, företog 1859 en ny konstresa genom Halland och ämnade året därefter för beställningar ånyo bosätta sig i Düsseldorf, när döden afbröt hans konstnärsbana den 9 nov. 1860 på Stjernorps sätesgård i Halland. Gift med Henrietta Gustafva Horn af Rantzien. Zorn, Anders Leonard, genre- och porträttmålare. Född i Utmeland, Mora socken, Dalarna d. 18 febr. 1860. Redan vid helt unga år framträdde på omisskännligt sätt Z:s konstnärliga anlag. Anländ till Stockholm 1875, ingick han först såsom elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska skolan). Inom kort vann han emellertid inträde i Konstakademiens principskola. Sedan han här till en början sysselsatt sig med skulpturstudier, började han redan 1876 ägna sig åt akvarellmålning. Med hvilken framgång detta skedde, synes bl. a. däraf, att Föreningen för nordisk konst fann ett af hans första arbeten i nämnda konstart förtjänt att af sig inköpas. Uppflyttad 1878 i modellskolan, stannade han där i tre år. Genom den bekanta akvarellen Sorg blef hans namn snart kändt inom vidare kretsar. När han därför för sin utkomsts skull sökte få elever i akvarellmålning äfvensom porträttbeställningar, fick han händerna fulla med arbete. Hans tid togs t. o. m. af detta arbete så i anspråk, att han ansågs väl mycket försumma undervisningen i akademien och af denna därför varnades. Han återlämnade nu sitt elevdiplom och anträdde med besparade medel en studieresa. Färden ställdes öfver London, Paris och Madrid till södra Spanien, där han dröjde åtskilliga månader, dels i Sevilla, dels i Cadiz, och utförde akvarellmålningar efter naturen, hvilka, när han utställde dem i sistnämnda stad, tillvunno sig stort bifall. Efter att hafva besökt Marocko, begaf han sig till Italien, där han någon tid uppehöll sig i Rom. I Paris, dit han sedan styrde kosan, utställde han 1882 på salongen akvarellen Kusinerna. Han var därefter i tre år bosatt i London, sysselsättande sig med stor framgång såsom porträttmålare. Under denna tid företog han dock dels en sommarutflykt till Sverige, dels en resa till Portugal och Spanien, där han målade porträtt af åtskilliga damer ur den högre aristokratien. Till agré vid Fria konsternas akademi kallades han 1884. Följande år var Z. lika rikhaltigt som särdeles lyckligt representerad vid det nybildade Konstnärsförbundets då hållna första utställning. Af