Heunen. I Pommerska kammaren, dit han ingick som tjänsteman efter slutade studier i Greifswald, ådagalade Ö. så framstående duglighet och arbetsförmåga, att han inom kort förordnades till referendarie i Wismarska tribunalet, hvarefter han utnämndes till kungl. sekreterare 1656. Adlad 1660 då han utbytte sitt släktnamn mot namnet Örnstedt, befordrades han till statssekreterare 1665, och blef kansliråd 1674. När Carl XI själf öfvertagit regeringen, uppsteg Ö. snart till anseende och inflytande, som medlem af den kamarilla, hvarmed M. G. De la Gardie i början omgaf den unge konungen. Efter att 1677 ha förestått hofkanslersämbetet och omedelbart därefter blifvit befordrad till häradshöfding i Trögds, Håbo m. fl. häraders domsaga i Uppland, utnämndes han 1680 till ord. hofkansler samt erhöll tillika Nora och Lindes domsaga i Västmanland. Död i Stockholm d. 28 juli 1685. Ö. var en både duglig och ansedd ämbetsman, ehuru mera som verkställare af andras beslut, än på själfständigt initiativ. Hos Carl XI stod han alltjämt i mycken gunst, hvarpå bland andra bevis kan anföras, att det var på Ö:s egendom Skottorp i Halland, som konungen den 6 maj 1680 firade sitt biläger med danska prinsessan Ulrika Eleonora. Gift på 1650-talet med Anna von Deilen. 2. Örnstedt, Carl Gustaf, krigare. Född 1654; den föreg. son. Ö., som till en början tjänstgjorde vid Västgöta kavalleri, hade hunnit ryttmästaregraden vid nämnda regemente, då han vid utbrottet af det stora nordiska kriget 1700 erhöll transport såsom major till Södra skånska kavalleriregementet. Kvarstannande vid nämnda regemente, blef han där 1703 öfverstlöjtnant och 1704 öfverste. Med sitt regemente deltog han till en början i polska kriget och kämpade med utmärkelse i de därunder förefallna hufvuddrabbningarna, såsom vid Klissow, Pultusk, Punitz o. s. v. Därefter gjorde han det ryska fälttåget och måste efter det för de svenska vapnen så olyckliga Pultavaslaget tillika med alla sina olyckskamrater underkasta sig kapitulationen vid Perevolotjna d. 1 juli 1709. Sedan han emellertid på afgifvet hedersord att låta sig utväxlas fått strax därefter återvända till fäderneslandet, utnämndes han något af åren 1711 eller 1712 till generalmajor och sistnämnda år till generallöjtnant, hvarefter han 1716 blef general af kavalleriet. I juni s. å. förde han efter fältmarskalken Gyllenstierna befälet öfver den i Skåne förlagda svenska truppstyrkan. Upphöjd följande år (1717) till friherre, var han 1718 Carl XII följaktig till Norge. Sedan konungen stupat, var han bland dem, som inflytelserikast gjorde sig gällande till förmån för kronans öfverflyttande på Ulrika Eleonoras hufvud, under villkor att hon afsade sig enväldet. Till bevis på, hvilken betydelse man tillade hans personlighet, kan nämnas, att han vid fördelningen af 100,000 dlr. s. m., som skickats armén, erhöll ej mindre än 4,000 dlr. Ett ytterligare bevis på hans framstående ställning såsom politisk personlighet är, att han d. 30 dec. 1718 erhöll fullmakt såsom riksråd. Antydda ämbete tillträdde han emellertid aldrig men erhöll d. 17 juni 1719 fältmarskalks fullmakt. Såsom sådan kvarstod han emellertid icke längre än till 1723, då han, som icke kom väl öfverens med konung Fredrik, tog afsked ur krigstjänsten. Han slog sig därefter ned på sitt gods Skottorp -- samma egendom, där Carl XI såsom bekant firat sin förmälning med danska konungen Fredrik III:s dotter Ulrika Eleonora och afled där ogift d. 5 mars 1752. Östberg, Gustaf Fredrik, landthushållare, kommunal- och riksdagsman. Född i Stockholm d. 30 maj 1847. Föräldrar: häradshöfdingen i Uppsala domsaga Gustaf Östberg och Anne Louise Grill. Student i Uppsala 1866, blef Ö. 1870 fil. kand. och ägnade sig äfven någon tid åt juridiska studier. Landtbruket lockade snart hans håg, och 1873--89 ägde och bebodde han egendomen Brantshammar, Stockholms län, efter hvilken tid han är bosatt i Stockholm som direktör för Stockholms mjölkförsäljningsbolag. Tidigt togs Ö. i anspråk för allmänna värf, insattes 1873 i Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och var 1878--95 led. af dess landsting (1891--95 såsom ordf.). 1885--96 representerade han Stockholms läns västra domsaga i Andra kammaren, där han vid tullstridens utbrott slöt sig till det protektionistiska nya landtmannapartiet, hvars förtroendeman han var 1892--94. Efter 1895 års sammanslagning mellan landtmannapartierna, till hvilken Ö. såsom nära lierad med dåvarande statsministern Boström anses i ej ringa mån ha bidragit, var han 1895--96 förtroendeman hos det förenade partiet. Efter att i åtskilliga år varit ledamot och ordf. i tillfälliga utskott, var Ö. 1895 led. af särskildt utskott och af hemliga utskottet, 1896 ledamot af bevillningsutskottet samt 1895--96 Andra kammarens vice talman. 1896 invaldes Ö. af Stockholms läns landsting i Första kammaren, som han tillhört alla efterföljande riksdagar, från 1900 som förtroendeman för kammarens tullvänner. Han har härvid 1898--1901 haft plats i bankoutskottet, 1902--05 i bevillningsutskottet, 1906 i konstitutionsutskottet, vid lagtima riksdagen 1905 i hemliga utskottet och vid sommarriksdagen 1905 som suppleant och vid oktoberriksdagen samma år som ledamot af det unionsupplösningen vidrörande spörsmål behandlande särskilda utskottet. Ifrig proportionalist, är Ö. ock ordf. i Allm. valmansförbundet. Statsrevisor 1888, var Ö. 1894--95 fullmäktig i riksbanken och från 1895 fullmäktig i riksgäldskontoret. Stadsfullmäktig i Stockholm från 1899, fungerar han från 1904 som vice ordf. i samma korporation. Ö. har jämväl beklädt och bekläder en mängd andra offentliga uppdrag, bl. a. som ordf. i Svenska arbetsgifvareföreningen och var 1896--98 led. af tvångsuppfostringskommittén samt 1898--1900 af maltdryckskommittén. Landtbruksakad. kallade honom 1897 till sin ledamot. Gift 1873 med Ida Wilhelmina Eliana (Ellen) Tisell.