Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örnhiälm, Claudius - Örnskiöld, Per Abraham - 1. Örnstedt, Frans (Joel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rikens historia. På samma gång de vittnade om
grundliga forskningar, voro de äfven utmärkta till
formen. Hans frejdade lärjunge Lagerlöf, omtalar,
»med hvilken omfattande lärdom, med hvilken snabbhet
i ordvalet, med hvilken språkglans i föredraget han
förnöjde alla både tankens och örats fordringar».
Som häfdaforskare och historieskrifvare ådagalade
han en vida större oväld och kritik än i allmänhet
hans samtida. Hans historiska skrifter uppgå, om man
inberäknar hans omkr. 50 akademiska disputationer,
till ett betydande antal. Många funnos dock vid
hans död blott i handskrift. I tryck voro då utom
de förenämnda disputationerna utgifna Historia
sveonum gothorumq’ ecclesiastica 1689, omfattande
i 4 böcker tiden till slutet af 1100-talet,
Vita illustris herois Ponti De la Gardie 1690,
tryckt i Leipzig, samt början af texten till det,
s. k. »Sueciæ-verket». 1677 utgaf han Rimberts »Vita
Anscharii» (efter Lambecius text) jämte en gammal,
i Nådendals arkiv funnen svensk öfversättning och
Corbeimunken Gualdos på vers affattade parafrasering
af Rimberts arbete. I »Handl. rörande Skand:s hist.»,
21 och 22 del. 1836 och 1837 finnes införd den af
Ö. tillsammans med P. Leijonmarck, A. Engberg och
J. Peringer 1691 utarbetade »Relation, med bilagda
Documenter, om Biskops-, Canonie-, Prebende- samt
Kyrckie- och Klöstergods, och deras Reduction, med hwad
dherwijd hänger, ifrån begynnelsen af Glorwyrdigst
i Åminnelse K. Gustafs den Förstes intill Dråtning
Christinæ Regements Tijd» med en af Ö. tillagd
inledning rörande de andliga godsen före Gustaf
I. I handskrift befintliga äro: Bullarium, romanum
– ett arbete, som varit efterkommande kyrkohistoriska
författare till stort gagn – Suecorum martyrum
eorumque qui in numerum sanctorum relati sunt
historiæ, Archi-episcoporum et reliquorum præsulum
vitæ monasteriorumque per Sueciam Gothiamque vetusta
sedes et conditio, Chronologia rerum Sveo Goth. inde
ab antiquissimis temporibus deducta, Geneologia
regum et familiarum in patria nostra illustrium;
m. m.
Gift 1670 med Maria Apelroth.
Örnskiöld, Per Abraham,
ämbetsman, patriot. Född d. 18
nov. 1720. Föräldrar: kunglig lifdrabanten Johan Löth
– 1719 adlad Löth-Örnskiöld – och
Sara Helena Schönström.
Efter flitigt och med framgång idkade studier i
Uppsala blef Ö. inskrifven såsom auskultant i Bergskollegium 1736,
fortgick där till sekreterare 1751, assessor 1756 och
till bergsråd 1759. När tre år senare det vidsträckta
Västernorrlands län delades i tvenne, förordnades
Ö. till landshöfding i det nybildade, därifrån
afskilda län, bestående af provinserna Medelpad,
Ångermanland och Jämtland, som fick behålla namnet
Västernorrlands län, under det de förut dithörande
landskapen Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen
bildade Gäfleborgs län. I det nya länet, hvars
residensstad blef Sundsvall, öppnade sig för Ö:s
ovanliga kraft,
duglighet och ihärdighet ett vidsträckt arbetsfält, som han
ej försummade att odla. Flera gånger genomreste han än
i vagn, än på hästryggen, länet i alla riktningar ända
upp till de aflägsnaste fjälldalar, där han ofta måste
göra långa färder till fots eller, där skogssjöarna
mötte, båtledes, höll täta sammankomster med allmogen,
tillsatte skickliga tjänstemän, förordade nyttiga
företag och anläggningar, utfäste och utdelade
belöningar för odling, husflit och handaslöjd
o. s. v. Snart hade han kommit till insikt om, att
det ännu föga beaktade Norrland genom de naturliga
rikedomar, som där slumrade, ägde förutsättningar
att för Sveriges materiella utveckling blifva af
den största betydelse. Hur framsynt han i antydda
hänseende var, framgår nogsamt af en hans skrifvelse
till rikets ständer, hvari det bl. a. heter:
»Norrlands skogar, ofta flera mil i omkrets, ropa
till rikets ständer om bättre vård och lofva att
sedermera framskaffa de odalämnen, som utgöra Svea
rikes oförvanskliga rikedomar.» För att gifva en
föreställning om den omfattande verksamhet, han till
sitt läns förkofran utvecklade, må nämnas, att, under
de sju år, han var dess styresman, 406 byar blefvo
storskiftade, 62 nybyggen anlagda på kronoskogarna,
172 nya hemmansdelar bildade, 2,500 tunnland åkerjord
och 2,150 tunnland äng nyvunna genom torrläggning och
uppodling, linodling införd i Ångermanland, kartor
upprättade öfver länet, stapelstadsrätt förvärfvad åt
flera orter vid Bottniska viken, den hittillsvarande
bristen på apotek afhjälpt genom sådanas upprättande
i Hernösand och Sundsvall, strömrensningar företagna
o. s. v. Oaktadt dessa förtjänster angreps han vid
riksdagen 1769 af några riksdagsbönder med anklagelser
för våldsamma åtgärder, hvilket hade till följd att
Ö. s. å., mot en betydlig mellangift, tillbytte sig
Nyköpings län, där han med samma outtröttliga nit som
förut fortfor att befrämja näringarna och den allmänna
hushållningen. Kort efter Gustaf III:s anträde till
regeringen 1771 upphöjdes Ö. i friherrligt stånd. Död
i Nyköping d. 16 april 1791.
Såsom ej sällan händer,
blefvo hans förtjänster efter hans död snart förgätna,
men 1808 företog sig en norrländing, d. v. biskop
Nordin, att återföra dem i sina landsmäns minne. Ännu
samma år läto Västernorrlands inbyggare till uttryck
af sin erkänsla slå en minnespenning öfver O.,
»fostraren af näringarna i Västernorrland». Sedermera
har Svenska akademien öfver honom präglat en medalj
och i en af Franzén författad minnesteckning uttalat
sitt erkännande af hans förtjänster. 1842 blef en
i Ångermanland nyanlagd köping, som efter femtio
år förkofrat sig så, att den kunde förskaffa sig
stadsrättigheter 1893, kallad Örnsköldsvik till
erinran om hans namn och hugfästande af hans minne.
Gift 1759 med Ulrika Eleonora von Berchner, hvilken
bland damerna på Gustaf III:s tid intog en särdeles
bemärkt plats.
1. Örnstedt, Frans (Joel),
ämbetsman. Född i
Pommern 1624. Föräldrar: professorn vid Greifswalds
universitet Franciscus Joel och <i>Hedvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
