namnlös om än talangfull konstnär att slå sig igenom. Därför återvände han till Europa och vistades en tid i Paris. 1892 flyttade han öfver till Sverige och slog sig ned i Tranås, där han afled d. 24 aug. 1906. Bland N:s arbeten märkas: Vinterstudie 1897, Solnedgång 1898, Vid åkanten, Göteb. museum 1898, Skuggdrag af molnen 1899, Vinterafton, Solnedgång, Tranåsbild 1900, Solnedgång, Molnskuggor, Månuppgång, Höstafton 1901, Dimman stiger upp, prins Eugens samling, m. fl. N:s taflor äro målade med ovanligt tjockt pålagda färger, så att de på nära håll erinra om flossaväfnader. Vid Konstnärsförbundets minnesutställning i Stockholm 1905 skrefs, att N. var utställningens största målarbegåfning, en ovanligt gedigen kolorist. Och äfven om det ligger en öfverdrift i detta summariska omdöme, så siktar det dock på rätt punkt; där finns i de Norrmanska landskapen ett koloristiskt djup, en färgkraft så intensiv, som om den vunnits genom offrandet af flera konstverk för att nå ett helt. Han synes icke ha lämnat ifrån sig ett enda svagt eller halffärdigt arbete; det ligger utan tvifvel en oerhörd förmåga af koncentration bakom de få dukar, som utgöra hans konstnärliga kvarlåtenskap. Gift. 1892 med Sigrid Kjellgren. Norström, Johan Vitalis Abraham, har ytterligare utgifvet: Radikalismen ännu en gång 1903 (stridsskrift mot Ellen Key, A. Vannérus, m. fl.), Tankelinier 1905, Den nyaste människan 1906 m. m. Nyström, Anton Kristen, har ytterligare utgifvit: Könslifvets problem 1905, Tankar om unionskrisen, dess tolkning och lösning 1905, m. m. Nyström, Johan Fredrik, tillhör fortfarande Första kammaren, som 1905--06 insatte honom i konstitutionsutskottet. 2. Odelberg, Albrecht Theodor, tog afsked från sitt statsrådsämbete d. 2 aug. 1905 jämte öfriga medlemmar af den Ramstedtska ministären (se Ramstedt J. O. i Supplementet). Odhner, Claes Theodor. Af O:s arbete Sveriges politiska historia under Gustaf III:s regering utkom 1905 efter hans död tredje delens första häfte, omfattande tiden till 1788 års slut. Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut, afled i Stockholm d. 2 febr. 1905. Olsson, Ola Bosson, var suppleant i riksbankens styrelse 1879--87 (ej 1879--97). Oscar II, konung. Det kan ju för den uppmärksamme läsaren synas egendomligt, att å ett d. 12 jan. 1905 tryckt ark å II: 241, andra spalten, möta uppgiften, att »molnen på den unionella horisonten på senare tider börjat skingras». Men biografien reviderades redan på försommaren 1904, då uppgiften ägde sin riktighet, och korrekturläsningen ägde äfven rum en lång tid före tryckningen. Men redan innan denna försiggick, hade divergens uppstått mellan de norska och svenska regeringarna om beskaffenheten af »de lika lydande lagarna», som skulle bestämma formen för upprättandet af särskilda konsulatväsen för hvartdera af de skandinaviska rikena (se Boström E. G., supplementet). I Norge uppstod en allmän förtrytelse öfver, att svenskarna förmenades vilja rygga sina afgifna löften, och som visade sig mäktig att förena skilda partier i sträfvan efter unionens upplösning. Som ett första mål på den vägen förenades man i beslut om omedelbart upprättande af eget norskt konsulatväsen, hvartill konung Oscar i maj 1905 vägrade sin sanktion, på samma gång han förklarade det omöjligt att erhålla någon ny regering. Norska stortinget förklarade därefter genom en djärf advokatyr unionen upplöst d. 7 juni 1905. Den roll, konung Oscar under den närmaste tiden spelade, då han med all kraft motsatte sig, att unionen uppehölls mot norska folkets vilja, har blifvit mycket olika bedömd. Men säkert är, att han bestämdes af sin uppfattning om bästa sättet att realisera det valspråk, han en gång gjort till sitt: Brödrafolkens väl. I okt. s. å. upplöstes ock unionen, sedan genom konferensen i Karlstad i sept. de villkor i hufvudsak accepterats från norsk sida, som den svenska urtima riksdagen i juli s. å. formulerat. 7. Otter, Fredrik Vilhelm von afsade sig 1905 ledamotskapet af Första kammaren. 10. Oxenstierna, Johan Gabriel, blef serafimerriddare 1790. Palander af Vega, Adolf Arnold Louis, lämnade sin post som statsråd d. 2 aug. 1905 jämte den öfriga Ramstedtska ministären och återgick till sin post vid flottan. Palme, Sven Theodor, tillhör fortfarande Andra kammaren och var vid 1906 års riksdag suppleant i bevillningsutskottet. Palmstierna, Nils Axel Hjalmar, tillhör fortfarande Första kammaren, som allt framgent insatt honom i statsutskottet och vid båda urtima riksdagarna 1905 i särskilda utskottet för behandling af spörsmål om unionsupplösningen. Från sin landshöfdingstol tog han 1906 afsked med pension. Pantzarhielm, Hans Fabian Axel Erik, tillhörde Andra kammaren till och med 1905 års utgång. Pehrson, Pehr (i Törneryd), tillhör fortfarande Andra kammaren, allt framgent dess vice talman och vice ordf. i statsutskottet. Han hade äfven plats i det vid båda urtima riksdagarna tillsatta särskilda utskottet för behandling af med unionens upplösning sammanhängande spörsmål. Persson, Carl (i Stallerhult), tillhör fortfarande Andra kammaren, som oafbrutet insatt honom i statsutskottet och vid båda urtima riksdagarna 1905 i särskilda utskottet för behandling af frågor rörande unionens upplösning. Till proportionella val intager han fortfarande en afvisande ståndpunkt. * Petersson, Alfred (i Påboda), jordbrukare, politiker. Född i Söderåkra i Kalmar län d. 25 juni 1860. Föräldrar: landtbrukaren Fredrik Petersson och Maria Hansson. Efter att 1876--78 genomgått Södra Kalmar läns folkhögskola, utbildades P. en tid till frikyrklig predikant men beslöt