snart att vidblifva fädernas yrke och började 1887 själfständig verksamhet som landtbrukare å egendomen Påboda. Denna följdes af framgång, egendomen bragtes i hög kultur, och P. rönte bl. a. erkännandet att 1896 inväljas i Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott. S. å. blef han Nils Peterssons i Runtorp efterträdare som representant för Södra Möre domsagas östra valkrets i Andra kammaren, i hvilken egenskap han sedermera oafbrutet fungerat. Hans uppträdande därstädes vittnade icke blott om mindre vanliga själfstudier utan ock om god förmåga att framföra sina tankar. Han blef ock snart en af märkesmännen inom landtmannapartiets konservativt-protektionistiska grupp. 1900--02 suppleant i statsutskottet, var han 1903--05 ordinarie ledamot af detsamma och hade vid urtima sommarriksdagen 1905 plats i särskilda utskottet för behandling af med unionens upplösning sammanhängande spörsmål. Vid bildandet af den Lundebergska koalitionsministären d. 2 aug. 1905 blef P. statsråd och chef för jordbruksdepartementet, hvilken plats han lämnade d. 7 nov. s. å., då nämnda regering efterträddes af den Staaffska. Vid 1906 års riksdag, då P. invaldes i lagutskottet, deltog han i »nationella framstegspartiets» stiftande och invaldes i dess förtroenderåd. Han gjorde sig vid densamma i öfrigt bemärkt som främste undertecknare af den motion om proportionella val till riksdagens båda kamrar, som efter honom benämnts »Påbodaförslaget». Sedan den Staaffska regeringens rösträttsförslag fallit och denna inlagt sin afskedsansökan, då konung Oscar ej efter dess önskan velat utlysa nya val till Andra kammaren, erhöll P. af konungen i uppdrag att bilda ny ministär. Detta afböjde han men ingick ånyo d. 29 maj 1906 som jordbruksminister i den Lindmannska ministären. Gift 1888 med Matilda Olsson. Peterson-Berger, Olof Vilhelm, Å II: 280 2:dra spalten rad. 20 står bland hans utgifna alster: Karlfeldtcykeln: Ur svensk lyrik 1901--03; läs: Karlfeldtcykeln; Ur svensk lyrik 1901--03. Peyron, Gustaf Abraham. Sonen Gustaf Oscar blef 1902 serafimerriddare. 5. Posse, Mauritz, blef 1771 serafimerriddare. 10. Posse, Arvid, blef serafimerriddare 1748. Pålman, Otto Fredrik. Uppgiften, att P. 1815 och 1817--18 invalts i talmanskonferensen, är beroende på ett misstag. I denna invaldes då ej personer för hela riksdagen, utan landtmarskalken utsåg två ledamöter ett turvis tjänstgöra, och i sådan egenskap anmodades P. i första omgången vid båda dessa riksdagar. Quiding, Nils Herman. Dottern Anna (Annie) Wilhelmina Elisabet blef 1906 gift med frih. Dan Åkerhielm, medarbetare i Sydsvenska Dagbladet. 3. Ramel, Malte, blef serafimerriddare 1788. * Ramstedt, Johan Olof, ämbetsman, statsminister. Född i Stockholm d. 7 nov. 1852. Föräldrar: klädesfabrikören Reinhold Wilhelm Ramstedt och Maria Sofia Julia Victoria Hæggström. Student i Uppsala 1869, aflade R. 1872 kansli- och 1873 hofrättsexamen därstädes. Efter den vanliga juridiska gradpasseringen blef R. 1884 fiskal och 1886 assessor i Svea hofrätt. Konstituerad revisionssekreterare 1889, blef han 1892 ord. revisionssekreterare och förordnades s. å. till ledamot af Nya lagberedningen. 1895 t. f. ledamot af Lagbyrån, utnämndes han 1896 till expeditionschef i justitiedepartementet och 1898 till justiteråd. Den 5 juli 1902 inkallades han som konsultativt statsråd i den andra Boströmska ministären och hade på denna post på intet sätt ådragit sig allmänhetens uppmärksamhet, när han d. 13 april 1905 till allmän förvåning kallades till statsminister, då E. G. Boström afträdt från platsen för att i någon mån dämpa den på grund af förnämligast hans åtgöranden i Norge uppståndna förbittringen. Om redan den omständigheten torde vara något för vårt land hardt när enastående, att en politiskt opröfvad man kallas att intaga första platsen vid konungens rådsbord, framstår detta steg i än besynnerligare dager vid tanke på den ödesdigra dåvarande politiska situationen. Unionen var tydligen på upphällningen men skulle möjligen genom en energisk, målmedveten politik ännu kunnat räddas. Efter några steg i den riktningen söker man dock förgäfves; däremot torde de af den Ramstedtska regeringen framlagda lagarna mot »allmänfarliga strejker» verkat i möjligaste mån hindrande för åvägabringande af den »nationella samling», som ensamt kunnat gifva kraft åt Sveriges åtgöranden. Unionsupplösningen d. 7 juni 1905 synes ock kommit öfver regeringen nästan fullständigt oförberedd. Urtima riksdag sammankallades till d. 20 juni s. å. och i den till densamma aflåtna proportionen förordade statsministern med anslutning af sina kolleger förhandling med Norge ang. unionens upplösning genom delegerade från bägge länderna. Propositionens både innehåll och ton ansågos emellertid af den svenska riksdagen ha alltför matt prägel, och af densamma uppsattes vida skarpare villkor för unionsupplösningen, åt hvilka gafs eftertryck genom att ställa 100 millioner kr. till regeringens förfogande. R. fattade detta beslut som ett misstroendevotum och lämnade d. 2 aug. 1905 plats för den Lundebergska koalitionsministären. Han återfick s. å. sin plats som justitieråd. Gift 1878 med Henrika Charlotta Torén, dotter af domprosten C. A. Torén (se II: 627). 3. Rappe, Axel Emil, tog 1906 afsked från chefskapet för generalstaben. Reuterdahl, Henrik, erhöll 1860 serafimerorden. 11. Ribbing, Fredrik. Å rad. 33 läses att R. blef riksråd 1706; läs 1766. Han blef 1774 serafimerriddare. 1. Ridderstolpe, Carl, blef serafimerriddare 1754. 3. Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm, blef serafimerriddare 1809.