och deltog som Sveriges ombud i den tredje internationella ornitologiska kongressen i Paris 1900. Redaktör af »Entomologisk Tidskrift» 1901, blef S. 1902 professor och intendent vid naturhistoriska riksmuseet. S., som 1900--04 utgifvit det omfångsrika verket: Monographie der Termiten Africas mit Anhang, blef, tack vare enskild frikostighet, 1905 i tillfälle att göra sig förtrogen med äfven Östafrikas djurvärld. I april 1905 landsteg han vid Tanga i Östafrika, där han värfvade en karavan af 80 man, med hvilken han begaf sig till Afrikas högsta berg, Kilmandjaro, hvartill han framkom efter 16 marschdagar. Å bergets sydvästra sluttning uppförde han vid bergets kulturzon vid en höjd af 1,300 meter en station som utgångspunkt för zoologiska studier (Kibonoto). Expeditionens mål var zoologisk undersökning af Kilmandjaro, det innanför liggande något lägre Meruberget och kringliggande Massaistepper. Kilmandjaro undersöktes ock ända till den ishöljda hjässan (6,010 meter), liksom Meruberget under två bestigningar ända till toppen och den rundtom bergen belägna trakten. Expeditionen bringade ett i vetenskapligt afseende rikt resultat. Ej mindre än 137 bärarlaster zoologiska samlingar, jämte etnografiska föremål, afgingo från stationen till kusten vid S:s afresa till hemlandet, dit han anlände i augusti 1906. Vet.-akad. har ock beslutit utgifva en sammanhängande publikation öfver färden. Ogift. Sjöstrand, Carl Eneas, afled i Stockholm d. 14 febr. 1906. Skjöldebrand, Anders Fredrik, blef serafimerriddare 1817. Smith, Lars Olsson. Hustruns namn är Maria Lovisa Kalldin; ej Maria Lovisa Collin. 14. Sparre, Carl, blef serafimerriddare 1782. 17. Sparre, Axel Wrede, afled d. 19 jan. 1772 (ej 1770). 23. Sparre, Nils Gustaf Alexander, som senast i sept. 1906 omvaldes till ledamot af Första kammaren, har från 1896 oafbrutet fungerat som dess talman. 25. Sparre, Fredrik, blef 1782 serafimerriddare. 1. Sprengtporten, Johan Vilhelm, blef serafimerriddare 1794. 2. Sprengtporten, Jakob Magnus, blef 1778 serafimerriddare. 6. Staaff, Karl Albert. Den Staaffska ministären grep sig genast med en arbetsamhet och initiativkraft, som vunnit erkännande äfven af utpräglade motståndare, an med uppgifter å skilda områden. I mångt och mycket kröntes ock dess arbete med framgång. Så genomdrefs lagar om villkorlig frigifning och villkorlig dom, beslut fattades om Bodenfästningens fullbordande, folkskollärarna erhöllo en välbehöflig löneförbättring, en lag fattades mot bolagens ohejdade jordförvärf i Norrland, handelstraktat ingicks med Tyskland, diplomatien organiserades i mera tidsenlig och praktisk riktning, o. s. v. En försvarsplan uppgjordes med närmare samverkan mellan armé och flotta. Däremot förkastades ministärens storslagna förslag till ordnande af Grängesbergsfrågan och om höjande af det bevillningsfria minimum. Den Staaffska ministären såg dock sin hufvuduppgift i rösträttsfrågans lösning. Den upptog i sådant syfte liberala samlingspartiets förslag från 1905 eller allmän rösträtt med majoritetsval för alla män af minst 24 års ålder, som fullgjort sina skyldigheter till stat och kommun, med den ändring att enmanskretsar skulle förekomma äfven i de större städerna och omval förekomma, om ej någon kandidat vid första valet erhållit absolut majoritet. Förslagets utsikter ansågos länge stora, och det omfattades med stor sympati af skilda lager inom nationen. På sistone fylkades dock i Första kammaren öfverväldigande majoritet kring programmet: proportionella val till båda kamrarna, medan k. m:ts förslag i Andra kammaren antogs med 134 röster mot 94. Dagen efter detta beslut, d. 16 maj 1906, ingåfvo utrikesministern Trolle och krigsministern Tingsten sina afskedsansökningar, som det uppgifves af missnöje öfver vissa delar af S:s yttrande i rösträttsdebatten i Andra kammaren. Den öfriga delen af ministären begärde af konungen tillstånd att före nästa riksdag få utlysa nya val till Andra kammaren; i motsatt fall blefvo de föranlåtna att anhålla om afsked. Konung Oscar svarade, att han icke ansåge det »vare sig logiskt eller parlamentariskt riktigt att upplösa en kammare, som bifallit en k. proposition». Afskedsansökningarna vidhöllos då, och d. 29 maj 1906 bildades på grundvalen: proportionella val till båda kamrarna den Lindmanska ministären. Under mellantiden från rösträttsdebatten biföllo båda kamrarna med stor majoritet k. m:ts förslag om nya och skärpta bestämmelser mot den anarkistiska och försvarsnihilistiska agitationen, hvilka inom det socialistiska lägret väckte stor förbittring. Föreningen Verdandis i texten omnämnda stiftande skedde 1882 (ej 1883). Steffen, Linus Richard, blef 1906 rektor vid Visby allm. läroverk. Stille, Johan Albert. Sonen Max afled under affärsresa i Berlin 1906. 3. Stjernström, Louise Elisabeth, föddes 1812 (ej 1827). 3. Swartz, Jakob Erik. Sonen Carl Johan Gustaf, som är en ifrig anhängare af proportionella val, utnämndes d. 29 maj 1906 till statsråd och chef för finansdepartementet i den Lindmanska ministären. Söderberg, Hjalmar Emil Fredrik, har 1906 äfven uppträdt som dramatisk författare med Gertrud. 5. Tamm, Gustaf (Gösta), afgick ur statsrådet d. 29 maj 1906 jämte den Staaffska regeringens majoritet. 2. Taube, Edvard Didrik, blef serafimerriddare 1748. 3. Taube, Vilhelm Ludvig, blef serafimerriddare 1748. 5. Taube, Evert Vilhelm, blef 1783 serafimerriddare. Tawast, Johan Henrik, blef serafimerriddare 1825. 4. Tersmeden, Fredrik, blef 1816 serafimerriddare.