filolog, skriftställare, riksdagsman. Född d. 24 juli 1817 i Lillkyrka socken i Nerike. Föräldrar: landtbrukaren Carl Magnus Bergstedt o. Fredrika Granlund.
Student i Uppsala 1836 och fil. doktor 1842. Följande året kallad till docent i grekiska litteraturen, började B. att som komplement till sina grundliga insikter i den klassiska filologien studera den rika och i så många hänseenden märkvärdiga sanskritlitteraturen. Frukterna af dessa studier framträdde först i hans svenska öfversättning af Sâvitrî, en episod ur den indiska epopeen Mahâ-Bhârata, intagen i Frey 1844, samma år som B. blef hufvudredaktör för denna tidskrift.
Sâvitrî efterföljdes sedan af Metriska öfversättningar från sanscrit 1845; Kalidâsa; Vikrama och Urvasî, m. fl. bearbetningar. För att ännu mer öka sina kunskaper i denna språkgren, företog han 1846 en vetenskaplig resa till Danmark, Tyskland, Frankrike och England och återkom 1848 till Uppsala, där han vid sidan af sanskritstudiet fortsatte utgifvandet af tidskriften Frey. Då denna 1850 upphört och sedan B. i dess ställe någon tid utgifvit Tidskrift för Litteratur, med en utbredning, som ingen litterär tidskrift i vårt land förut upphunnit -- bland de uppsatser i denna tidskrift, som väckte stor uppmärksamhet, må påpekas: »Om den usla litteraturen» och om »den religiösa frågan» -- öfvertog han med början af 1852 ledningen af den liberala tidningen Aftonbladet, och fortfor därmed till 1855, då han drog sig från offentligheten och bosatte sig på landet. Förlusten af hans maka och hans samtidiga inväljande i riksdagens Första kammare, där han hade plats 1867-75 föranledde hans återflyttning till hufvudstaden, där han i dec. 1868 jämte A. O. Wallenberg grundlade Stockholmsposten och under de två år, tidningen utkom, däri skref många uppsatser i politik och litteratur. 1871-74 utgaf han Samtiden, veckoskrift för politik och litteratur. Under sin riksdagstid var han nästan ständigt ledamot af konstitutionsutskottet, och yttrade sig företrädesvis i frågor, som lågo inom dess sfär, jämte kulturella spörsmål, och nitälskade han särskildt för religionsfrihetens främjande och tryckfribetens helgd. Han var äfven ledamot af kyrkomötena 1868, 1873, 1883 och 1888, helt naturligt tillhörande den mera reformvänliga fraktionen. B. är sedan 1872 ledamot af Vet.-akad.
Gift 185l med Anna Mathilda Geijer.
