numismatiker, lärd. Född i Stockholm, d. 20 mars 1659. Föräldrar: handelsmannen och bankokommissarien Niklas Keder och Lukretia Peters.
Under K:s vistelse i Uppsala, där han blef student 1676, voro professorerna J. Scheffer, A. Norcopensis (Nordenhjelm) och J. Columbus hans förnämsta lärare, hvaraf visar sig, att hans studier hufvudsakligen omfattade språk, historia, fornkunskap och skaldekonst. »För att sedan bättre tillskapa sina snillegåfvor,» - K:s eget uttryck i sin egenhändiga lefnadsteckning - begaf han sig på en vidsträckt utländsk resa, hvarunder han besökte Estland, Ryssland, Danmark, Tyskland, Böhmen, Italien m. fl. land. Hemkommen med ett visst anseende för sin »förfarenhet i gamla saker», erhöll han uppdrag att tillika med K. F:son Wrede, J. G. Sparfvenfelt och E. Brenner ordna en mängd äldre mynt, hvilka lågo hopade på kungl. biblioteket, och utnämndes 1697 till assessor i Antikvitetsarkivet. Längre sträckte sig ej hans befordringar, ehuru han af Carl XII 1711 förlänades med adelsskap och efter Peringskölds död 1725 erbjöds att med sin assessorsbefattning få förena befattningen såsom sekreterare och antikvarie i arkivet. Åtskilliga skådepenningar slogos öfver K., och 1727 invaldes han till ledamot i Vetenskapssocieteten i Uppsala. Död i Stockholm d. 16 april 1735. Ogift.
»Nicolaus Keder var utan tvifvel den skarpsinnigaste bland våra numismatiker. Hans skrifter, af hvilka de flesta sprida ljus öfver Sveriges äldsta mynt, vittna om en beläsenhet och en kännedom om mynt, som i förening med hans skarpa blick och säkra omdöme, göra dem brukbara för alla tider.» I besittning af mångsidig lärdom skref han äfven vers på flera språk. Bland dylika alster af hans författareskap kunna nämnas tvenne längre bröllopskväden, som flera gånger utgåfvos i tryck och finnas upptagna i 10:de bandet af det af P. Hanselli utgifna samlingsverket »Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin».
