Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Då lyssnar folkens packade parterr!
Hvart lijerta skälfver lydigt för hans vilja.
Han ställer fram, hur från en ringa brodd
Det onda upp som skyhögt giftträd skjuter.
Han visar frukten af hvar gernings sådd.
Allt, allt hans tankars jättenät omsluter.
Men genom sorlet kring hans diktarthron
Der klingar fram en oförgätlig ton :
Hur ömt han dämpar djerfva dithyramber!
För q vinn a
n slår han strängens guld på nytt
Och örnen blir till näktergal förbytt,
Då Julias kärlek hviskar veka jamber.
O Eomeo, du trefaldt sälla namn,
Du lycklige, som ej behöfde tveka
Emellan himlarna och Julias famn!
Du slapp att vänta på din brud, den bleka.
På lifvet och dess falska nycker mätt,
Som skilja Montagu och Capulet,
Du gick igenom dödens dal förveten;
Din Julia följde — hon dig hastigt hann
Och hennes kyss på dina läppar brann
Ännu på tröskeln af oändligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
