Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Arabernas uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 KULTURKAMPEN MELLAN SEMITER OCH INDOEUROPEER.
tida skolastiken. Lärda judar öfversatte arabernas och
sina egna skrifter till latin och gjorde sålunda deras inne-
håll tillgängligt för europeerna, som bl. a. nu efter en
lång tids glömska fingo återknyta bekantskapen med den
klassiska literaturen. Såsom köpmän trängde judarna fram
öfver allt i kristenheten, särskilt i västra Europa. Som
läkare kommo de i beröring med höga och låga, hvilka
utan att låta sig afskräckas af kyrkans hot och misshag,
när sjukdomen ansatte dem, togo sin tillflykt till judarnas
medieinska erfarenhet. Ty de voro de enda, som värkli-
gen förstodo sig på en förnuftig läkekonst och icke såsom
prästerna kvacksalvade med helgon- och mirakelkurer.
Som läkare och köpmän spridde de i kristenheten araber-
nas seder, idéer och läror. "Judarna" — yttrar den tyske
författaren Diercks — "bildade så att säga den induktions-
ked, genom hvilken arabernas gnistrande ande väckte
kontinentens slumrande ande till nytt lif."
Å andra sidan strömmade till de arabiska bildnings-
härdarna, högskolorna och biblioteken det bästa af Europas
intelligens för att vid dem finna sin näring och utbildning
och för att därifrån föra med sig förfining och ridderlighet
i seder äfvensom nya friska idéer. Ett obestridligt faktum,
som förtjänade att i detalj undersökas, är att medeltidens
två skönaste företeelser, riddarväsendet och kärleksdikt-
ningen, hafva rönt stort inflytande af araberna, kanske
uppstått enligt arabiskt mönster.
Ett synnerligen stort inflytande på medeltidens be-
traktelsesätt och andliga utveckling fick den s. k. arabiska
filosofin. Denna hade, såsom redan framhållits, fått sitt
upphof genom den af syrer och judar förmedlade bekant-
skapen med det grekiska vetandet. Efter att under det
I:e och 10:e århundradet hafva frodats i Mesopotamien,
hade den fått sitt hufvudsakligaste hemvist i Spanien och
på Sicilien. I sig själf vår den tämligen osjälfständig och
värdelös, i ty att den icke var stort annat än ett ofrukt-
bart bearbetande af Aristoteles och nyplatonikernas läror.
Man kan säga, att den förtjänar namnet arabisk endast
på grund af det språk, på hvilket den framstäldes. Bland
dess förnämsta representanter Alkindi, Alfarabi, Ibn Sina
(Avicenna), Algazzal:, Ton Thophail och Ibn Ruschd (Averroes)
var endast den förstnämde till börden en äkta arab. =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
