Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den semitiska språkforskningens strid mot gällande dogm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom vidgades till full universalitet eller tron på tillvaron af
en enda gud. Men det är dock att noga lägga märke till,
hurusom detta högre gudsbegrepp alltid behöll det
partikularistiska, eller såsom det i våra dagar skulle heta,
nationalistiska draget, att denne ende, all världens Gud,
var Israels Jahve och ingen annan. Således är detta icke
den rena universalism som t. ex. uttalas i Islams
trosbekännelse: »Det finns ingen gud utom Gud». Men så
låg icke häller profetismens största betydelse i denna
monoteistiska utveckling, utan i den etiska rening af det
israelitiska gudsbegreppet, hvarigenom Jahve, den hårde
stridsguden, som fordrar utrotandet af fiender och
offrandet af allt förstfödt, den antropomorfistiskt fattade Gud,
som med välbehag insuper lukten af de brända
offerdjurens kroppar, omgestaltas till en barmhärtighetens och
rättfärdighetens Gud, som, enligt Mikas ord, icke har
behag i tusenden af vädurar och i det förstfödda af
människor och djur som syndaoffer, utan blott begär, att
människan gör hvad rätt är och vinnlägger sig om kärlek och
vandrar i ödmjukhet inför sin Gud. Men detta luttrade
gudsbegrepp, denna fordran på ett rättfärdigt och
kärleksfullt lif, som kärnan i den enskildes och hela folkets
förhållande till Gud, tillhörde blott ett försvinnande litet
fåtal, och blef aldrig folkets gemensamma egendom.
I Palestina blef aldrig profeternas religion Israels offentligt
erkända religion.
Men monoteismen i och för sig kan häller icke räknas
som ett Israels religion framför alla andra samtida
religionsformer tillkommande företräde. Om man också icke, med
Delitzsch, vill erkänna som ett bevis för babylonisk
monoteism den kilskriftstext han anför, där ett flertal gudar
tolkas såsom varande Marduk i olika funktioner, så visar
den dock otvetydigt, att inom Babels prästerliga värld fanns
en spekulation, som gick i bestämd monoteistisk riktning.
Vi finna för öfrigt inom nästan alla religionsformer en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
