Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 111
kade därtill än jag. Till mig kom icke Zolas namn
och verk som något väckande och nytt — jag
tillhör ju en generation som snart sagt vuxit upp med
dessa böcker på nattduksbordet, och med hela den
litteratur, som är i släkt med dem. Min generations
tacksamhetsskuld till honom är icke därför mindre.
Ofantligt mycket har han lärt oss, och mycket har
han ännu att säga oss — man behöver blott öppna
ett av de gamla mästerverken för att se det på
nytt. Jag vet väl, att det var några år i början av
nittiotalet, då man just inom den generationen visade
mera sinne för bristerna hos mästaren än för hans
storhet. Det är nu en gång så, att all rörelse är
rytmisk, och också de stora världsryktena röra sig
framåt i vågrörelser med dalar och höjder. Men
nu, vid hans död, kan man väl säga att all litterär
strid om hans namn för länge sedan’ har tystnat,
och att hans storhet såväl som gränserna för hans
storhet äro kända och erkända världen runt. Också
vår tid har och har haft jättar — oaktat det just
i vår tid är svårare än kanske någonsin förr att
vara jätte — ty vår tid har både större resurser
att väga och. mäta sina jättar än någon föregående,
och större lust att göra det. Zola var en av dem;
och många gånger vägd och mätt förblev han
likväl en jätte.
Då jag nu skall försöka att i en enda formel
definiera, vad som var själva kärnan och nerven i hans
storhet, är jag rädd att nödgas tillgripa en
fruktansvärd banalitet. Zolas predominerande lidelse var
hungern efter sanning. Det är sant att andra före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
