Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 215
för allt annat att framställa det moment i ett
människolivs aftontimme, då upplevelsens alla skilda
trådar för erinringen vävas samman till en hel och
ogrumlad bild av gripande klarhet. Han diktar om
Shylock, sedan han återvänt till det övergivna hus,
där skuggan tungt om dödad lycka kväder,
och där
i svarta vinklar tassla döda skratt.
Han klagar med Monikas bittre son:
Längtan och lycka, all jordisk lystnad
larmat sig äntligt till döds i mitt kött;
nu vill jag hem, vill ställa i tystnad
palln vid din bänk och vila mig trött,
medan ur askan av höstkvällens vind
röken drivs kvalmig hän mot min kind.
Och han sjunger i Nya dikter om Chastelard på
väg till schavotten, om Lancelot irrande på
Cornwalls strand. Och som ett i guld på svart marmor
ristat epitafium över alla lidelsens i människobröst
tända och förbrunna flammor lysa med en retorisk
pomp, som erinrar om Lidner och Wallin i deras
bästa skapelser, dessa av mästarehand formade
trettiotvå vers i Mardigras, av vilka de första lyda:
Dock lika mycket, hur man drömde förr,
om vårligt fint, om tyngt av sommarns brånad,
snart öppnar sig den mörkrets koppardörr,
bak vilken skall förintas all vår trånad.
Ständigt dröjer i Levertins diktning samma
grundton kvar, sedan bimotiven förklingat. Den kan
någon gång erinra om något av dessa sällsamma styc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
