Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 217
Du hårda liv, du rika liv,
hur dina träd av frukter digna.
Jag räknar ej; tag eller giv!
Jag likafullt vill dig välsigna.
Genom "Ithaka", en av samlingens renaste pärlor,
går ett tröttare stråkdrag:
På hemfärd stadd jag lyssnar så förstrött
på livets lust och larm
som på en man, som av en slump mig mött
och håller fast min arm.
En stämning av liknande art får också uttryck
i en strof sådan som följande ("Den enda trogna"):
Som grumligt vatten svika alla blickar
och klang av falska mynt ha alla skratt.
Mitt hjärta tidens trötta vaggsång pickar
likt uret, som man vid en sjuksäng satt.
Som dödsmärkt barn mot täckets leksak ler,
jag livet ser men ej det fattar mer,
Tvenne dikter behandla bibliska ämnen i
opposition mot den traditionella uppfattningen. "De visa
och de fåvitska jungfrurna" tillhör det största av
vad Levertin diktat; icke så "Maria Magdalena".
Icke blott att den dignar under överflödet av
acces-soarer, låt vara att de äro arbetade med allt det
raffinemang, varav diktaren i den vägen är mäktig;
men en Magdalena, som i själva omvändelsens
ögonblick smeker minnet av sitt förflutna, torde dock
vara ett visserligen nytt, men icke desto mindre
psykologiskt svagt grepp. Resultatet hos läsaren
blir en viss skepticism gent emot denna omvändelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
