Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
I-IJALMAR SÖDERBERG
I "En saga" berättas med lekande konst en
spefull parabel om prins Doon, som gäckats av trollen
och fått en levande docka till brud, en docka med
hjärta av hyvelspån:
Sin drottning med kyssar och vårblom han väckte
och sövde henne med sång,
hans tankar blevo ett tjänande släkte
bak släpet kring hennes gång,
hans drömmar trånande svenner, som räckte
sin rökelse dagen lång.
Mer än en läsare frågar sig kanhända under
bläddrandet i Levertins dikter om denna ständigt
lika brännande heta diktion verkligen är hans
lidelses modersmål, eller om den till äventyrs skulle
kunna vara ett kokett maner helt enkelt. Det är en
få-vitsk fråga, ty en människosjäl kan dock icke gärna
vara ett lika enkelt och överskådligt ting som en
bok; men den är det oaktat mycket naturlig och
framför allt mycket karaktäristisk för en nära nog
av pliktkänsla skeptisk tid. Man har i det
hänseendet icke alltid varit lika misstänksam som nu.
Det har funnits en tid, då man trodde sig spåra
sann lidelse i varje rim på hjärta och i varje
utropstecken äkta patos, och man fann det, emedan man
ville finna det. Man har sedan slagit om till en
motsatt ytterlighet. Var och en tror sig numera i
stånd att avslöja en diktare och förklara hans känsla
för idel flärd och gyckel, så snart han hos denne
spårar tonfall av en lidelsefullare rytm och gester
av en högre tragik än han själv tillåter sig om
söndagarna. I synnerhet blir den diktare utsatt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
